• Anthony Swerling berättade för SFTs läsare om ordens historia. Krönikan om persiska ord nedan är hans sista.
Stockholms Fria

Anthony Swerling är död

Vi dedicerar denna sida till minnet av Anthony Swerling, dramatiker, språkforskare, vän. Yvonne Granath, som har samarbetat med honom sedan många år, skriver en dödsruna. Vi publicerar också den sista texten som Anthony Swerling skickade till mig för bara några dagar sedan. Anthony har med sina lärda texter hunnit bli en viktig del av SFTs kultursida. Jag och hela redaktionen saknar honom oerhört mycket.

Ehi nichmato tsrora bitsror hachajim, vilket betyder på svenska: Må Gud låta hans själ ingå i det eviga livets förbund.

Guido Zeccola

Språkforskaren, dramatikern, Strindbergsforskaren, konstnären - ja, listan kan göras ännu längre för denna mångfacetterade kulturpersonlighet - Anthony Swerling har gått bort i cancer den 16 augusti. Anthony föddes 1944 i Manchester, England och växte upp i ett fattigt, judiskt arbetarklasshem i vad han själv brukade kalla för ett getto. Både mor- och farföräldrar hade kommit från Ryssland till England på flykt undan antisemitismen. I hemmet talades en blandning av engelska och jiddisch.

Han blev redan som 17-åring antagen till Cambridge Universitet där han studerade språk och litteratur. Kanske på grund av sin bakgrund hade han svårt att finna sig till rätta i den anrika, rigida universitetsmiljön. Alla ferier använde han till att lifta omkring främst i Europa men även Nordafrika. En av dessa resor tog Anthony för första gången till Sverige, ett land som han då såg som ett rent, välbelyst och tolerant område någonstans mellan Danmark och Nordpolen.

Han försökte tränga in i språkets kärna med hjälp av en tvåspråkig utgåva av Albert Engströms berättelser samt en skiva med Bellmansånger - det enda svenska han kunde hitta i Cambridge. Tillsammans med en fransk väninna nådde han till sist Treriksröset i Lappland. Anthony specialiserade sig sedan på Strindberg; och forskningen resulterade i ett flertal böcker. Bland annat Strindberg"s Impact in France 1920-1960, där han visar Strindbergs inflytande på franska författare som Arrabal, Beckett, Genet, Sartre med flera; samt biografin Strindbergs ungdomsår. Parallellt med sina akademiska bedrifter började ägna sig åt eget konstnärligt skapande. Hans teaterintresse började som en reaktion mot det man kunde se på Londons scener på 1960-talet: klassiker och fars. Shakespeare såg han som en stor poet men fann där sällan en dramatisk form. Anthony började själv skriva kortare pjäser som sattes upp på fringeteatrar i London. I sjuttiotalets politiska teater hade Anthony svårt att finna sig till rätta. Hans pjäser handlar ofta om ensamma gestalter i en hopplös längtan efter sällskap. Med en språklig energi förstorar han rollerna till en både absurd och gäckande värld. Anthony var under flera år även aktiv som konstnär med utställningar i Cambridge, London, Madrid, Barcelona och Stockholm. I sitt konstnärsskap sökte han efter ekonomi i både linjer och penseldrag, en total koncentration. Han utmanades ständigt att forma något med en enda linje.

Anthony bosatte sig i Sverige i början på 1980-talet efter att ha fått ett stipendium från Svenska Institutet för att fortsätta sin Strindbergsforskning. Efter tag vände han ryggen åt den akademiska världen. Han upptäckte att det fanns en 'Strindbergsindustri' där intriger och avundsjuka frodades bland människor som Strindberg själv skulle ha avskytt och bekämpat.

Han fortsatte i stället att skriva dramatik och bedriva etymologisk forskning. Bland uppsättningar i Sverige kan nämnas den satiriska monologen Politikerns sista tal som ironiserar över den självgoda bilden av Sverige som världssamvete och beskriver den krock mellan ideal och verklighet som Anthony upplevde som nykomling i Sverige. Andra uppmärksammade föreställningar de senaste åren har varit Söt, degig och kletig, Ett fall för Freudenthal, Horan från Harlem och Ät mig. Hans pjäser har översatts till ett flertal språk och spelats främst i Östeuropa (Litauen, Polen, Rumänien, Ryssland, Serbien, Ukraina, Vitryssland).

Han hade ett märkvärdigt gott handlag med svenskan. Han brukade säga att det var ett suveränt medium för scenspråk - rakt, okonstlat och flexibelt, rikt men inte retoriskt. De senaste femton åren har han så gott som uteslutande skrivit på svenska. Det var inte alltid lätt för Anthony att anpassa sig till den svenska mentaliteten och det ibland snäva, likriktade, försiktiga och kärva kulturklimatet. En av anledningarna till att han trots allt stannade i Sverige var kärleken till det svenska språket. Han kom att ägna allt mer tid åt sin stora passion, etymologi. Han hade en förmåga att skriva både lättillgängligt och underhållande samtidigt som han var noga med den vetenskapliga stringensen. Han fortsatte med sitt arbete in i det sista. Under våren lyckades han slutföra manuset till boken Från adamsäpple till zenit som kommer ut på bokförlaget Lind & co i början på september med ett förord av Sigrid Kahle. En del av materialet har SFTs läsare tidigare kunnat ta del av.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

'Jag vill, jag kan, jag törs' borde vara en självklarhet

Det rådde en förväntansfull, pirrig partystämning på premiärkvällen. Publiken bestod av kultur- och mediafolk blandat med beslutsfattare, Fi-företrädare, politiker, queerspecialister, mångkulturkonsulenter, teaterprofessorer, nostalgitrippande medlemmar från Grupp 8 och andra kvinnogrupper som en gång stod på barrikaderna.

Stockholms Fria

Ett litet frö till en djupare debatt om scenkonsten

Är det rätt att skattemedel finansierar projekt som görs för att dra mycket folk? Ska politikerna över huvud taget lägga sig i? Visionerna och avsaknaden av desamma inom scenkonsten diskuterades på ett seminarium förra veckan. Vi var på plats.

Stockholms Fria

Oz samtalar med de döda

Ända sedan sexdagarskriget 1967 har författaren Amos Oz varit aktiv i olika israeliska fredsgrupper och organisationer där man förespråkat en tvåstatslösning av den israelisk-palestinska konflikten. Han menar att den europeiska vänstern fokuserar för mycket på att hitta någon att anklaga. Under ett besök i Stockholm talade han om sin mors självmord, det patriotiska 1930-talet och om en konflikt som inte är enbart svart och vit.

Stockholms Fria

Politiska frågor ligger i tiden

Efter att under fem dagar tagit del av ett fullspäckat seminarieprogram känner man sig som en tankemässig centrifug. Samtidigt är biennalen ett tillfälle för teatern att visa sina muskler, som kulturminister Leif Pagrotsky påpekade när han klippte det guldglänsande bandet vid invigningen i Norrlandsoperans konsertsal. Den är en unik mötesplats för teaterarbetare att träffa varandra och diskutera teaterns innehåll, mål och mening.
Politiska frågor tycks ligga i tiden. Inom förra säsongens tema, civilisationskritik, satte Unga Riks upp Lisa Langseths pjäs Märk mig! i regi av Richard Turpin. En text om märkeshysterin och den globala orättvisan som tar gestalt i ett par gråtande Nike-skor.

Stockholms Fria

'Israeliska armén fri från kritik'

Mellan 16 och 19 april ägde Stockholms judiska filmfestival rum för trettonde året i rad på biografen Zita. SFT har träffat Shiri Tsur, regissör av dokumentärfilmen On the Objection Front, som handlar om sex israeliska soldater som vägrar tjänstgöra på ockuperat område.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu