Oz samtalar med de döda | Fria.Nu
  • Under en tid hatade den israeliske författaren Amos Oz sin mamma för att hon begick självmord. I den Sverigeaktuella boken En berättelse om kärlek och
Stockholms Fria

Oz samtalar med de döda

Ända sedan sexdagarskriget 1967 har författaren Amos Oz varit aktiv i olika israeliska fredsgrupper och organisationer där man förespråkat en tvåstatslösning av den israelisk-palestinska konflikten. Han menar att den europeiska vänstern fokuserar för mycket på att hitta någon att anklaga. Under ett besök i Stockholm talade han om sin mors självmord, det patriotiska 1930-talet och om en konflikt som inte är enbart svart och vit.

I samband med utgivningen av den svenska översättningen av den israeliske författaren Amos Oz senaste bok En berättelse om kärlek och mörker besökte Oz Kulturhusets internationella författarscen den 15 september.

I En berättelse om kärlek och mörker tvinnar Oz samman sin egen livshistoria med en nations dramatiska födelse i centrum för världspolitiken och en tabubelagd familjetragedi - moderns självmord.

Amos Oz föddes 1939 i Jerusalem och bor i dag i Tel Aviv och Arad i Negevöknen. Båda föräldrarna kom från rysk-judiska familjer som flyttat på grund av den tilltagande antisemitismen i Europa. Oz, som även är professor i litteratur och aktiv debattör, finns publicerad på 37 språk. Nyligen mottag han det prestigefyllda tyska Goethe-priset.

Kvällen delades in i två akter. I första delen läste Oz själv från En berättelse om kärlek och mörker på en mjuk melodisk, hebreiska varvat med Johan Rabaeus lyhörda framförande av motsvarande svenska översättning. Läsningen inramades av pianisten Staffan Schejas tolkningar av Beethoven och Chopin.

Vi får ta del av hur valet av ost kan skapa ett svårlöst ideologiskt dilemma. Vi får höra hur den unge Amos följer den spännande, traumatiska omröstningen i FN om bildandet av en ny stat och hur de arabiska grannländerna strax därefter förklarar krig.

Ett av de mest minnesvärda textutdragen är det som handlar om Oz tragikomiska farmor Schlomit som lever efter devisen 'Levanten är full av bakterier'. Hennes liv i Jerusalem under 25 års tid med tre kokheta bad om dagen - sommar som vinter - var ett korståg mot mikrober, alltid med antiseptiska rengöringsmedel till hands.

I andra akten samtalade kulturjournalisten Björn Linell med Amos Oz.

Oz berättar att han ser sin bok som ett slags konversation med de döda.

- Ett brev från mina föräldrar till mina barn - de kände inte varandra. Från mina mor- och farföräldrar till mina barnbarn. Jag visste att boken kommer att röra sig i spiraler fram till självmordet - denna radioaktiva kärna. Min mammas död är mitt Tjernobyl. Jag cirkulerar runt, runt, runt detta Tjernobyl som är bokens slut. Om hon hade kunnat skriva sin egen historia hade den blivit helt annorlunda. Jag lämnar inte ut de riktiga hemligheterna. Nästan hela boken igenom är jag en betraktare från utsidan. Och det var så hon var. Ingen kunde närma sig henne helt och hållet.

- Jag hatade min mamma för att hon hade begått självmord. Jag kunde ha dödat henne för det. Det var som om hade gett sig av med en älskare utan att ens lämna ett meddelande. Och det var hon som instiftade regeln att den som är borta mer än tio minuter måste lämna en lapp under blomvasen på bordet. Plötsligt är hon borta utan att ha sagt ett ord. Sen hatade jag också min far. Han måste ha gjort något hemskt mot henne. Därefter hatade jag mig själv. Jag måste ha gjort något fruktansvärt. Även mammor till hemska barn älskade sina barn. Min far och jag var svikna, övergivna av samma kvinna. Till min fars död talade vi aldrig om henne.

Den kvarvarande familjen kände sig skyldig och förödmjukad, berättar Oz.

- Det var som om hon var en sida i ett sovjetisk uppslagsverk på Stalins tid och sen blev utplockad därifrån. Vi pratade om internationell politik, om böcker, vi talade om skillnaden mellan allegori och symbolism men aldrig om känslor, nästan aldrig om hans upplevelser som barn. Det var som en bergmansk tystnad inuti en fellinifilm.

Oz drar gärna en parallell till musikaliska termer när han beskriver sitt arbetssätt.

- Jag tänker ofta på orkestrering. Hur jag kan kombinera och modulera kompositionen. Till exempel hur jag skulle kunna sätta samman en väldigt låg ton representerad av min mor med hela Röda armén och hela grannskapet i Jerusalem.

När Linell undrar varför Oz föräldrar flyttade från Europa till Israel på 30-talet märks en lätt irritation hos Oz som uppfattar att det i frågeställningen ligger ett antagande om att de hade ett val. Han berättar samtidigt att föräldrarna försökte få visum till Skandinavien.

- Men Sverige hade uppenbarligen tillräckligt med författare utan mig. De ville inte ha min familj. Ingen ville ha dem. De var stolta européer, polyglotter, högutbildade. I dag skulle vi kalla dem mångkulturella. De såg aldrig sig själva som polacker, ryssar eller tyskar. Det var radikalt i dessa dagar då alla var patrioter. På grund av att de älskade Europa blev de betecknade som parasiter, kosmopoliter, rotlösa intellektuella, människor utan lojalitet som blev brutalt avkastade från däcket på Titanic. Inte på 40-talet när Europa drunknade utan på 30-talet när middagsbjudningarna, festerna höll på för fullt. Man dansade till musiken som judarna delvis hade komponerat, åt av den kulturella menyn som judarna delvis hade bidragit till. Trots skadan man tillfogade dem tog de med sig sin kärlek till Europa och skapade ett litet Europa i Jerusalem. De talade aldrig med mig om det. Du talar inte med ett barn om en älskare som har kastat ut dig med våld och förödmjukelse. Men jag kunde förnimma det. Genom de små reproduktionerna på väggarna, genom böckerna på sexton olika språk.

Vid fjorton års ålder, ett par år efter moderns självmord, bryter Oz med sin far och flyttar till kibbutzen Hulda ute på landet mellan Jerusalem och Tel Aviv, där han kom att bo under trettio år. Han byter sitt diasporaklingande efternamn Klausner till Oz som betyder styrka på hebreiska.

- Jag önskade bli allt det som min far inte var. Den nya israeliska juden, en macho som kan slå alla vildar, vinna alla krig och klara alla uppgifter. Motsatsen till den osäkra diasporajuden. Enkel, okomplicerad, tuff. Jag ville bli en solbränd kroppsarbetare, en medlem av ett jordbrukskollektiv, och en vänsterman - och inte en borgerlig bibliotekarie, som röstade på högern och längtade tillbaka till Europa.

Ända sedan sexdagarskriget 1967 har Amos Oz varit aktiv i olika israeliska fredsgrupper och organisationer där man förespråkat en tvåstatslösning till den israelisk-palestinska konflikten. När Fred Nu-rörelsen grundades 1977 blev Amos Oz en av dess främsta förespråkare. 2003 var han med och utformade det så kallade Genèvedokumentet som lade grunden till ett avtal mellan palestinierna och israelerna.

- Jag frågar mig själv vad kan jag göra för att hjälpa. Här i Europa arrangerar man demonstrationer, skriver under olika upprop, och åker sedan hem och sover gott. Jag och mina palestinska kollegor pratar. Inte om det förflutna, inte om historia eller rätt och fel som har begåtts, utan hur vi kan stoppa blödandet, läka såren. Det är en helt annan attityd och filosofi än mina kollegor har i den europeiska vänstern som snarare försöker hitta någon att anklaga.

Oz ser konflikten mellan palestinier och israeler som en konflikt mellan två flyktingläger.

- Låt oss inte glömma att Israel, precis som Palestina är ett flyktingläger, inte bara med människor som flydde från Europa. Det finns också en miljon judar som har blivit brutalt utkastade från muslimska länder. De känner för Bagdad, Alexandria, Damaskus precis som mina föräldrar kände för Kiev, Moskva eller Vilnius.

Det Europa som förtryckte araberna genom imperialism, kolonisation och exploatering är samma Europa som förtryckte, förföljde och så småningom förintade judarna. Vad araberna ser är en utlöpare av detta förtryckande Europa som återvänt i sionistisk förklädnad och vad judarna ser är blodtörstiga antisemiter, nazister i förklädnad, som om de europeiska förföljarna har dykt upp på nytt i ny skepnad.

- Visst lider palestinierna mer nu än israelerna, som också lider. Men det är ingen olympiad i lidande. Det finns samma känsla av osäkerhet, orättvisa, trauma, alienation och isolering. Det finns många konflikter i världen som är självklara, svartvita som apartheid, kolonialism, vietnamkriget. Men det här en konflikt mellan rätt och rätt eller om man så vill mellan orätt och orätt.

Fakta: 

Fotnot:
Amos Oz är aktuell i Sverige med En berättelse om kärlek och mörker (Wahlström & Widstrand).

Annons

Rekommenderade artiklar

'Jag vill, jag kan, jag törs' borde vara en självklarhet

Det rådde en förväntansfull, pirrig partystämning på premiärkvällen. Publiken bestod av kultur- och mediafolk blandat med beslutsfattare, Fi-företrädare, politiker, queerspecialister, mångkulturkonsulenter, teaterprofessorer, nostalgitrippande medlemmar från Grupp 8 och andra kvinnogrupper som en gång stod på barrikaderna.

Stockholms Fria

Ett litet frö till en djupare debatt om scenkonsten

Är det rätt att skattemedel finansierar projekt som görs för att dra mycket folk? Ska politikerna över huvud taget lägga sig i? Visionerna och avsaknaden av desamma inom scenkonsten diskuterades på ett seminarium förra veckan. Vi var på plats.

Stockholms Fria

Politiska frågor ligger i tiden

Efter att under fem dagar tagit del av ett fullspäckat seminarieprogram känner man sig som en tankemässig centrifug. Samtidigt är biennalen ett tillfälle för teatern att visa sina muskler, som kulturminister Leif Pagrotsky påpekade när han klippte det guldglänsande bandet vid invigningen i Norrlandsoperans konsertsal. Den är en unik mötesplats för teaterarbetare att träffa varandra och diskutera teaterns innehåll, mål och mening.
Politiska frågor tycks ligga i tiden. Inom förra säsongens tema, civilisationskritik, satte Unga Riks upp Lisa Langseths pjäs Märk mig! i regi av Richard Turpin. En text om märkeshysterin och den globala orättvisan som tar gestalt i ett par gråtande Nike-skor.

Stockholms Fria

'Israeliska armén fri från kritik'

Mellan 16 och 19 april ägde Stockholms judiska filmfestival rum för trettonde året i rad på biografen Zita. SFT har träffat Shiri Tsur, regissör av dokumentärfilmen On the Objection Front, som handlar om sex israeliska soldater som vägrar tjänstgöra på ockuperat område.

Stockholms Fria

Kabaret Underordning synar dubbelmoralen och makten

I Kabaret Underordning, som tar sitt avstamp i maktfrågor, har Susanne Osten skapat en mustig och bitvis mycket underhållande samtidsförankrad föreställning med en stämning av Berlinkabaret på 20-talet. Unga Klara har byggts om till en krog med öl, vin och mat. I första klass kan man avnjuta en calypsomiddag, i andra klass en libanesisk mezetallrik och i tredje klass köpa snacks och dryck i baren.

Stockholms Fria

© 2020 Fria.Nu