Boken Hur man läser Kalle Anka (How to read Donald Duck: Imperialist ideology in the Disney comic) är ett imponerande bidrag till Tredje världen som avslöjar USA:s mest perversa export – Walt Disney. Naturligtvis är inte denna boks spridning imponerande i jämförelse med ankornas. Kalles serietidningar publicerades i 70 olika länder och han kacklar i TV på 46 språk.

”Hur kommer det sig att ”infödingarna” alltid ger sina rikedomar till de invaderande ankorna? Varför finns inga föräldrar i Kalle Anka? Vad gör Knatte, Fnatte och Tjatte i Vietnam?

De som ställer dessa frågor är den chilenska kritikern och författaren Ariel Dorfman tillsammans med den belgiske sociologen Armand Mattelart. De skrev boken under upprinnelsen av den chilenska revolutionen 1971, innan den blodiga fascistkuppen drev dem båda i exil.

Hur man läser Kalle Anka skalar av höljet av oskuld i Walt Disneys Ankeborg. Avslöjad är den amerikanska ideologin därunder. Mer än halva tiden letar ankorna efter guld – vanligen på exotiska platser där det är legitimt att slå dank bland lättjefulla dumma ”infödingar”. I Disneys värld finns bara de som styr, och de som låter sig styras. Å ena sidan ankorna och å andra sidan vildarna och alla stygga. Seriernas värderingar tillhör vit manlig medelklass. Resten är mindervärdigt eller finns bara inte där.

Ariel Dorfman och Armand Mattelart drar frågorna till sin spets: Var, frågar de sig, finns arbetarna beskrivna i Kalle Anka-serierna? Vem tillverkar de materiella nödvändigheterna som Kalle och hans släktingar omger sig med?


I Disneys värld faller saker och ting bara från skyarna. I en serie börjar det att regna guld. I en annan råkar oräkneliga skatter bara ligga på stranden. Arbetarna fattas, för de passar inte i en drömvärld där medelklassen lever lycklig på frukterna av arbetare som de aldrig ser.


Detta mönster återspeglas exakt i organisationen av Walt Disneys företag. Walt Disney tog alla ära för Disneyskapelserna, medan idéerna i själva verket växte fram i hans studioteam, vars namn aldrig fanns med på någon av produkterna de skapade.

Walt Disney själv kunde inte ens rita. Disney stal även friskt från annan litteratur. Han tog Peter Pan från Barrie och Djungelboken från Rudyard Kipling. Men han jagade var och en som misstänktes för att ha ”stulit” hans produkter in i döden.

En konstnär som offentligen drev med Disneys serier förevigade temat om de superrika som exploaterar de fattiga, de starka som förtrycker de svaga. För trots allt är nyckelordet i den fria marknadens samhälle ”den starkes överlevnad.”


Således, medan arbetarna inte existerar, kan samhällets övriga oönskade klassificeras i redan färdiga, lätt igenkännbara karaktärstyper. De typiska ”stygga” (till exempel Björnligan) är dumma, fula, och förlorar alltid när de konfronteras med ankornas överlägsna och moraliska natur.