Medborgarvittne lika med Brukarinflytande?
Om inte arbetssättet vi använder oss av mot människor utan ett tryggt hem är diskriminering, vad är då att diskriminera?
Normbrytande nyheter
Insändare
Rolf Nilsson
Om inte arbetssättet vi använder oss av mot människor utan ett tryggt hem är diskriminering, vad är då att diskriminera?
I dag sänds signaler från alla håll om det faktum att vi är utbytbara. Börjar någon ifrågasätta arbetstider och arbetssätt påminns denne ganska snart om att det står många på kö. Det här är något som kommer smygande. Det är inte så lätt att se hur handlingsutrymmet och tankefriheten krymper.
Vad är det som gör att vi människor är så rädda att vi inte vågar vara oss själva med andra? Vi verkar inte ens våga vara oss själva när vi är ensamma. Eller är det själva ensamheten som gör att vi måste vara som andra tycker vi ska vara för att passa in?
Då föredrar jag ensamheten!
Idag hörs orden ”evidensbaserad” kunskap lika ofta som amen i kyrkan. Men vad är det som ska ”evidensbaseras” hos människor utan ett tryggt hem?
Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer och socialtjänsten påstår att människor behöver? Frågan är relevant då ingen av dessa har eller tilldelas verktygen (bostäder) för att en hemlös ska slippa kallas det. Då blir det i sin förlängning att dessa organisationer uppehåller sig uteslutande vid de olika diagnoser och symtom som individen uppvisar och att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma.
Att som hemlös bli "hjälpt" av myndigheter och organisationer är som att makten stjäl en människas rätt för att urskulda sig själv. De stjäl en identitet och gör sig själva till företrädare. Det kan väl inte vara det vi avser med representativ demokrati? Egentligen borde vi fråga oss huruvida den grundläggande tanken om ansvar utan åtskillnad efterlevs, den som vi bygger hela vårt samhälle på.
© 2026 Fria.Nu