I en intervju i Västerbottens Kuriren (27 september) framhåller Tomas From, vice VD för gruvbranchens branchorganisation Svemin, en rad skäl för uranbrytning. För det första menar han att kärnkraft inte bidrar till växthuseffekten. För det andra att tekniken nu är bra och säker och att den kan bli än bättre i framtiden. För det tredje så ger gruvorna jobb i inlandet, där det verkligen behövs. För det fjärde är det bättre att vi bryter själva än att vi importerar uran. Olov Holmstrand, talesman för nätverket Nej till uranbrytning, ser dock inget skäl till att bryta uran i Sverige och inte överhuvudtaget heller. Holmstrand säger i en intervju för LFT att:

- Kärnkraft löser inte klimatkrisen. Den kan bara ge ett marginellt energitillskott som inte på långa vägar kan ersätta olja, kol och fossilgas. Dessutom kan kärnkraft lika gärna användas för att tillverka kärnvapen och uranbrytningen i sig ger mycket stora miljöeffekter. 
- I Sverige ligger dessutom det mesta av uranet i alunskiffrarna. Halterna av uran är alltid låga i alunskiffern, vilket innebär att stora mängder måste brytas och därmed stor miljöpåverkan.

På Holmstrands sida står bland andra Jonas Sjöstedt (v), Lena Sandlin (s) och Ingegerd Saarinen (mp), vilka har skrivit under en namninsamling på nätet mot just uranbrytning i Västerbotten. Skäl som anges på namninsamlingen är att radioaktivitet kan läcka och en potentiell koppling till kärnvapen. Bland Västerbottens riksdagsledamöter råder delade meningar. Klart uttalade motståndare är Thomas Nilén (mp) och Liselott Larsson (v). Moderaternas Ulla Löfgren är klart för uranbrytning.

Fakta alunskiffer
Alunskiffer bildades för omkring 500 miljoner år sedan. Vid den tiden låg Skandinavien på samma breddgrad som Sydafrika ligger idag. Skiffret innehåller en rad metaller som är kommersiellt intressanta såsom uran, kalium, fosfor, aluminium, magnesium, titan och nickel. Gifter i skiffret är bland annat arsenik, kadmium och sulfider. Totalmängden alunskiffer i Sverige är omkring 400 miljarder ton.

Tillstånd för uranbrytning
Två separata tillstånd måste sökas, dels enligt minerallagen och dels enligt miljöbalken. Dessutom måste lagen om kärnteknisk verksamhet beaktas, där rätten att befatta sig med kärnämne behandlas. Tillstånd enligt miljöbalken prövas av regeringen. Regeringen får dock endast ge tillstånd om kommunen gett sitt bifall. Den myndighet som beslutar om tillstånd för prospektering respektive öppnande av gruvor är Bergsstaten.