På trettondagsaftonen 2008 brann den anrika "storstugan" på den kristna kursgården Storstrand i Öjebyn utanför Piteå ner till grunden vid en anlagd brand. Storstugan uppfördes på 1800-talet och inrymde vid branden ett antal rum för uthyrning, en konferenslokal och ett kök. Fram till 1940 då EFS köpte huset och tomten, beboddes huset  först av greve Carl Sparre, som uppförde huset och sedermera av både en riksdagsledamot, en inspektör och en patron.

Branden ödelade många värden och minnen från gångna tider, bl.a. alla fotografier av de som under årens lopp konfirmerats på kursgården. Dessbättre fanns ingen människa i huset när branden startade.

Kursgården är numera en ekumeniskt ägd anläggning där flertalet församlingar i Pitebygden är engagerade och med stor frivillighet jobbar för att fullända långtgående planer på en nybyggnation. Finansieringen bygger på försäkringsbeloppet som utbetalades för branden och olika evenemang och andra inkomstbringande ideér.

Ett storslaget evenemang anordnades i det stora kapellet på lördagen. En "Storstrandsgala" utformad som en glittrande festkväll lockade bortåt 380 personer att köpa en biljett för 495 kr. Programmet utlovade en trerätters middag och en fantastisk underhållning.

Vid festligt dukade bord inleddes festkvällen med att storbandet Swinging Wheel Big Band bjöd på pampig musik, som satte ribban för kvällens förväntningar.

Kvällens konfrencierer Ewa Aldrin i turkos boa och Niclas Wikström i en rosa, tog oss med på en hisnande skrattfylld resa i bästa stå-upp-anda. Skrattmusklerna fick arbeta från första stund och skratten steg oupphörligt mot det höga taket i byggnaden.

Maten som serverades var utomordentligt välsmakande och husmor Lilian Marklund med personal fick högsta betyg redan från förrätten. Serveringspersonalen var frivilliga ungdomar, som i bästa serviceanda såg till att alla gäster trivdes och var nöjda.

Delar av det en gång så populära gänget "Rödde och Rått" (pitemål med okänd betydelse för artikelförfattaren) representerades av Staffan Lundström och Lars-Åke Aldrin, som sjöng och munhöggs på Arvidsjaursmål och Pitemål medan historier och skämt duggade tätt.

En Galakör fanns kvällen till ära och de framförde en svit av Duke Ellingtons stycke Freedom i olika arrangemang med storbandet som backade upp. Solister var Jerry Winblad von Walter och Gunnar Ullberg, storbandets ledare. Under kvällen framträdde även andra solister ur bandet. Vi fick även höra att storbandet kan sjunga, när de valde att tjuvstarta med en julsång "When you wish upon a star" ..

Sången och musiken flödade under hela kvällen och innan föreställningen var slut, fick vi höra Ida Sand (känd som orkestermedlem i På Spåret bl.a.) sjunga flera jazzlåtar tillsammans med storbandet. Hon spelade även piano till en finstämd sång innan hon övergick till att sjunga duett. Dels "Ain´t that mountain higher" tillsammans med storbandsmedlemmen Niklas Häggbom och dels tillsammans med sin far f.d. operasångaren Staffan Sandlund. De sjöng "What a wonderful world" otroligt finstämmigt.

Staffan Sandlund hade tidigare under kvällen bjudit på gamla sånger av den en gång så kände kyrkosångaren Einar Ekberg som nådde stora framgångar i vårt land och i USA.

EFS Distriktsföreståndare Lars Öberg tackade alla som på frivillighetens väg gjort denna festkväll möjlig och informerade om, att  intäkterna från kvällen i form av entre´biljetter, lotterier och annat som såldes, går oavkortat till nybyggnationen. Ett par anonyma sponsorer hade utlovat att dubblera intäkterna som kommit in under kvällen, vilket applåderades varmt.

Lika pampigt som galakvällen inleddes avslutades den av storbandet med svängig musik med tryck i varje ton. Applåderna dånade och publiken gav stående ovationer innan alla med ett stort leende på läpparna gick ut i den nya dagens mjuka snö som föll. Vilken festkväll!