Mer sex i skolan!

Efter ännu en veckas skolturné är jag återigen utmattad, rörd, tacksam och aningens orolig, men framför allt förvånad över att så lite verkar ha hänt sedan man själv gick i åttan. Precis som min kompis sexåring leker samma Artor Detor- och Lok Skajvåkerlekar som jag och hennes mamma gjorde i den åldern, är det samma tugg mellan skåpen i centralkapprummen som när vi gick i högstadiet. Nån är en jävla bög och nån annan en jävla fjortis. Samma enträgna lukt av tonårsångest och tuggummi i korridorerna, och i rökrutan står ett gäng killar som är runt en och en halv meter korta och håller ciggen lika tufft mellan tummen och pekfingret som David Mattsson gjorde på min högstadieskola 1994. De ser till och med ut som vi gjorde, eftersom modet gått hela varvet runt och är tillbaka; kanske är det därför min basist blir utskälld av en lärare för att han har mössa på sig i matsalen. I fyrtio minuter ska jag sjunga och läsa dikter om kärlek, sex och jämställdhet och förhoppningsvis lyckas sätta igång den där diskussionen som alla vill åstadkomma men ingen riktigt vågar hålla i. 

För trots att ungdomarnas kunskap om sex har blivit så oändligt mycket större under de femtiofem år sexualundervisning varit obligatorisk i skolor i Sverige, verkar det fortfarande vara tabubelagt och svårt för många vuxna att prata med dem om det. Efter att en lektion med en RFSU-informatör visats i UR-programmet Skolfront i höstas, fick organisationen motta hård kritik från föräldrar och lobbyister som lider av vanföreställningen att RFSU är analsexpropagandister, att ju mer vuxna pratar om sex med ungdomar desto mer sex har de, och att om man bara tiger så kommer de inte att ha sex alls. Det föräldrarna borde uppröras av är att bara 6 procent av lärarna har utbildning i sexualkunskap, och att sex- och samlevnadsundervisningen så sällan går in i andra ämnen än biologi, som religion och samhällskunskap.

De frågor högstadiekidsen ställer till mig efter spelningen har mycket lite med analsex att göra. De undrar varför homosexuella vill gifta sig i kyrkan fast gud tycker att det är fel. De undrar varför de har fått horrykte fast de bara har legat med en kille. De undrar vad de kan göra för att stötta sin kompis som är bisexuell.  

Själv tillhör jag generationen som vid fjorton års ålder fått tillräckligt med information för att lätt kunna pricka in klitoris på en blindkarta av ett kvinnligt könsorgan i genomskärning, men som inte visste vad den var bra till. Som inte bara hade koll på hur man trär en kondom på en gurka innan läraren generat demonstrerade det utan till och med gick omkring med ett par Mamba i plånboken, men inte vågade nöja oss med att hångla.

De viktiga frågorna slarvades bort genom att vi fick skriva dem på lappar till klasskompisarna av motsatt kön och det enda killarna ville veta var ifall vi hade haft ”tjejsex” och varför vi inte stannade hemma och lekte med våra bröst hela dagarna. De viktiga frågorna fick vi prata om själva i enkönade grupper, och svaren fick vi läsa mellan raderna i Mitt Livs Novell. Barnmorskan på ungdomsmottagningen var så upptagen av att tjata på mig p-piller eftersom jag ju hade en pojkvän sedan två veckor att hon glömde fråga om jag ville ha sex med honom, och mamma undrade oroligt om vi var ”rädda om varandra” men sa inte någonting om att sex ska vara kul. Vi hade inte mindre sex för att ingen fanns där för att svara på våra frågor. Men troligen mycket sämre än om vi fått möjlighet att prata mer om sex utifrån vad som händer i hjärnan, hjärtat, själen och samhället.