Några personer har reagerat mot att jag förespråkar förtidspension för oss som fyllt 55 år, som det här samhället inte vill ha. “Du borde istället kräva Medborgarlön!”säger de.
   Men, det är lättare sagt än gjort, svarar jag, eftersom det inte går att kämpa ensam, nu när inte ens Miljöpartiet vill beröra frågan, därför att de hellre vill samlas vid köttgrytorna.
   Det behövs en kollektiv kamp för rätten till vår tid, för att bryta lönearbetets bojor.
   Förra våren fick jag av en vän antologin “Retten til basisindkomst – En demokratisk frigörelse” utgiven av NSU – Nordiska Sommar Universitetet (2007.
   I boken medverkar min vän Sven G Sjöberg, med den inledande livsberättelsen “Femton år med (villkorad) medborgarlön”.
   “Den första juni 1991 flyttade jag till Västerås och samma dag anmälde jag mig, som 48-åring, för första gången till arbetsförmedlingen som arbetssök-ande. Efter 24 år som statsanställd vid SCB och ett års journalistutbildning vid folkhögskola var jag inte attraktiv längre på arbetsmarknaden. Sedan dess har jag levt på en lönenivå motsvarande arbetslöshetskassan, även när jag haft arbete.
   Efter 15 år kan det vara dags att avlägga rapport. Hur har det gått? Hur mår jag idag? Har medborgarlönen haft en passiviserande inverkan? Har min frihet ökat? Vad gör jag om jag får välja fritt?”
   Här vill jag väcka de frågor, som blivit en nagel i ögat på de styrande i vårt samhälle, som vill att folk skall jobba ihjäl sig, en generation i taget och kasta på soptippen de som blir över.
   Antologin är en rapport från sommaruniversitetets studie- och diskussions-grupp “Konkreta samhällsutopier och medborgarlön” åren 2003 – 2006. I Danmark och Sverige finns ett nätverk kring frågan om medborgarlön, det finns även en internationell organisation BIEN – Basic Income Earth Net-work, som funnits i Europa sedan 1986.
   För många är begreppen basinkomst och medborgarlön helt okänt. Det har bland politiker byggts upp en del överseende myter om något orealistiskt som världsfrånvända intellektuella byggt upp teorier kring.
   Men, vad gör du som är politiker, med de människor, som vårt samhälle inte längre vill ha?
   Idén om basinkomst är mycket gammal. Normalt anses den amerikanske filosofen Thomas Paine, som den förste förespråkaren. År 1776 föreslog han att alla människor skulle ha del av naturresurserna (jorden). Där efter har diskussionen gått i vågor och dök upp igen under 1970-talet, då flera välfärdstater stötte på nya problem, med människor, som inte kunde få tillfredställande arbeten.
   En av skribenterna berättar om hur hon under långa tider haft flexibla lönearbeten efter behov och lust. Människor har en naturlig lust till arbete. Men det är viktigt också, att kunna behålla rätten till sin tid. Man kan arbeta hårdare en viss tid och sedan ta det lugnare.
   Den stigande lönearbetsfixeringen syns i behandlingen av barnen. De har förlorat rätten till sin tid. Barndomen ses inte längre som en väsentlig del av människans utveckling. Skolan har fått en allt större betydelse och blir alltmer en förberedelse till lönearbetet. Basinkomst är en väg för att vända den utvecklingen.
   I framtiden kommer vi att få mer fritid, enligt forskaren Lasse Ekstrand. Vi får en stigande strukturell arbetslöshet. Men hur skall vi lära oss att använda denna fria tid? Det behövs en revolution på det mentala planet, för att det skall bli en samhällsförändring. Alla människor har ett livsprojekt, de måste få en möjlighet att realisera.
   Det som nu sker är att statens, kommunens och landstingets institutioner och kringbyggen bryter ner de människor som blir över, raserar självkänsla och självförtroende, för att göra människor med en rik livserfarenhet till levande lik.

Bror Kajsajuntti