Lastbilar, Proust och pyttipanna

Måndagkväll i början av oktober med bil på väg mot Göteborg. Omväxlande höstsol och kraftiga skurar.
Vi stannar för mat på vägkrogen Brändåsen mellan Hallsberg och Örebro. Dagens fisk är slut, då blir det Pyttipanna istället. Ensamma lastbilschaufförer sitter utspridda i lokalen med några stolar mellanrum. Tänker något om Edward Hopper, fast i nyrenoverad make-overdesignad 00-talsmiljö. Men snart fylls lokalen på, någon barnfamilj, en pensionärsgrupp, en ensam ung tjej i trendig rutig skjorta i dova färger.

I ett hörn framme vid disken, bredvid Jack Vegas-automaterna, skymtar jag ett av de på senare tid omdebatterade vägkrogsbiblioteken. Här kan lastbilschaufförer låna både vanliga böcker och ljudböcker, något läsa hemma eller att lyssna på under långa resor. Tio vägkrogsbibliotek finns det runt om i landet och finansieringen delas mellan fackförbunden Transport och Hotell och Restaurang och Kulturrådet. Detta stöd vill dock den borgerliga kulturpropositionen ta bort, vilket bland annat Åsa Lindeborg på Aftonbladet har uppmärksammat under hösten. Hon har även utmanat kulturcheferna på de andra dagstidniangarna att de ska adoptera varsitt vägkrogsbibliotek som de skulle kunna skicka alla sina inkommande recensionsexemplar av ljudböcker till. Aftonbladet har för egen del paxat vägkrogsbiblioteket utanför Kalix. Men framför allt vill Lindeborg förstsås att stödet till vägkrogsbiblioteken runt om i landet ska få vara kvar.

Nog kan man se en röd tråd i regeringens kulturpolitik. Visst säger man sig vilja satsa på barn och ungdomskultur och de stora tunga institutionerna i Stockholm ska naturligtvis få sitt. Men läsfrämjande insatser för vuxna och grupper som annars inte kommer i kontakt med litteratur går man hårt åt. En bok för alla togs bort för något år sedan och även sortimentsstödet till mindre bokhandlare är nu på väg att dras in. Allt i linje med hur moderaterna för något år sedan ville utreda ett införande av avgifter på vuxnas boklån på biblioteken.

De som läser allra minst återfinns inte oväntat bland arbetare och i manligt dominerade yrkeskategorier. Något som startandet av det första vägkrogsbiblioteket för fem år sedan syftade till att försökte ändra på och denna institution i det lilla har varit en succé. ”Snart var det soprent på hyllorna då böckerna skramlade runt landet i olika lastbilshytter”, skriver författaren och långtradarchauffören David Eriksson i en artikel i Aftonbladet och fortsätter: ”Personalen på vägkrogen märkte hur samtalsämnena började röra sig mer om böcker man läst och tyckt om eller ogillat, än om nyaste bilen och de starkaste motorerna.” Och att långtradarchaufförer läser och lyssnar på ljudböcker ökar väl även chansen läsandet sprids vidare till deras barn.

Jag ställer bort min bricka och går fram till de tre hyllplanen med ljud- och pocketböcker, reflexmässigt förväntar jag mig väl mest Lisa Marklund och Stieg Larsson, och visst finns de där. Men även P O Enquist, Åsne Seierstad, Selma Lagerlöf, flera askar Strindberg samt – hela Marcel Prousts på Spaning efter den tid som flytt. Knappast gör just Prousts mastodontverk någon till en bättre människa - däremot borde en kulturpolitik värd namnet syfta till att sprida olika typer av läsning i grupper i alla delar av samhället.

Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration