Boken handlar förstås om den korta men intensiva sagan om Friends och dess för- och efterspel. Under ett par år figurerade Kim Kärnfalk och Nina Inhammar, den andra frontsångerskan i bandet, på var och varannan löpsedel. De skulle spela överallt och journalisterna slet och drog. Det var en hektisk tid, minst sagt. Omänskligt, kallar hon det i boken.

Mamma, mormor och jag handlar också om Kims sociala liv före, under och efter tiden med Friends. Den handlar om uppväxten i Uddevalla, om släkt och vänner, om skolket, om sex med killar och tjejer, om slitningarna i bandet, om kompisrelationen till morsan. 

Främst handlar dock boken, titeln till trots, om relationen till pappan. Kim Kärnfalk anklagar honom för att ha valt knarket och spriten istället för henne. För att han har svikit henne, inte en, utan många gånger. Det är detta som är det största såret i hennes hjärta. 

En annan central figur är Kim Kärnfalks mormor, som hon beskriver som ”cool”. När Friends vann Melodifestivalen skrek Kim rakt ut: Vi gjorde det mormor, vi vann!

Intrycket jag får av boken är att Kim Kärnfalk är ett så kallat maskrosbarn. Hon har haft en knepig uppväxt och i tonåren betraktats som en ungdom ”på glid”. Men hon har ändå lyckats. Exempelvis är det ju inte så många som vinner Melodifestivalen, inte så många som har uppträtt för kungaparet och inte heller så många som har haft ett eget tv-program.

2004 kom Kim Kärnfalk ut som bisexuell och hamnade på gaytidningen QX förstasida. Fotot är hon väldigt nöjd med. Lika nöjd som hon som liten var med Madickenklänningen. Hon är också evigt tacksam mot den publik hon haft genom åren, inte minst dansbandspubliken.

I dag arbetar Kim Kärnfalk bland annat med utvecklingsstörda. Hon studerar också. Hennes stora komplex i livet är att hon inte har någon akademisk examen, inte ännu i alla fall. En dröm hon när är att bli psykolog. Andlighet, kropp och själ är hon jätteintresserad av. Hon bor i Stockholm med sin man Anders och dennes barn Lisen, Jonna och Hampus. Hon älskar dem, och det framgår.

Mamma, mormor och jag är en enkel, rak och ärlig bok som har flera budskap. Det viktigaste av dessa är kanske att det inte är någon ursäkt att man har problem med spriten, barn måste man ta omhand i alla fall. Inte svika. Ett annat budskap är att kärlek, vänskap och blodsband är starka krafter. Kim Kärnfalk berättar sin livshistoria och hon gör det riktigt bra. Hon använder sig genomgående av det postmoderna greppet att skriva enbart i jagform. Men eftersom hon har ett djup, blir boken ändå djup.

Mitt råd är alltså: köp boken, läs den, sprid den. I all sin enkelhet är den ett mästerverk.