Film: Die Welle

Längd: 101 minuter

Regissör: Dennis Gansel

Premiär: 5 december

På en gymnasieskola i dagens Berlin får eleverna under en vecka fördjupa sig i antingen demokrati, anarki eller autokrati - det vill säga diktatorsstyre. Den coole, lite yngre, och mest omtyckte läraren, får autokrati på sin lott. Det leder till att majoriteten av eleverna väljer denna inriktning.

Eleverna har till en början svårt att känna motivation inför uppgiften, eftersom en diktatur "självklart aldrig skulle kunna uppstå i dagens moderna, upplysta samhälle", som de säger. Läraren håller inte med och får idén att genomföra ett experiment i liten skala. Det visar sig snart att många av eleverna älskar den hårda disciplin som nu ska råda i gruppen, med ett slags skoluniform, gymnastiska övningar, och krav att den som säger något måste resa sig upp.

Men det som börjar som ett oskyldigt experiment i syfte att förklara diktaturens mekanismer för ungdomarna, sprider sig bortom all kontroll. De hängivna anhängarna av "Vågen" (Die Welle), som gruppen kallar sig, startar en webbsajt, tapetserar stan med sin logga och utsätter sig samtidigt för livsfara. Dessutom börjar de se ned på dem som står utanför, behandla dem illa och bete sig våldsamt. Och läraren själv märker hur han njuter av sin status som beundrad ledare. Samtidigt bildas en liten motståndsrörelse som vägrar gå med på gruppens regler, och aktivt bekämpar den. Till det bittra slutet.

Den tyska filmen Die Welle visar hur en karismatisk ledare fullständigt kan ta över och få sina anhängare att lyda minsta vink. Historien är dessvärre inte bara fiktion; den bygger på en verklig händelse i USA 1967.

Filmen, som är välspelad och spännande, ger verkligen mig som åskådare mycket att fundera över. Hur hade jag själv reagerat om jag varit 17-18 år och gått i den här skolan? Någon fanatisk anhängare hade jag knappast blivit, men hade jag fallit för grupptrycket och gjort som alla andra, eller vågat protestera? Och hur hade jag betett mig i dag?

Vid förhandsvisningen i Stockholm berättade regissören Dennis Gansel om hur filmen tagits emot. När han visat den för gymnasieklasser brukade 90 procent erkänna att jo, de skulle förmodligen ha låtit sig dras med av en sådan karismatisk lärare - eftersom de var allmänt uttråkade och dessutom trötta på hackordningen bland eleverna. I en sådan rörelse skulle alla få känna att de var jämlika, och det kunde de längta efter. Bland vuxna brukade dock 80 procent hävda att de skulle ha varit del av motståndsrörelsen, något Gansel tvivlade på.

Filmen ställer också andra frågor. Är dagens vuxna för släpphänta mot sina barn och elever, så att de lätt skulle falla offer för en ledare som kräver disciplin, oavsett hans eller hennes avsikter? Vi möter här tonåringar som verkar vuxnare än sina tonårsaktiga föräldrar, eller vars föräldrar helt enkelt inte finns där.

... men experimentet spårar ur och han dras själv med i det.
Bildrättigheter: Atlantic Film