Jag har länge försökt sätta mig in i den politiska debatten och försöka förstå vad som är grejen med den egentligen. Ju mer jag satte mig in desto mer förstod jag hur svårt allting var. Det är så mycket man måste tänka på. Ekonomin är komplicerad och samband är svåra och komlpexa. Länge trodde jag att ju mer jag förstod desto mer skulle jag acceptera det gällande synsätten. Det är ju så svårt att byta tankesätt och alla försök att bryta med gamla traditioner har gått åt skogen.

Som jag såg det så måste vi ha ett gemensamt mål för att alla ska kunna samsas om ett samhälle. Eftersom många vill så väldigt olika saker är det som är lättast att samsas om att öka de ekonomiska förutsättningarna så att alla kan göra vad de vill. Det är ju det enda som går eftersom alla har så olika uppfattningar. När jag kom fram till den slutsatsen började mitt intresse för politiken minska eftersom jag själv aldrig varit särskilt intresserad för de materiella. Jag vill ha så jag klarar mig och sedan kunna leva ett liv som är i harmoni med min inre vilja där jag kan upprätthålla en frihet och en harmoni med mig själv.

Efter ett tag så började jag fundera djupare på de politiska frågorna. Många unga tjejer i min närhet började få anorexia och andra försökte ta livet av sig. Deras medvetanden var extremt formade av samhällets ideal och saknade i stort sett självförtroende helt och hållet. Jag började förstå att man kan drabbas av mentala virus som bryter ner självförtroendet och medför att man ägnar sig åt otroligt destruktivt beteende. Jag började även se att jag hade också många destruktiva uppfattningar på många områden.

Efter det började jag gå in djupare och försökte se hur medvetandet påverkar vårt välbefinnande. Massor av litteratur fanns att tillgå på området och uppfattningarna var i stort sett eniga; tankarna skapar känslorna Och tankarna grundas ofta på människors förväntningar. Om du får höra att du är värdelös kommer du tänka att du är kass och värdelös. Då känner du dig kass och värdelös och beteer dig därefter.

Vad politiker gör är att förvänta sig att människor kommer vara parasiter. Att de kommer att vara lata, giriga och oansvariga om de får en möjlighet. Det skapar en förväntning som medför att människor får den självbilden. Gissa vad det gör med handlingarna?

Vi måste börja förvänta oss mer ansvarstagande, en högre moral och en väl omhändertagen personlig frihet så kommer det att ske i allt större utsträckning. Att börja uppskatta när människor tar egna initiativ för att skapa ett bättre samhälle är ett viktigt steg. Istället för att de förväntar sig att alla ska sitta med varsin blankett för sjukersättning i handen så fort möjligheten finns. Mitt tips till journalister och politiker är att försöka sätta sig in i den kunskap som finns inom den praktiska psykologin.