• En israelisk soldat patrullerar Gazaremsan. Kanske han funderar över dilemmat mellan att vilja försvara sitt land och att handla mot sina egna moralis
Stockholms Fria

'Israeliska armén fri från kritik'

Mellan 16 och 19 april ägde Stockholms judiska filmfestival rum för trettonde året i rad på biografen Zita. SFT har träffat Shiri Tsur, regissör av dokumentärfilmen On the Objection Front, som handlar om sex israeliska soldater som vägrar tjänstgöra på ockuperat område.

Konflikten mellan Israel och Palestina är ämnet i dokumentärfilmen On the Objection Front. 2002 skrev 600 reservister under ett upprop: de vägrade tjänstgöra på ockuperat område under sin årliga repmånad. Filmen skildrar sex av dessa soldaters personliga upplevelser från det militära livet; varför de har kommit fram till denna ståndpunkt och priset de har fått betala. De berättar om det plågsamma dilemmat mellan viljan att försvara sitt land och att handla mot sina egna moraliska principer, minnena som plågar dem och reaktionerna från familjen och vännerna. De agerar inte utifrån en politisk agenda, utan endast från sina egna insikter om att ockupationen och förtrycket av civila palestinier är moraliskt nedbrytande för hela det israeliska samhället.

Jag träffar regissören Shiri Tsur, en av festivalens gäster, och frågar om uppkomsten till filmen:

- Efter den andra intifadan fanns rädslan överallt och vi stod på gränsen till krig. Jag var gravid och vågade inte lämna hemmet. Den israeliska opinionen överraskade mig. Det fanns en allmän konsensus över vad som var rätt och fel. När reservisternas uttalande offentliggjordes bestämde jag mig för att ta kontakt med dem. När jag träffade dessa människor hörde jag en annan röst. Jag kunde identifiera mig med deras sionistiska inställning och kände igen deras familjebakgrund. Jag växte upp i samma typ av familj.

Reservisternas historier blev en chockupplevelse för Shiri Tsur.

- De hade en känsla av att ha startat något historiskt och ville att det skulle dokumenteras. Deras historier var plågsamma. Jag kunde inte sova och drömde mardrömmar. Jag var höggravid just då och till sist tvingades jag avbryta, tills att barnet var fött.

Shiri Tsur fick statliga bidrag för att göra klart filmen.

- Det visar att Israel är en demokrati. Det tror jag inte skulle vara möjligt i till exempel USA för ett liknande projekt. Jag berättade för armén om filmen och trots det fick jag tillstånd att filma i deras lokaler. Det har inte funnits någon censur, säger hon.

Hur har reaktionerna varit i Israel?

- Filmen har väckt häftiga reaktioner, armén har sedan Israels tillkomst varit något av en helig ko. Människor känner inte till vad som pågår. Armén står över politiken och är fri från kritik. Soldaterna pratar inte om sina upplevelser. Det är som incest i en familj. Man blundar för det.

Trots att filmen har fått ett hedersomnämnande vid Jerusalems filmfestival och pris vid Berlins filmfestival, där den väckte mycket stor uppmärksamhet, har inget israeliskt tv-bolag velat köpa filmen.

- Det faktum att den här gruppen inte tillhör de vanliga vänsterradikalerna, och att många av dem ingår i elittrupperna, gör att de har en större möjlighet att underminera och påverka den allmänna opinionen. Och jag tror att det är anledningen till att den inte har köpts av tv.

En kritik som har riktats mot filmen är att alla som porträtteras är sekulära, välartikulerade israeler med ashkenazi-bakgrund (red. anm.: ashkenazer är en av den europeiska judenhetens grenar.).

- I början försökte jag hitta deltagare med en annan bakgrund. Men efter ett tag gav jag upp. Det är ett faktum som jag måste acceptera och som har en sociologisk förklaring. Den starkare klassen har råd och möjlighet att skriva under ett sådant här upprop. Men man kan inte kategorisera. Förhållandena ändras. Min man till exempel, som också är producent för filmen, kommer från en jeminitisk familj.

Protesterna från vissa grupper mot att lämna de ockuperade områdena är mycket starka. Ibland hörs varningar om ett framtida inbördeskrig. Tror du att det föreligger en sådan risk?

- Nej, det tror jag inte. Även om vi går igenom en mycket tuff period, så är enigheten, samhörigheten mycket djupare i Israel än vad många tror. Fast å andra sidan kunde jag aldrig drömma om att Rabin skulle mördas. Men nej, jag tror inte det.

Vi talar om kopplingen mellan feminism och den stora plats som militären har i det israeliska samhället.

- Sionismen hade i början en stark feministisk profil. Men fokuseringen på armén har hållit tillbaka feminismen.

Jag påpekar att militärtjänsten är obligatorisk för både män och kvinnor.

- Jo, men de viktigaste uppdragen utförs av män och de innehar de flesta ledande befattningarna inom armén. Det är lättare att vara verksam som politiker om man har en militär karriär bakom sig. Därmed finns ett samband mellan feminismen och ockupationen.

- Israel är ett land som sedan dess tillkomst nästan ständigt befinner sig i ett krigstillstånd. Många försvarar ockupationen genom att hänvisa till säkerhetsaspekter.

Men säkerheten kan inte uppnås genom förtryck, menar Shiri Tsur.

- Vi är ett starkt land. Och eftersom vi är i överläge har vi ett ansvar. Vi borde dra oss tillbaka från de ockuperade delarna omedelbart och låta palestinierna få en egen stat. Jag vet inte om den staten kommer att bli demokratisk, men jag hoppas det.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

'Jag vill, jag kan, jag törs' borde vara en självklarhet

Det rådde en förväntansfull, pirrig partystämning på premiärkvällen. Publiken bestod av kultur- och mediafolk blandat med beslutsfattare, Fi-företrädare, politiker, queerspecialister, mångkulturkonsulenter, teaterprofessorer, nostalgitrippande medlemmar från Grupp 8 och andra kvinnogrupper som en gång stod på barrikaderna.

Stockholms Fria

Ett litet frö till en djupare debatt om scenkonsten

Är det rätt att skattemedel finansierar projekt som görs för att dra mycket folk? Ska politikerna över huvud taget lägga sig i? Visionerna och avsaknaden av desamma inom scenkonsten diskuterades på ett seminarium förra veckan. Vi var på plats.

Stockholms Fria

Oz samtalar med de döda

Ända sedan sexdagarskriget 1967 har författaren Amos Oz varit aktiv i olika israeliska fredsgrupper och organisationer där man förespråkat en tvåstatslösning av den israelisk-palestinska konflikten. Han menar att den europeiska vänstern fokuserar för mycket på att hitta någon att anklaga. Under ett besök i Stockholm talade han om sin mors självmord, det patriotiska 1930-talet och om en konflikt som inte är enbart svart och vit.

Stockholms Fria

Politiska frågor ligger i tiden

Efter att under fem dagar tagit del av ett fullspäckat seminarieprogram känner man sig som en tankemässig centrifug. Samtidigt är biennalen ett tillfälle för teatern att visa sina muskler, som kulturminister Leif Pagrotsky påpekade när han klippte det guldglänsande bandet vid invigningen i Norrlandsoperans konsertsal. Den är en unik mötesplats för teaterarbetare att träffa varandra och diskutera teaterns innehåll, mål och mening.
Politiska frågor tycks ligga i tiden. Inom förra säsongens tema, civilisationskritik, satte Unga Riks upp Lisa Langseths pjäs Märk mig! i regi av Richard Turpin. En text om märkeshysterin och den globala orättvisan som tar gestalt i ett par gråtande Nike-skor.

Stockholms Fria

Kabaret Underordning synar dubbelmoralen och makten

I Kabaret Underordning, som tar sitt avstamp i maktfrågor, har Susanne Osten skapat en mustig och bitvis mycket underhållande samtidsförankrad föreställning med en stämning av Berlinkabaret på 20-talet. Unga Klara har byggts om till en krog med öl, vin och mat. I första klass kan man avnjuta en calypsomiddag, i andra klass en libanesisk mezetallrik och i tredje klass köpa snacks och dryck i baren.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu