Vad är syftet med resan?

– Vi är en europeisk brigad som blivit inbjudna för att lära oss om Nicaraguas samhällsmodell. Nicaragua befinner sig just nu i början av sin demokratiseringsprocess och arbetar för att ta sig ur fattigdom.

Vad har ni gjort hittills?

– Vi har besökt flera utvecklingscenter för barn, som är en slags förskola. Sedan 2006 har utvecklingen av dem prioriterats för att föräldrarna ska kunna arbeta, särskilt kvinnor som utan barnomsorg blir kvar i hemmet. Förskolorna är gratis och tillgängliga för alla, något som inte är självklart i ett fattigt land. Vi har också varit med under de politikersamtal som hålls i byar var tredje månad. Då kommer politiker dit för att ha en dialog med invånarna om vad som gjorts och behöver göras och det är också en möjlighet för folk att ställa frågor.

Vad har gjort störst intryck?

– Kärleken. Många av oss som har åkt hit rasifieras på ett eller annat sätt, men i Nicaragua känner vi oss inte utpekade. Vi blir inte ifrågasatta utan bara mottagna och direkt en del av gruppen. I Sverige har vi en politik som skapar segregation, medan det i Nicaragua är en rättvisare fördelning trots att det är ett så fattigt land. Allt utgår från folket vilket skapar en annan helt annan känsla av samhörighet.

Vad är viktigast i demokratiseringsprocessen?

– Att människor arbetar tillsammans som ett lag. Att arrangera aktiviteter tillsammans och att skapa plattformar för att unga, medelålders och äldre ska kunna mötas och diskutera hur de vill ta sig an sin framtid. Själva nyckeln är att det utgår från folket.

Vad är svårast?

– Nicaraguas vision om ett rättvist och socialistiskt samhälle kompliceras av att USA alltid försökt undergräva den processen. Just nu drivs till exempel en kampanj från Trump-doktrinen som försöker stoppa Nicaraguas samarbete med Venezuela. Det sker också en del privatiseringar av offentlig sektor och det är en utmaning att se till att pengarna stannar i offentlig sektor.