Vägen till Highway 89 | Fria.Nu
Stockholms Fria

Vägen till Highway 89

Graffiti är mycket mer än skadegörelse och klotter. SFT:s kultursidor vill fördjupa bilden av den omdiskuterade konstformen och startar en serie där fyra olika målningar diskuteras. Skribent är konstvetaren och graffitimålaren Jacob Kimvall, aktiv i graffitidebatten sedan åttiotalet. Han menar att graffiti är en viktig del av vår nutida hembygdshistoria.

Samtida hembygdskonst | Del 1: Highway, Rågsvedsgården
Om du tar gröna linjen från Stockholms central söderut mot Hagsätra så når du efter ungefär tjugo minuter Rågsveds tunnelbanestation. Precis efter att tåget lämnat Rågsved ser du nedanför dig, på höger sida, den stora graffitimålningen Highway. Tåget vänder i Hagsätra och på tillbakavägen kan du hoppa av tåget, gå nedför trapporna mot centrum, över den hårt trafikerade Rågsvedsvägen och slutligen stanna på det lilla torget framför Highway. Målningen, som täcker hela väggen och är drygt fyra meter hög i ena änden och två i den andra, gjordes sommaren 1989 av crewet SHOF (Still Heavens Only Force) med tillstånd från och färgen betald av det kommunalt ägda fastighetsbolaget Familjebostäder.
Highway har klarat sig igenom snart tjugo år av väder och vind, den har respekterats av flera generationer nya graffitimålare, skonats av det tidiga nittiotalets nazistiska klotter som förstörde många målningar på gröna linjen, och senare även de hänsynslösa saneringskampanjer som bland annat utplånade Totalizers målningar i Huvudsta och Sesses i Orminge. Frågan är om den kommer att överleva graffitipolitiken som förs av den nya borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus.

Rent formellt följer målningen en ganska vanlig kompositionsprincip med förebilder som Seens och Dusts United Artists (1982) i Bronx och 2 my Bro DJ Roc Ski av Slice (1987) i Trångsund, vilken bygger på en wildstyletext i bildens bas och sedan ovanför denna en mindre men längre text, i straight-letter eller semi-wildstyle. I den här specifika målningen löper ordet Highway över större delen av den undre halvan av bildytan. På vänster sida flankeras texten av en beväpnad character med tomma ögon och vapnet riktat snett ner mot texten, en Rambo-figur med tidsenligt pannband och uppkavlade ärmar som liksom är på väg ut ur målningen, mot betraktaren. Ovanför löper texten Still Heavens Only Force i silver-straight-letter, och till höger svävar en silhuettfigur med sprayburk som i en pratbubbla proklamerar: SHOF on da Highway to Fame.
I huset ligger Rågsvedsgården, som i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet blev känd genom att den fungerade som hemmascen åt punkband som Ebba Grön. Ingången till ungdomsgården ligger i målningen och SHOF har integrerat passagen genom en målad träskylt som upplyser om vart man är på väg. Längst till höger i bilden står det också Rågsvedsgården i en straight-letter-text målad som vore den av guld, intill två figurer hämtade ur Vaughn Bodés serietidningsvärld.
Målningen intar en mycket central plats i Rågsved, och det vore knappast felaktigt att betrakta den som det mest synliga offentliga konstverket i området. Att en graffitimålning fått en så synlig placering beror förmodligen på Rågsvedsgårdens status som ungdomskulturellt centrum.

Både ifyllningen och bakgrunden domineras av olika blå och gröna nyanser, och just bakgrunden på ett sätt som får den att påminna om något slags fruset flöde. Strax ovanför F i Force är den på väg att få kropp genom att ett huvud formas som vore det gjort av flödande metall, likt de visuella effekter som i slutet av åttiotalet som var state-of-the-art inom film- och musikvideoproduktion.
Till vänster om huvudet övergår bakgrundens gröna nyanser i en stadssilhuett. Under ett av husen öppnar sig en tunnel, ur vilken ett t-banetåg rullar – det är linje 19 från Hagsätra med tags av SHOF. Tunnelöppningen påminner om den där Skanstullsbron möter Södermalm och som tågen rusar ut och in igenom då det passerar innerstaden på sin rutt mellan Hagsätra och Hässelby strand.

Intill tågets front finns en dedikation som berättar om vilka målningen tillägnats. Det är en blandning av välkända och lokala graffitimålare samt vanliga namn på personer som för mig är okända, och förmodligen så också för de flesta andra som inte tillhör den närmaste vänkretsen. Först på listan är MC Tim, en rappare från området som då målningen gjordes var mest känd för att som trettonåring ha släppt Jag är def, och i dag genom låtar tillsammans med Freddie Wadling och Fläskkvartetten. Sist på listan kommer Zip, vilket egentligen var namnet på ett crew från västerort. Skrivet som ett namn i en dedikationslista läser jag det som en hyllning till den kändaste av dem: Zip 13, som under en period var kung på tagging på gröna linjen och vars framfart debatterades på landets tidningssidor vintern 1986–87.
Journalisten Per Andersson framställer i sin bok om graffiti, Medan Svensson åt plankstek, dedikationen som ett unikt grepp inom graffitin, och utan motsvarighet i annan bildkonst. Kanske en lätt överdrift. Dedikationer förekommer även i annan konst, inom litteratur är de snarast en regel, och om man som jag ser graffiti som en hybrid mellan poesi och bildkonst så kan man konstatera att den följer en vedertagen tradition. Men omfattningen av dedikationen och inkorporerandet av den i själva konstverket är ändå något som graffitin utvecklat. Via den djupt graffitiinfluerade konstnären Keith Haring har greppet också hamnat mitt i den mest prestigefyllda svenska samtidskonsten, genom Bonniers konsthalls logotyp – ett triangulärt utsnitt av en drygt tjugo meter lång målning av Haring med dedikation till Maria Bonnier Dahlin.

Highway har upplevt tre decennier – åttiotalet, nittiotalet och nu nollnolltalet. Men innan målningen var klar blev den förstörd genom att någon klottrade stora kladdiga meningar tvärs över de komplicerade och mödosamt konstruerade bokstäverna. Klottret löd någonting i stil med JAG ÄLSKAR DIG CAROLINE, RING MEJ och ett telefonnummer. Gärningsmannen lär ha varit en medelålders man, som också greps för skadegörelsen.
SHOF tänkte först vitmåla hela väggen och försöka glömma allt bortkastat arbete, men bestämde sig till sist för att försöka göra det bästa av situationen. De reparerade målningen, men lämnade samtidigt spår efter förstörelsen. Om du tittar närmare på bokstäverna i Highway så syns här och där målade sprickor och hål i texten och innanför dessa blodröd färg ur målningens innanmäte, som koagulerade sårskorpor.

Åk till Rågsved och titta på målningen i verkligheten, och passa på att göra det snart. Den lever inte säkert i det politiska klimatet i dagens Stockholm. Även om den klarade en klotterattack, så är det inte lika troligt att den överlever en saneringsattack.

Fakta: 

Wildstyle = komposition med sammanflätade bokstäver som resulterar i en svårläst bokstavsbild
Straight-letter = enkla lättlästa bokstäver, motsatsen till wildstyle
Character = figur

Annons

Rekommenderade artiklar

Banksy-bilden saknar politisk laddning

Hanne Kjöllers omdebatterade text om Megafonen illustrerades med en Banksy-bild som enligt Kjöller signalerar revolutionsromantik. DN:s ledarredaktion uppvisar en stor okunnighet när det gäller bildval, menar konstvetaren Jacob Kimvall.

Fria Tidningen

Problematisera censurbegreppet

Varför är det oproblematiskt att stoppa graffitiutställningar men inte att sortera ut Tintinböcker från ett bibliotek? Tintin-debatten belyser att litteratur och bildkonst behandlas mycket olika. Jacob Kimvall, doktorand i konstvetenskap och författare till boken Noll tolerans, funderar kring censurbegreppet och menar att det hanteras slarvigt.

Fria Tidningen

Konstens mångtydighet kan synliggöra rasismen

Det måste förstås finnas konst som vi inte tycker om. Så har det alltid varit och måste så förbli”, sa vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth till DN (18/4) angående att hon skurit upp en tårta formad som en naken kvinnokropp. Bilden kan framstå som osmaklig men konstens frihet väger tungt, ungefär så kan man sammanfatta Adelsohn Liljeroths försvar när hon anklagas för både omdömeslöshet och rasism.

Fria Tidningen

Farväl till erkänd graffare

Schweizaren Sigi von Koeding, mer känd som graffitimålaren Dare, har avlidit 41 år gammal. – Beskedet om hans bortgång kom som en chock, säger svenske målaren och
vännen Puppet.

Fria Tidningen

© 2017 Fria.Nu