Jag vaknar på natten av orolig mage.
Jag lever själv med bärplockningen, för att få ihop extrapengar som arbetslös. Jag lyckas inte få så mycket annat gjort av det jag har att göra.

Samtidigt tänker jag på dessa thailändska bärplockare, som strejkar. Jag har själv inte använt det ordet. Jag har bara sett deras längtan hem och tänkt utifrån svenska förhållanden om facklig kamp för högre löner.

Själv har jag inte varit i Thailand, som så många andra svenskar, men det jag förstår är att det rör sig om fattigfolk som lurats att ta lån för att på andra sidan jordklotet på några korta sommarmånader tjäna ihop storkovan, som om bären växer på ett kaffeplantage.

Som bärplockare vet jag att det är ett hårt arbete om man skall få ihop de mängder, som en del talar om. I vår familj – far och mor och sju barn – plockade vi till husbehov. Det var inte ett söndagsnöje, som många har idag. Vi for ut då och då när det var bärtider, utan tvång och när barnen växte upp och mina föräldrar fick reda på att man kunde sälja bär till bagerierna, så kunde vi plocka lite extra och sälja för 2,50 – 2,75 kr/liter eller kilo. Det var under 1960 – 70-talet. Den lilla extraförtjänsten var viktig, så som den är nu, när jag plockar, rensar och säljer privat för 60 kronor kilot. Få svenskar skulle plocka och sälja för 10 – 14 kr/kilot.

De flesta torde förstå att bärplockarna från Thailand, Vietnam och Östeuropa är slavarbetare som utnyttjas. Det är en form av trafficing, skrev en av mina vänner.

När de kommer hem skall lånen de tagit återbetalas. Vid goda bärår har det kanske gått. En del försvarare, som deltar i tidningarnas webb-diskussioner, ser det som en risktagning, som de är medvetna om.

Men många av dessa människor är fattiga analfabeter, med dålig skolunderbyggnad. När lånen ska återbetalas, kommer många kvinnor och kanske även män tvingas till prostitution, där västerlänningar ”köper kärlek = sexuellt utnyttjande”. Runt om i världen tvingas folk bli ”migrationsarbetare” för sin överlevnad. De jobbar hårt i Taiwan, Hongkong, Singapore och andra världsmetropoler till låga löner, utan fackliga avtal och vidriga arbetsförhållanden och kan skicka hem pengar till familjen. Om allt detta finns det mycket att läsa.

I Sverige utnyttjas dessa migrationsarbetare under några sommarmånader för att storföretagen inom bärbranschen skall tjäna storkovan. Även seriösa och oseriösa mellanhänder tjänar mycket pengar, med hänvisning till den fria företagsamheten, världsmarknadspriset, mm.

De som tjänar pengarna har aldrig försökt leva på att plocka bär.

Bror Kajsajuntti