Mohammed Ibrahim Benmaklouf, vice ordförande för Sveriges unga muslimer, är starkt kritisk till den definition av islamistisk extremism som regeringen har utgått ifrån.

– Vi vänder oss emot att handlingsplanen bygger på en rapport som beskriver våldsbejakande islamister på ett sätt som passar in på ett stort antal muslimer i landet. Har man skägg, utövar kampsport eller tittar på utländska tv-kanaler är man i riskzonen. Vi har över 3000 medlemmar och i så fall kvalar de flesta in, säger han.

Regeringen satsar 62 miljoner kronor under perioden 2012–2014 för att stävja extremismen. Mohammed Benmaklouf och Sveriges unga muslimer menar att pengarna hade kunnat göra större nytta om de prioriterats annorlunda.

– Vi tycker att pengarna skulle läggas på utbildning och på att rusta upp marginaliserade områden. Segregation är ett långt större problem än extremism, istället lägger man stora pengar på forskning.

Regeringens nationella handlingsplan mot våldsbejakande extremism rör såväl vit maktmiljö och autonom vänster som våldsbejakande islamism. Enligt demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) är de personer som kan vara farliga för Sverige i nuläget ett par hundra individer.

– Men vi behöver ha en bred syn på den våldsamma extremismen och inte begränsa synfältet. Vi vet inte hur morgondagens extremism ser ut, säger Birgitta Ohlsson på partiets hemsida.

De 15 åtgärderna som presenteras i handlingsplanen utgör regeringens strategiska inriktning för det framtida arbetet med att förebygga extremism. Bland annat handlar det om att inleda en utvidgad dialog med trossamfunden och att både förebygga nyrekrytering och öka stödet till avhoppare från våldsbejakande extremistgrupper.

Svenska Muslimer för fred och rättvisa anser att det är för tidigt att uttala sig eftersom man inte har hunnit gå igenom handlingsplanen i sin helhet.

– Däremot visar tidigare erfarenheter från andra europeiska staters handlingsplaner på en ökad marginalisering och negativ särbehandlig av den muslimska gruppen, säger förbundsordförande Yasri Khan.

– Dessutom har man väldigt svårt att definiera vad våldsbejakande extremism är. I en tidigare rapport nämndes fem tecken på radikalisering. Det var ökade besök till moskén, att man skaffar skägg, reser till Nordafrika eller Mellanöstern, utövar en fysisk sport som till exempel kampsport och tittar på arabiska tv-kanaler. Det är rent löjeväckande.

I den svenska handlingsplanen vill regeringen stärka strukturerna för samverkan och kunskapsutbyte mellan myndigheter, kommuner och organisationer när det gäller arbetet med att förebygga och motverka våldsbejakande extremism, något som inte välkomnas av Yasri Khan.

– Det är djupt problematiskt. Risken är stor att det faktiskt ger ett fritt spelrum för rasistiska föreställningar liksom ett angiverisamhälle när lekmän, var och en med sin definition på radikalisering, ska samverka och flagga för unga människor som uppfattas "befinna sig i riskzonen".

– Utgångspunkten måste vara att alla svenskar oavsett tro har samma rättigheter. Vad vi behöver istället är en handlingsplan mot organiserat våld med en tydlig definition om vad som inkluderas i detta som inte kollektiviserar redan utsatta grupper – det är ju själva våldet som jag utgår från att regeringen vill bekämpa. Man behöver inte göra det mer komplicerat än att enbart fokusera på personer som själv brukar våld eller aktivt och tydligt uppmuntrar till våld mot andra för att främja sin åsikt eller politiska preferens.