Båda ungdomarna, som är från Afghanistan, har levt gömda i mer än ett år tillbaka i väntan på att de enligt Dublinförordningen ska kunna söka asyl i Sverige. I tisdags när det inte var mer än en respektive två månader kvar greps de av den skånska gränspolisens särskilda spaningspatrull. 17-åringen, som nu håller sig gömd på hemlig plats, släpptes på grund av sin låga ålder efter tre timmar i häkte. 18-åringen transporterades till förvaret i Åstorp i väntan på utvisning till Italien – ett land som han inte har anknytning till över huvud taget men som han passerade på vägen till Sverige och, befarar Emma Söderman på Asylgruppen i Malmö, därifrån vidare utvisning till Afghanistan.

– Eftersom de tillhör minoritetsfolkgruppen hazarer har de upplevt många år av hot, våld och förföljelse. Det finns i princip ingen möjlighet för dem till ett drägligt liv varken i Italien eller i hemlandet, säger Emma Söderman.

Den ideella organisationen Asylgruppen kom i kontakt med pojkarna för drygt ett år sedan och har sedan dess stöttat dem med boende och hjälp till skolgång.

– Det finns ett politiskt majoritetsbeslut i Malmö att alla papperslösa barn har rätt till skolgång. Skolan ger rutiner och i alla fall ett mål mat om dagen vilket är mycket positivt för de här barnen. Vi hjälper till så mycket vi kan, men det är en svår situation att leva som papperslös även om man är i kontakt med Asylgruppen, fortsätter Emma Söderman.

I onsdags hölls en manifestation i Malmö för att visa stöd för de två ungdomarna och för andra som lever under utvisningshot. Nu väcks även politiska reaktioner.

– Malmö borde vara en fristad för människor som söker sig ifrån krig, förtryck och fattigdom. Istället jagas barn av polis så här dagar innan skolstarten. Vi lever i en cynisk tid där dessa ungdomar har fråntagits sina mänskliga rättigheter, säger Daniel Sestrajcic, ordförande i Vänsterpartiet Malmö.

Robert Olsson som var med och anordnade onsdagens manifestation menar att många tog tillfället i akt att visa sitt missnöje över svensk migrationspolitik.

– I Skåne har takten för tvångsavvisningar av papperslösa och asylsökande som fått avslag men ännu inte rest hem ökat och många lever i ständig fruktan för den så kallade ”Möllevångspatrullen”.

Det var i tisdags kväll när ungdomarna kom hem efter en fotbollsmatch som de greps. Allt som allt ska ett femtontal poliser varit med i gripandet av tonåringarna. Fria Tidningen har pratat med den gripne 17-åringen som är besviken över polisens, som han upplevde, hånfulla agerande i samband med gripandet.

– Jag accepterar att jag är här utan papper och allt det där. Jag förstår att polisen måste göra det som de gör. Men jag accepterar inte att de skrattar åt mig. Jag trodde inte poliser gjorde sånt. Jag vill att de ser mig som en människa, säger han, och tillägger att det exempelvis tog över en halvtimme för honom att få ett glas vatten.

– De hörde vad jag sa men brydde sig inte om det.

Om två månader kan han söka svensk asyl. Till dess måste han hålla sig gömd.

Kristina Hallander-Spångberg, chef vid gränspolisen i Skåne, varför lägger polisen ner tid på att jaga ungdomar som är så pass nära att kunna söka svensk asyl?

– För att de var efterlysta och när vi träffar på en efterlyst person måste vi följa det uppdraget vi fått.

Men var det nödvändigt med en så pass stor polisiär insats?

– De ringde efter hjälp från Asylgruppen de är knutna till och det gjorde att vi var tvungna att kalla in förstärkning. Att det sedan hände på Sevedsplan gjorde att det kom fler poliser än det skulle ha gjort än om det hade skett på en annan plats.