Trollkarlen från Oz är en klassisk amerikansk saga. Men vad få vet är att sagans symbolspråk är en kritik av bankerna och deras makt att skapa pengar ur ingenting. Det återstår att se om Ellen Hodgson Brown genom Bankerna och skuldnätet, där sagan om Trollkarlen är en röd tråd, lyckas skaka liv i penningdebatten igen. Klart är dock att detta är den bästa boken i sin genre som översatts till svenska. Brown är inte rädd. Hennes bok är en höjd näve av trots. Det fraktionella systemets sista stund närmar sig.

Vad är väl lämpligare som introduktion till en bok om penningsystemet, som av många uppfattas som ett tungt och tråkigt ämne, än en klassisk amerikansk saga? Så verkar Ellen Hodgson Brown ha resonerat. Och förvisso, det är en riktigt bra inledning. För vem känner inte till sagan om Dorothy, Fågelskrämman, Lejonet och Häxorna? Om det här är vad som krävs för att kulturvänstern ska slita sig från sina teatrar och ge sig i kast med penningfrågan igen, så inte mig emot.Trollkarlen från Oz börjar på en karg bondgård i Kansas, där Dorothy bor med en måttfull tant och farbror som ”aldrig skrattar”. Varför de inte skrattar?Jo, i verkligheten var det depression i USA i slutet av 1800-talet och bönderna tillhörde de mest drabbade.

En cyklon dyker upp och för Dorothy och bondgården till den magiska världen Oz (den amerikanska drömmen, som kunde ha varit verklighet). De landar hos den onda häxan Östan (bankirerna på Wall street). Dorothy dödar häxan och blir av en god häxa belönad med ett par magiska silverskor (Populistpartiets silverlösning på penningfrågan).Dorothy vill sedan åka hem igen, men vet inte hur. Med sig på färden har hon Fågelskrämman som söker efter en hjärna (bönderna), Plåtman som söker efter ett hjärta (fabriksarbetarna) och Lejonet som är på jakt efter mod (Populistpartiets William Jennings Bryan). Gruppen får till sist träffa Trollkarlen från Oz, som säger att de först måste besegra den onda häxan Västan (Rockefeller). Detta lyckas Dorothy med genom att hälla en spann vatten över henne.

Ty pengar släcker skulder som vatten släcker eld. Bankskulder släcks med penningutgivning i folkets ägo. Efter diverse turer träffar de den goda häxan Glinda, som avslöjar att Dorothys silverskor kan ta henne tillbaks till Kansas. Men först måste hon ge upp den gyllene hättan (bankirernas restriktiva guldstandard, som förslavat folket). Till slut kommer Dorothy hem, Plåtman får sin olja (pengar som ej injiceras som skuld), och slutet gott allting gott.

Efter äventyret i Oz får läsaren stifta bekantskap med en rad intressanta ting, såsom Federal Reserve och dess rökridåer, Lincolns Greenbacks och lögnen om medeltiden som en tid i djupaste mörker och fattigdom. Mycket kretsar kring händelser och debatter på 1800-talet, då Populistpartiet, Greenbackpartiet med flera försökte förändra penningsystemet. Men ungefär en tredjedel in i boken kommer vi in i modern tid. Vägen till den moderna tiden går via Nixons löskoppling av dollarn från guldet och vågen av skuldkriser under 1980-talet.

Sen är det derivat, hedgefonder, bolånebubblor, blankning, finanskriser och allehanda andra mystiska ting för hela slanten. Det är inte utan att man undrar vad som är fel på världen egentligen.Men på samma sätt som i Trollkarlen från Oz, finns faktiskt lösningar. Det är bara för kongressen i USA (och riksdagen i Sverige) att bestämma att makten över penningskapandet ska ligga i demokratins händer istället för i bankernas.

Den kan besluta om en skatt på derivat. Ja, faktiskt kan den köpa upp hela banksektorn om den använder sig av samma princip som bankerna, nämligen att skapa pengar ur tomma luften. Så skulle vi slippa skuldkrisen och konjukturcyklerna, räntorna skulle bli fasta och förutsägbara, sociala investeringar skulle kunna göras, och så vidare. Sist men inte minst skulle inte USA behöva dominera andra länder och marknader. Slaveriet skulle kort sagt upphöra. Men först måste vi vinna över de onda Häxorna, och hitta någon som talar om för oss att vi har silverskorna på oss. Och det gör Ellen Hodgson Brown förtjänstfullt med boken. 

 # Det finns två huvudläger i penningfrågan. Mainstreamtraditionen, som är positivt inställd till det fraktionella
 banksystemet, och penningreformisterna som är kritiska. Ordet fraktionell kommer av att bankerna bara backar upp 
 en bråkdel av det belopp som de lånar ut med eget kapital. Det är i princip samma sak som guldsmederna gjorde på
 medeltiden när de skrev ut kvitton på fyra–fem gånger större belopp än värdet av guldet de hade. Författaren 
 till Trollkarlen från Oz, Frank Baum, föddes 15 maj 1856 i New York och gick bort 1919 i Los Angeles. Han var 
 anhängare av Populistpartiet. 
 
 # På 1890-talet stod penningdebatten mellan ”guldbaggarna”, ledda av bankirerna, och Greenback-anhängarna, 
 som var bönder och arbetare. Anhängarna av guldpengar menade att det var bra att guldet fanns i begränsad mängd,
 och att det var svårt att utvinna det. Greenback-folket framhöll att guldbristen, som också sammanhänger med
 räntan, framtvingar ett behov av bankernas skuldpengar. Greenbackarna förordade att staten gav ut egna pengar,
 istället för att låna från banken. I dag räknas emellertid båda grupperna till penningreform-lägret.
 Det är enligt Ellen Hodgson Brown en anledning till att penningreformrörelsen inte har kommit särskilt 
 långt politiskt sett.
 
 # Skribenten är initiativtagare till facebookgruppen Nätverket mot bankernas skapande  av pengar ur luft