Sedan den 15 augusti marscherar runt tusen män, kvinnor och barn i riktning mot La Paz. Marschen från djungeln till höglandet beräknas ta 40 dagar. På vägen ber de om hjälp med förnödenheter i byarna de passerar och jagar för att livnära sig. Samtidigt som de marscherar har de vänt sig till Amerikanska staters organisation för att få internationellt stöd för sitt krav: att stoppa bygget av en väg rakt genom sitt territorium.

– Om motorvägen byggs här kommer nybyggare att plundra skogen på timmer, fiskar och fåglar. Vi vill skydda den. Om skogen förstörs, vart ska vi då ta vägen? Hur ska vi föda våra barn? frågar sig Simona Cueva, som bor i nationalparken Isiboro Sécure, i en intervju gjord av den bolivianska organisationen Ceadl.

Nationalparken Isiboro Sécure är hem åt urfolken yuracaré, mojeño, trinitario och chimán. Den hyser en enorm biologisk mångfald, som redan i dag hotas av skövling i den södra delen av parken. Där gränsar Isiboro Sécure mot kokaodlarregionen Chapare. Enligt en rapport från miljö- och utvecklingsorganisationen PIEB skulle en motorväg genom nationalparken skynda på skövlingen eftersom fler nybyggare skulle slå sig ner där och det också skulle bli lättare att föra ut timmer därifrån.Regeringen menar att motorvägen är nödvändig för att länka samman de bördiga slätterna i norra Bolivia med storstaden Cochabamba och Chapare, där Evo Morales har sin politiska bas.

Konflikten har fått mycket uppmärksamhet eftersom Evo Morales brukar stödja urfolken och uppmana till ”försvar av Moder jord”. Nu hävdar han att ”det har dykt upp några organisationer som säger sig värna om miljön och som använder sig av våra bröder för att stoppa vägbygget”. Regeringen har också anklagat ursprungsfolken för att ha kontakt med USA:s ambassad.

Det är förhållandevis små urfolk med bara några tusen medlemmar som protesterar. För dem är skogen viktig eftersom de livnär sig direkt av den. Kokaodlarna i Chapare tillhör istället de stora urfolken aymara och quechua. Många är tidigare gruvarbetare som i slutet av 80-talet avskedades i samband med privatiseringar.Ur deras synvinkel är motorvägen ett framsteg då den underlättar handelsutbytet i regionen. Kokaodlarna har därför hotat med att inleda en ”antimarsch” som motvikt mot de som vill stoppa vägbygget.

En del kritiker, som guaraniledaren Celso Padilla, menar att motorvägen är ett sätt att komma åt nya områden för att odla kokablad. Demonstranterna är relativt få och regeringen hade möjligen räknat med att kunna köra över dem. Men nu har andra och större urfolksorganisationer i höglandet som tidigare stödde vägbygget bytt åsikt och kräver att regeringen lyssnar. De har bland annat föreslagit att motorvägen flyttas för att inte gå igenom parken, något regeringen har sagt nej till eftersom det blir dyrare.

Urfolken kan också få oväntad hjälp från Brasilien, vars utvecklingsbank finansierar motorvägen. Den brasilianske ambassadören har hotat med att lånet kan utebli om regeringen inte lyssnar på invånarna i Isiboro Sécure.

Även i Ecuador får vänsterregeringen kritik för att sätta ekonomisk utveckling före miljö och urfolk. Presidenten Rafael Correa har till och med anklagats för folkmord av urfolksrörelserna Conaie och Pachakutik, som menar att regeringens oljeprojekt i östra Ecuador kommer att leda till döden för de som lever där.

Rafael Correa har tidigare lovat att skydda de urfolk som inte har någon kontakt med civilisationen. Regeringen har ändå valt att utvinna oljefältet Armadillo i amazonasprovinsen Orellana. I närheten av Armadillo har man funnit spår efter tagaeri- och taromenanefolken, som lever isolerade från omvärlden. Miljö- och urfolksaktivister menar att utvinningen kommer att innebära slutet för dem, precis som tetete- och sansahuarifolken försvann i samband med oljeutvinning i deras områden på 80-talet. 

– Vi är alla överens om att stammarna ska skyddas, men hur mycket får det kosta? sade Rafael Correa i sitt veckovisa radioprogram med anledning av utvinningen i Armadillo.

För några år sedan presenterade Correa ett unikt projekt för att låta oljan i den stora fyndigheten i nationalparken Yasuní ligga kvar i marken. Correa ville skapa en internationell fond som skulle kompensera Ecuador med hälften av de förväntade oljeinkomsterna. Förslaget fick mycket uppskattning, men hittills har väldigt lite pengar samlats in. Correa ska försöka blåsa liv i projektet vid FN:s generalförsamling nästa månad. Om det misslyckas kommer regeringen besluta om utvinning i slutet av året.

Både Evo Morales och Rafael Correa vill göra sociala satsningar för att minska fattigdomen. Därför är de villiga att kompromissa med miljömålen och urfolkens rättigheter om de ser en chans att stärka ekonomin. Historiskt sett har varken Bolivia eller Ecuador bidragit nämnvärt till klimatproblemen och vill inte sota för de rika ländernas utsläpp.