Praktverk i stadens gränstrakter | Fria.Nu
  • Midsummer Madness, Albano.
Stockholms Fria

Praktverk i stadens gränstrakter

Konstvetaren och graffitimålaren Jacob Kimvalls serie om graffitimålningar fortsätter. I andra delen av fyra berättar han om målningen Midsummer Madness.

Graffiti beskrivs ofta som en jakt på uppmärksamhet. Som en avart av ett uppmärksamhetsfixerat varumärkessamhälle, eller åtminstone en effekt av det. Det handlar om att synas, är en rubrik som i olika varianter brukar dyka upp då graffiti ska dryftas i mainstreammedia som något annat än ett rent skadegörelseproblem.
Och visst är synlighet en viktig sida av graffiti. Målaren som gör pieces och tags som syns av många får fame - berömmelse och beundran i ett. Det kan också ses som en konstnärlig strategi där målaren arbetar med att genom en slående burner bryta upp den vardagliga lunken. Den amerikanske graffitimålaren Lee har berättat att folk reagerade med förvåning och glädje när han gjort en julmålning som rullade genom New York i december 1977, och han menade att de som såg den gick hem och pratade om tåget de sett istället för att titta på tv.

Men synlighet är långt ifrån den enda aspekten, och utan förmåga är den sällan hedrande. Att kapitalt misslyckas med en målning är genant och kan generera ett rykte som pinsam toy.
För fame kan också uppnås genom att målaren skapar konstverk vars existens blir känd genom hörsägen bland graffitipubliken, och i själva verket görs många graffitimålningar på platser som inte alls är speciellt synliga och som betraktaren aktivt måste söka sig till. Det handlar om ytor som blivit över efter att byggherrar, stadsplanerare och arkitekter sagt sitt, eller platser som de ännu inte hunnit sätta klorna i. Rivningstomter och utdömda hus, och ännu oftare randområden och brottytor mellan innerstad, industriområden, transportleder och förorter.

Akay har utnyttjat dessa stadens sömmar mer effektivt och utstuderat än många andra graffitimålare. Han blev en målare att verkligen räkna med sommaren -88, genom att han tillsammans med sina partners News och Weird gjorde flera dussin pieces runt Karlberg och trakten kring den framväxande Norra länken mellan Klarastrandsleden och E4 Uppsalavägen. Hela området förvandlades till ett regelrätt utomhusmuseum - en måleripark dit jag och många andra återvände gång på gång för att återse gamla favoriter och för att se om några nya dykt upp.
Det är ett område som han i mångt och mycket varit trogen ända sedan dess. Det uppmärksammade verket Traffic Island (gjort 2003 tillsammans med Peter Baranowski) består av en liten faluröd stuga på en kulle i Norra länken.
Ett stickspår löper bort från Karlberg förbi Traffic Island, över Sveaplan in i Bellevueparken, passerar norr om Roslagstull och når Albano. Här fanns en gång i tiden en station och olika tillverkningsindustrier.
I dag finns Akays och Spades målning Midsummer Madness från 1994 liksom det nybyggda naturvetenskapliga forskningscentret Albanova, samt rester av det gamla industriområdet. Målningen är nästan fem meter hög, bortåt tjugo meter lång och arbetet måste ha pågått flera dagar. Överdelen syns om man kommer norrifrån längst E18 Roslagsvägen.

Jag besöker Albano en råkall novembereftermiddag 2006. På tomten framför målningen pågår ett intensivt arbete, man gräver en tunnel och olika bulldozrar och grävmaskiner bullrar, avgaserna blandas med doften av fuktig jord. Jag går försiktigt över den leriga marken, orolig att förstöra mina sneakers, fram till en grupp med tre män i färgglada arbetskläder, och frågar om det är okej att ta lite bilder. De ser lite förvånade ut innan de förstår - jaha, på målningen. Jo, det ska väl gå bra, så länge jag inte är i vägen när de jobbar.

Den finländske graffitimålaren Egs har sagt att graffiti inte är gjort för att tittas länge på, men i Midsummer Madness återfinns ett myller av olika detaljer, små enskildheter som man kan försjunka i betraktelse av. De är många fler än jag har möjlighet ta upp här.
Bilden är omgiven av en rikt ornamenterad ram, som både är målning och gräns mellan målning och omgivning. I ramens hörn återfinns vart och ett av kortlekens fyra färger. Intill hjärter i övre vänstra hörnet finns en djävulsfigur och bakom ruter i motsatt hörn tittar en joker fram. Ut från underkanten fladdrar två banderoller med texten The Eternal Extravaganza - det eviga överdådet.
Till vänster drar en lättklädd kvinna undan ridån och presenterar på så sätt scenen. Eller är det tvärtom? Kanske är det vi som står på scenen och ser världen därute. För det känns som ett ute där bortom ridån och innanför ramen.
Bildrummet domineras av en fond som från botten tonar från ljusare till mörkt blå som vore det en natthimmel. Sittande på ramen skjuter en apa iväg fyrverkerier och uppe i höger hörn exploderar en pjäs i ett gnistregn. I rummet står och svävar olika figurer som alla tycks vara sysselsatta med något, några verkar vara akrobater, andra gladiatorer.
Det illusoriska draget som får det blå att likna en himmel bryts här och var genom olika invävda grafiska symboler och tecken. Från vänster nederdel till höger överdel vrider sig den blodröda och elegant utformade texten Midsummer Madness. Kontrasten mot den blå fonden gör att det känns som att den svävar ovanför den övriga bilden, och arbetet med att ställa blått mot rött genomsyrar hela bilden.

Redan 1988 gjorde Akay och Spade en målning i Karlberg med texten Midnight Madness, som liksom många andra graffitimålningar kan läsas som en bild om själva målarprocessen. Jag uppfattar det som att Midsummer Madness relaterar till den äldre målningen men samtidigt tar ett bredare grepp.
Den överdådiga blandningen av olika bilder med referenser till teater och midsommar, samt det kontrastvisa arbetet med färger leder tankarna till burleskeri och spel. Målningen är en slags cirkus eller karnevalistisk varietéteater som osäkrar motsättningar som de mellan högt och lågt, ute och inne, verklighet och teater, samt lek och allvar.
En gång då jag träffade Akay uttryckte han sin förvåning över att Midsummer Madness aldrig varit publicerad i graffititidningen Underground productions och eftersom jag arbetade med tidningen då målningen gjordes undrade han om jag kunde svara på varför. Han var på inget sätt arg, kanske lite besviken, men främst förbryllad. Jag blev i min tur lite paff, men förstod samtidigt att frågan var berättigad. För även om vi bara publicerade en bråkdel av alla pieces som gjordes så var det knappast många målningar det året som kunde mäta sig med Midsummer Madness - varken vad det gäller storlek, ambitionsnivå, målerisk teknik eller som genomarbetad bildkomposition.
Även om det kan ses som ett felaktigt beslut, kan jag också förstå varför den inte blev aktuell. Texten refererar mer till typografi än graffitistilar, helheten mer till cirkus än hiphop, och förmodligen tyckte vi inte att målningen var tillräckligt mycket graffiti. Jag minns faktiskt inte ens om vi på redaktionen diskuterade den. Vad som är och inte är graffiti har nu aldrig varit en enkel fråga, åsikterna går isär mellan olika personer och även om det finns någon form av generell bred uppfattning så är den föränderlig över tid. Antagligen stämde Midsummer Madness inte in i vår uppfattning om hur graffiti borde utvecklas.

Midsummer Madness är kanske Akays mäktigaste målning, men jag vet inte om jag tycker att den egentligen hör till hans bättre - som graffiti. I dag ser jag den som ett gränsverk mellan Akays tidigare och senare produktion. Mellan den där han under åttiotalet startar ett av en av Europas genom tiderna mest inflytelserika crews - VIM - och då befinner sig i en rik och föränderlig men samtidigt avgränsad graffititradition, och den senare produktionen efter att han i början av nittiotalet lämnat VIM och där han med arbetsmetoder hämtade ur graffiti men genom ett mer lättillgängligt formspråk samt ofta andra material försöker kommunicera med en bredare publik.

Annons

Rekommenderade artiklar

Banksy-bilden saknar politisk laddning

Hanne Kjöllers omdebatterade text om Megafonen illustrerades med en Banksy-bild som enligt Kjöller signalerar revolutionsromantik. DN:s ledarredaktion uppvisar en stor okunnighet när det gäller bildval, menar konstvetaren Jacob Kimvall.

Fria Tidningen

Problematisera censurbegreppet

Varför är det oproblematiskt att stoppa graffitiutställningar men inte att sortera ut Tintinböcker från ett bibliotek? Tintin-debatten belyser att litteratur och bildkonst behandlas mycket olika. Jacob Kimvall, doktorand i konstvetenskap och författare till boken Noll tolerans, funderar kring censurbegreppet och menar att det hanteras slarvigt.

Fria Tidningen

Konstens mångtydighet kan synliggöra rasismen

Det måste förstås finnas konst som vi inte tycker om. Så har det alltid varit och måste så förbli”, sa vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth till DN (18/4) angående att hon skurit upp en tårta formad som en naken kvinnokropp. Bilden kan framstå som osmaklig men konstens frihet väger tungt, ungefär så kan man sammanfatta Adelsohn Liljeroths försvar när hon anklagas för både omdömeslöshet och rasism.

Fria Tidningen

Farväl till erkänd graffare

Schweizaren Sigi von Koeding, mer känd som graffitimålaren Dare, har avlidit 41 år gammal. – Beskedet om hans bortgång kom som en chock, säger svenske målaren och
vännen Puppet.

Fria Tidningen

© 2017 Fria.Nu