Röda stens pannhus i Göteborg, med inhägnad festivaluteplats, öppnar dörrarna för lite mer avslappnad kultur och konstvisning. Mest förväntansfull var jag inte inför Clandestinos troligtvis största bokning hittills, Buju Bunton, utan faktiskt inför den exprementiella artisten Daito Manabe från Japan. Det är Daitos tredje Clandestino och i år visar han upp sitt verk Electric stimulus to face på festivalens sista dag.

Efter Buju öppnas dörrarna för kvällens DJ:s inne på Röda stens pannhus. En tung bas fyller rummet och jag går så långt in i lokalen man kan komma. Där fyller en filmduk en vägg och ögon i olika färger, dessa komponeras ihop med musiken på dansgolvet. Där står Daito Manabe och det är ett av hans verk som framförs på filmduken. Den japanske konstnären är 32 år och har fått kärlek för sin exprementiella konst. Dainot utmärker sig och publiken gillar honom. Han sätter igång tankar och rykten och inte minst frågor.


Vi på Läsarnas Fria Tidning får en intervju med Daito Manabe direkt efter visningen av hans verk på festivalens sista dag.

Det är söndag och på scenen sitter Daito och hans vän som assisterar honom under verket framför en dator. Inkopplade till dessa datorer med hjälp av elektroder i ansiktet och sensorer på armarna framför de Electric stimulus to face, som är inspirerat av kroppens egna funktioner.

– Allt i din kropp styrs av elektricitet från hjärnan, förklarar Daito. Allt i din hjärna styrs utifrån elektriska impulser och det fascinerar mig.

Daito gör elektronisk musik och elektronisk konst och säger att han vill skapa ett nytt språk. Allt är elektriskt, förklarar han. Han vill inspirera, exprimentera och jag undrar om han vill chockera också eller om det bara är en bieffekt av hans verk.

Daito skrattar och säger att han förstår om folk tycker att han är orginell och hoppas att fler vågar gå utanför vanliga tankegångar och exprimentera.


Verket Electric stimulus to face går ut på att en dator styr dina ansiktstryck med hjälp av elektroder som är kopplade till ditt ansikte. I takt med musiken dansar ditt ansikte. Ditt ansikte kan också fungera som ett instrument och genom grimaser kan det agera DJ.

Daito vänder på direktioner, han vill att datorn ska prata med oss och att vi vänder på kommandon som vi använder när vi kommunicerar med datorer. I verket kommunicerar datorn med oss direkt till kroppen och får den att reagera. När Daito Manabe lade upp sitt verk på Youtube.com fick det 1 200 000 besökare första månaden.

– Verket består av tre delar. En del där jag får elektricitet från datorn till mitt ansikte och där ansiktet lyder datorn, en annan del av verket är när jag försöker kopiera mina ansiktsuttryck till min assistents ansikte. Den sista och tredje delen är den del av verket där jag styr musiken och de elektriska impulserna med mina ansiktsuttryck.

Hur får man en sådan idé?

– Själva grunden till idén inspireras av forskaren Guillaume Benjamin Amand Duchennes. Han var den första som gjorde det jag gjort i dag, nämligen att stimulera nervändar med elektricitet.

Daito utvecklade sin idé under en månads tid och gjorde sig själv till försökskanin under ytterligare tre månaders tid. I publiken hör jag en man säga att inga tjejer får testa på Daitos uppfinning men att han inte vet varför.

Givetvis måste jag fråga om detta är sant.

– Både ja och nej, svarar Daito och skrattar. En forskare som jag tog kontakt med när jag utvecklade idén ansåg att detta kunde vara skadligt för kvinnor då de kan svimma. Men jag måste invända eftersom jag gick rakt emot hans påstående och lät en kompis testa och hon svimmade inte.

Gör det ont?

– Ja det nyps lite grann, Daito tar tag i min arm och nyper till lite. Det sticks, men inte så farligt.

I vanliga fall är Daito designer för Nike i Japan och han är verkligen en mångsysslare. Även om det mesta handlar om programmering och elektronik så skiljer sig Daitos verk mycket från varandra. Han har gjort flera reklamfilmer för japanska företag och i Österrike fick han äran att ljussätta en byggnad under temat Austria nights. Han tar upp sin laptop och visar mig hur byggnaden får liv nattetid av ljus i en slags melodi av olika färger som blinkar och lyser om vartannat.

Även här på Clandestino bjuder han på något annorlunda varje år. Det är hans tredje Clandestino. Första året bjöd han på ett DJ-set med fjärrkontroll. Daito programmerade den så att han kunde styra musiken från dansgolvet och själv dansa med besökarna. Andra året reagerade ljuskuber på hans musik som var utplacerade i publiken.


Daito får alltid publiken att reagera och han får nog leva med att de flesta tycker att han är den märkligaste akten alla kategorier. Många i publiken spekulerar, analyserar och kritiserar hans verk.

– Jag fascineras av elektricitet, säger Daito. Men mest av kommunikation. Jag vill hitta ett språk där jag kan kommunicera direkt med datorer. Mitt nästa projekt som jag filar på är att kommunicera med symaskiner och få dem att göra som jag vill med hjälp av elektroderna i mitt ansikte.

Med fastklistrade i elektroder i sitt ansikte ber han om ursäkt för sin dåliga engelska och säger att han måste tvätta av sig.

Clandestino välkomnar alla typer av artister. Enligt arrangörerna är alla genrer välkomna, men helst genrer av sådan karaktär att går in i varandra, bryter gränser eller kanske rent av skapar en egen genre. Där har Daito lyckats bra och förmodligen återvänder han till festivalen även nästa år med något skapar nya rykten och frågetecken.