Förra veckan lämnade Michael Zand, moderat ledamot i Halmstads kommunfullmäktige, sitt gamla parti för Sverigedemokraterna, Sd. För Sd:s räkning är nyförvärvet i allt väsentligt en våt dröm. Michael Zand är av iransk härkomst och själv en gång politisk flykting. För ett parti som har satt i system att försöka normalisera främlingsfientlighet och konservativa värderingar med tal om kulturell samhörighet framstår han som ett perfekt alibi. För om åsikterna framförs av en invandrare kan de väl inte vara rasistiska, eller? Michael Zand lämnade enligt egen utsago moderaterna eftersom de före detta partikamraterna tystade ner hans kritik mot Sveriges, i Michael Zands tycke, alltför generösa flyktingpolitik. Efter helgens riksårsmöte tyder mycket på att han kommer att trivas bra i Sverigedemokraterna.

Det har gått åtta månader sedan Sverigedemokraterna genomförde sitt succéval. 162 463 personer, eller närmare tre procent av väljarkåren, valde att ge dem sin röst. Det har ingett självförtroende, och när partiordföranden Jimmie Åkesson i helgen fick förnyat förtroende förutspådde han stora framgångar i sitt tacktal. Att komma in i riksdagen är inte nog, menade partiordföranden, Sd ska också bli ett av riksdagens större partier. För att nå det ambitiösa målet ska Sd bredda sin politik. Andra frågor än kritiken mot invandringen ska stå i centrum. Men föga förvånande kretsade riksårsmötet kring partiets nya invandringspolitiska program. Det är som sagt inte konstigt. Även inom de andra områden där Sd önskar profilera sig, så som äldrevården och lag och ordning, tenderar partiet att hemfalla till invandringskritiska och inte sällan direkt främlingsfientliga missnöjesyttringar. Sd vill ha mer pengar till pensionärerna och fler poliser på gator och torg. Det största hindret för att genomföra denna politiska vision identifieras gång efter annan som en och samma, kostnaderna för det Sd kallar 'massinvandringen'.

Sd presenterar egentligen inget nytt i sitt invandringspolitiska program. Det är i allt väsentligt en karbonkopia av de krav som sedan länge drivits av förebilder och systerpartier ner på kontinenten, och kanske främst av Dansk Folkepartis politik. Vikten av att värna svenska traditioner betonas och den svenska kulturella gemenskapen framhålls som samhällets helt bärande fundament. Ett fundament som Sd menar har försvagats av oansvariga politiker som inte sett till det egna folkets bästa: 'Denna oansvariga politik har skapat svåra sociala, etniska, religiösa och kulturella motsättningar, tillika segregation, rotlöshet och kriminalitet. Den mångkulturella samhällsordningen är i dag ett allvarligt hot mot den inre sammanhållning och stabilitet som utgör grunden för hela den solidariska svenska välfärdsmodellen.'

Sd:s nya affischnamn Michael Zand vill begränsa möjligheterna till invandring kraftigt. På en fråga från Kvällsposten, om inte sådana regler hade förhindrat att hans egen familj fått uppehållstillstånd på 1980-talet, svarade han att 'politik är en färskvara'. Det stämmer bara delvis. Rasistiskt orienterade politiska projekt av slaget Sd har funnits länge och kan, oavsett hur framgångsrika de är, knappast kallas för färska.