Erich Fromm skriver: "Jag tror att det är berättigat att tala om ett ”sinnessjukt samhälle” och om vad som händer med en sund människa i ett sådant samhälle.Om ett samhälle frambragte människor av vilka majoriteten led av svår schizofreni, skulle det underminera sin egen existens. En person med fullt utvecklad schizofreni kännetecknas av att han skurit av alla förbindelser med yttervärlden. Han har dragit sig tillbaka in i sin egen privata värld och huvudskälet till att betraktas som svårt sjuk är socialt: han fungerar inte socialt, han kan inte ta hand om sig själv, han behöver hjälp från andra på ett eller annat sätt. Ett samhälle kan inte handhas av schizofrena, särskilt inte ett stort och komplicerat samhälle. Men det kan mycket väl skötas av människor som lider av en låggradig schizofreni. De är fullkomligt kapabla att åta sig för samhället nödvändiga funktioner. Sådana människor har inte förlorat förmågan att se ”realistiskt” på världen, om vi därmed menar att förstå uppgifterna på ett intellektuellt sätt, så som de måste förstås om man skall kunna handskas med dem på ett effektivt sätt. De kanske helt har förlorat förmågan att uppleva saker personligt dvs subjektivt och med hela sin själ. En fullt utvecklad individ kan t ex se en ros och uppleva den som varm eller till och med brinnande (om han formulerar dessa känslor i ord kallar vi honom för diktare) men han vet också att rosen – i den fysiska verklighetens värld – inte värmer som elden gör. Den moderna människan har förlorat förmågan till subjektiv upplevelse och upplever världen endast i förhållande till det sätt på vilket den kan utnyttjas praktiskt. Men denna defekt är inte mindre svår än den som utmärker den så kallade sjuka människan, som inte kan uppleva världen ”objektivt” men som har kvar den andra mänskliga förmågan att uppleva personlig, subjektivt, symboliskt.

   Fromm skriver vidare:  "Normalitetens psykologi övergår sällan till svårare former av psykisk sjukdom, därför att samhället skapar ett motgift mot en sådan försämring. När patologiska processer blir ett socialt mönster, förlorar de sin individuella karaktär. Tvärtom känner sig den sjuke hemmastadd med alla andra som lider av samma sjukdom. Hela kulturen är adapterad till detta slag av patologi och ordnar möjligheter att tillfredställa de patologiska behoven. Resultatet blir att genomsnittindividen inte upplever den avskildhet och isolering som den helt schizofrena människan känner. Hon känner sig väl till mods bland dem som lider av samma deformering. Det är den fullkomligt friska människan som känner sig isolerad i det sjuka samhället - och hon kan komma att lida så mycket av sin oförmåga att meddela sig med andra att det är hon som blir psykotisk.

   Följande ord är skrivna av författaren John Steinbeck:  ”..That the free, exploring mind of the individual human is the most valuable thing in the world. And this I would fight for: the freedom of the mind to take any direction it wishes, undirected. And this I must fight against: any idea, religion and government that limits or destroyes the individual. This is what I am and what I am about. I can understand why a system built on a pattern must try to destroy the free mind, for this is the one thing which can by inspection destroy such a system. Surely I can understand this, and I hate it and I will fight against it to preserve the one thing that separates us from the uncreative beasts. If the glory can be killed, we are lost.”

  Ingvor Johnsson