Brobyggaren som vänder trenden
Biografin Humlan som flyger är bäst i delarna om Löfvens tid som ordförande för Metall och om det interna spelet inom socialdemokratin, skriver Ola Wihlke.
Förväntningarna är oerhört stora på Stefan Löfven när hen den 27 januari 2012 utses till Socialdemokraternas tionde partiordförande. Hen ska återskapa stabiliteten i partiet efter Mona Sahlins korta tid och Håkan Juholts kaotiska månader som partiledare. Tidigare partiledare har varat betydligt längre, tio år är nu nästan ett krav.
Löfven förväntas också samla partiet och Socialdemokraterna ska – måste – återerövra makten i valet 2014. Men kan verkligen IF Metalls före detta ordförande klara den uppgiften? Hen sitter inte i riksdagen. Hen har inte varit minister. Hen var definitivt inte någon förhandsfavorit till partiledarposten.
I biografin Humlan som flyger skildrar Lena Hennel och Lova Olsson, journalister på Svenska Dagbladet med många års erfarenhet av politisk bevakning, Stefan Löfvens väg till partiledarposten. Den sträcker sig ända tillbaka till Löfvens barndom – hen växte upp som fosterbarn i det röda Ådalen, men denna del av berättelsen är ganska skissartad. Den bygger på ett tunt skelett av citat och får ingen vidare djupverkan.
Bokens huvudnummer är tveklöst de delar som handlar om Löfvens tid som ordförande för Metall samt de som handlar om det interna spelet inom socialdemokratin som ledde fram till valet av Löfven som partiordförande. Hen beskrivs lite som den som blev kvar när alla andra tackat nej, som en genuin outsider. Men samtidigt citeras Mona Sahlin: "Det fanns bara en som jag verkligen kunde se som min efterträdare, det var Stefan Löfven." Och frågan är om inte hennes analys är korrekt, att Stefan Löfven med sin nedtonade stil kan vara rätt man att överbrygga konflikten internt mellan höger och vänster.
Bilden man får av Löfven är att hen är rejäl, schyst, pålitlig och pragmatisk. Inom partiet står hen tveklöst något till höger och som Metalls ordförande odlade hen framgångsrikt upp mycket goda kontakter med många av de allra mäktigaste inom svenskt näringsliv. De kontakterna kan visa sig vara ett trumfkort i striden om förtroendet i frågor som rör arbetsmarknaden och att skapa nya jobb.
Som partiledare har Löfven försökt få till möten med partiledare inom alliansen, men varken utbildningsminister Jan Björklund, näringsminister Annie Lööf eller socialminister Göran Hägglund har nappat på inviterna. Stefan Löfven är, enligt boken, både besviken och förbluffad. Det kanske kan utgöra ett problem, att den partipolitiska världen inte är helt lik den fackliga världen, men bilden av Löfven som en total outsider känns inte helt trovärdig, även om det naturligtvis är svårt att förneka att hen är något oprövad i sammanhanget.
Ett citat ur boken förklarar den lite märkliga titeln: "Helt plötsligt blev hen den enda möjliga. Egentligen finns det ju inte längre att man kommer från den bakgrunden och blir partiledare. Men hen är verkligen humlan som flyger, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorvaldsson."
Det må så vara, men i dagsläget ger det inga skyhöga odds att den flygande humlan blir nästa statsminister.
Humlan som flyger är inte helgjuten som biografi, men bitvis riktigt bra. Man får ett hum om vem Stefan Löfven är och rafflande skildringar av maktspelet inom Sveriges största parti, inklusive en del historiska tillbakablickar.