Med fittan i ansiktet | Fria.Nu

Synpunkten


Maud LIndström
Fria.Nu

Med fittan i ansiktet

'Kul! Skitbra!' Eftersom jag inte har någon tjusig merchendiseperson från skivbolaget med mig, står jag själv och försöker kränga plattor och t-shirts till en snål och småpackad men entusiastisk Stockholmspublik efter min och komikerparet Nour & Cissis Riksteaternproducerade och rätt provokativa feministiska humorföreställning Almost Like Boys på Kägelbanan. Följaktligen är det också jag som får ta emot både ris och ros från åskådarna medan de andra varvar ner med varsitt glas vin i logen. Så nu står han här, en kille i 25-årsåldern, och vill lätta sitt hjärta. Jag märker direkt vart han vill komma. 'Kul! Skitbra! Men.. ehh.. ja, jag tänkte på det här med din låt om att man inte ska lita på män, och det där med att skoja om att killar inte får upp den... alltså, killar har det ju inte så lätt heller, med alla krav och så...' 'Det är vi fullt medvetna om', svarar jag med pedagogisk ton, 'men just den här föreställningen handlar inte om det. Men du kan ju skriva en låt om de frågorna.' 'Nej, alltså, jag menar inte så! Det var verkligen jättebra! Min tjej tyckte att ni var jätteroliga! Du... vad kostar skivan?'

Någon vecka senare sitter Nour hos Lennart Ekdahl i Kvällsöppet på TV 4 och debatterar just ifall kvinnor har humor eller inte. Panelen, som förutom av Nour består av komikerna Özz Nûjen, Yvonne Skattberg och Tobias Persson, samt särartsfeministen Rigmor Robért och hjärnforskaren Annika Dahlström, är glädjande nog överens om att kvinnor faktiskt har humor. Inte ens biologisten Dahlström, som jag häcklat tidigare, har hittat några genetiska bevis för att kvinnor skulle vara tråkigare än män. Däremot, menar hon, har kvinnor 'en annan sorts' humor, till följd av deras annorlunda hjärnor. Att det trots detta finns etablerade kvinnliga komiker förklarar hon med att dessa har en högre testosteronhalt än andra kvinnor, eftersom de vågar stå på scen och ta plats på en traditionellt manlig arena. Robért håller med. När Nûjen försöker säga något om patriarkala strukturers påverkan på vad vi ser som humor, utbrister hon: 'Vi skrattar väl åt det som är roligt!'
'Hur ser du på det här, Nour?' frågar Ekdahl. 'Tycker du att du blir sedd annorlunda än en manlig komiker?' 'Det är klart att jag blir annorlunda bedömd än män', svarar Nour utan att tveka. 'Det känns som att jag har en fitta i ansiktet.'

Humor uppstår inte ur tomma intet, utan i ett sammanhang, och vad man tycker är roligt påverkas såklart av vem man är, och vem man är i sin tur av till exempel av vad man har för kön. Problemet är att det som anses roligt nu för tiden påfallande ofta tycks vara manlig könshumor. Det är åtminstone den som strösslats med pengar av såväl public service som de kommersiella TV-kanalerna de senaste åren. Henrik Dorsin fick uppenbarligen tillgång till hela SVT:s rekvisitaförråd för Grotesco, men verkade ha glömt att skriva manus. Fredrik och Filip visade dasarna. Och i Sverige pussas och kramas som hade premiär i förra veckan skämtade Henrik Schyffert och hans killkompisar om manlig vänskap i full s/m-mundering.
Den 'annorlunda' kvinnliga humorn lyser med sin frånvaro. Enligt Dahlströms tidigare resonemang borde kvinnliga komiker kunna göra precis samma punghumor som män, med tanke på sin vetenskapligt bevisat höga testosteronhalt. När Nour försökte genom att visa brösten för en medelålders man i Humlegården i Stockholm, känt tillhåll för (manliga) blottare, i en sketch för TV-programmet Raj Raj, slutade det med åtal för sexuellt ofredande. Män verkar, till skillnad från kvinnor, själva kunna bestämma när deras kroppar är roliga och när de är sexuella. Den objektivt roliga könshumorn tycks vara förbehållen män.
Jag ler snällt mot killen på Kägelbanan, för jag orkar inte bråka. Han ser besvärad ut. 'Du, jag tror jag tar och köper en skiva. Vad glad min tjej ska bli!' Jag tar emot pengarna och går ut i logen för att tvätta av mig sminket på fittan.

Annons

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Mansförtryck och kvinnovälde?

'Glöm inte bort den tjocke killen i 4B!' Meningen står nedklottrad med min egen handstil i ett av anteckningsblocken från när jag läste genusvetenskap vid Karlstads universitet, som en liten påminnelse till mig själv: män som grupp må vara överordnade kvinnor som grupp, men det gäller inte alla individuella män och kvinnor i alla situationer alltid. Den tjocke killen skulle symbolisera alla de män som inte upplever sig ha någon makt, varken över kvinnor eller andra, och som straffas därför att de avviker från normen för manlighet. Men när jag såg Pär Ström, antifeminist och författare till Mansförtryck och kvinnovälde, debattera jämställdhetspolitik i tv för ett par veckor sedan blev det smärtsamt uppenbart att både jag och den feministiska rörelsen drabbats av oroande kraftig minnesförlust.

Synpunkten
:

Support your local artist

Det finns en seglivad myt om att kulturarbete är så kul att man inte behöver någon ersättning för det. Kulturen är fri, menar förespråkarna, och visst är den det. Samtidigt finns i det resonemanget en mörk baksida, som varenda kulturarbetare känner till allt för väl. Om ingen vill betala; vem ska då ha råd att skapa?

© 2017 Fria.Nu