Abdellah Taïa: ”Jag har funnit någon slags frihet” | Fria.Nu
  • "Som barn och ungdom var jag övertygad om att jag var Marockos enda bög".
Fria Tidningen

Abdellah Taïa: ”Jag har funnit någon slags frihet”

Fria Tidningen träffar Bokmässeaktuelle författaren Abdellah Taïa för ett samtal om språkets makt, om identitet, och om konsten att navigera mellan fördomar om ”den homosexuella” och ”araben”.

Det regnar i Paris. Abdellah Taïa ber så hemskt mycket om ursäkt för att han är två minuter sen. Han var tvungen att vända hem för att hämta sitt paraply, som han nu erbjuder plats under. Det här är hans kvarter; Belleville, där många av Paris konstnärer och författare bor i dag.

– Ja, det är nog det enda som finns kvar av det där romantiska Paris alla drömde om, säger Abdellah Taïa.

Och drömde gjorde även han. Ur uppväxten i Salé, en fattig avkrok i Marocko, har han hämtat material till sina böcker. Den självbiografiska romanen Frälsningsarmen – som han också gjort film av – slutar med huvudkaraktärens förhoppning om att ”bli en intellektuell i Paris”.

Abdellah Taïa har nu bott i Paris sedan år 2000. Här har han studerat fransk 1800-talslitteratur vid Sorbonne-universitetet, författat en rad hyllade böcker och gjort prisbelönt film. Då och då kommenterar han samtiden i tidningar som Le Monde och Libération.

Ser du på dig själv som en intellektuell i dag?

– Nej, inte i den meningen att jag kan svänga mig med stora referenser. Jag kan inte sitta här och diskutera Kant eller Hegel till exempel, säger Abdellah Taïa.

I hans hemland Marocko är det de rika intellektuella som behärskar det franska språket väl. Abdellah Taïa tillhörde inte dem. Han var en fattig pojke med ”naiva drömmar om att ta sig till Europa och bli filmskapare”. Men hans franska var inte tillräckligt bra för att studera i Europa, han gjorde många fel och hade ett ”fattigt ordförråd”. I dag skriver han sina böcker på franska.

– Jag har verkligen ansträngt mig för att lära mig språket ordentligt. Det är det de inte förstår här i Frankrike. Vilken ansträngning det har inneburit för mig. För dem är det normalt att kunna franska, säger Abdellah Taïa.

Det var så han halkade in på skrivandet. Han började skriva dagbok på franska för att öva. Men trots studierna och de internationella litterära framgångarna anser få intellektuella i Marocko att han når ända fram.

– De menar att min franska inte är tillräckligt rik, säger Abdellah Taïa.

Abdellah Taïa har skrivit två texter på arabiska för en libanesisk tidskrift och har fått mersmak. Arabiska är trots allt det enda språk som är ”definitivt i hans huvud”, menar han. Franskan skulle han kunna förlora om han aldrig mer kom i kontakt med språket. Arabiska är ”en del av hans person”.

Marocko koloniserades i början av 1900-talet av Frankrike och Spanien, något som präglar samhället än i dag. En del modern marockansk litteratur skrivs på arabiska, men det mesta skrivs på franska. En anledning sägs vara att komma undan Marockos politiska censur. Men det anses också lite finare för att franskan är de högre samhällsklassernas domän, menar Abdellah Taïa.

Abdellah Tala är Marockos första öppet homosexuella författare. Frälsningsarmén handlar till stor del om homosexuell kärlek och sex. Han kom ut som homosexuell i den fransk-arabiska tidningen Tel quel. Journalisten frågade honom rätt ut om han var beredd att kalla sig själv homosexuell och han sa, efter viss tvekan, ja. Det var ett livsavgörande ögonblick i ett land där homosexualitet fortfarande är kriminaliserat.

På senare år har det uppmärksammats hur homosexuella personer lynchats i landet utan att det fördömts tydligt.

I det här sammanhanget blir något en homosexuell vän påstår svårt att förstå. Han påstår generaliserande att ”alla är homosexuella i Marocko”. Förstår du alls vad han menar?

– Det är naturligtvis inte sant att ”alla är homosexuella”, men jag kan förstå att han ser det så. Det görs skillnad på homosexuellt sex och en homosexuell identitet. Som barn och ungdom var jag övertygad om att jag var Marockos enda bög, även efter att ha haft egna sexuella erfarenheter. Det kan verka paradoxalt. I dag vet jag att många västerländska män kommer dit och söker homosexuella erfarenheter.

Tror du att det faktum att du kom ut som gay har hjälpt andra homosexuella i Marocko?

– Det är fortfarande oerhört svårt att vara homosexuell i Marocko, men lite grann har jag förändrat det. Många journalister stöttar mig och det är klart att det påverkar.

Nu bor Abdellah Taïa i Frankrike där han kan leva öppet och vara den han är. Men han vägrar att vända sitt hemlands samhälle ryggen. För allt är inte fantastiskt i ”den fria världen” heller.

– Jag är mellan två eldar, säger Abdellah Taïa.

Han upprepar det flera gånger, även på engelska för säkerhets skull. Beskriver hur han tagit sig ur en eld bara för att hamna i en annan. Han blir utsatt för fördomar i bägge länder – placerad i fack utifrån fördomen om ”den homosexuella” i Marocko medan det i Frankrike handlar om kliché-bilden av ”araben”. Det var inte friheten han fann i Europa.

I senaste romanen Ett land att dö i skildrar han den sidan av Frankrike. Människor som inte erkänns, som inte har en röst. Invandrade icke-européer som lever i en slags parallell värld i ett postkolonialt samhälle som inte låtsas om dem.

Boken är ingen självbiografi, men Abdellah Taïa menar att han alltid berättar sin egen historia. Det är inte alltid lätt att vara varken homosexuell eller muslim i Frankrike.

Du är muslim, eller hur?

– Ja, jag är muslim precis som den amerikanske författaren Philip Roth är jude; kulturellt och historiskt. Det är en del av vem jag är och jag vill inte vara någon annan. Här i väst vill man inte erkänna religionens roll i samhället.

Som Frankrikes stolthet över konfessionslöshet trots att samhället lutar sig på en katolsk moral?

– Ja, precis, eller för all del protestantisk i norra Europa. Här kräver de också att alla ska vara lika och erkänner inte olikheter. Men titta runt omkring oss. Det är så här verkligheten ser ut.

Människor från hela världen tycks ha kommit till Abdellah Taïas kvarter i Paris. De har olika klädstilar, huvudbonader och hudfärger. Men de flesta bor här. Det är deras kvarter.

– Det är dags att erkänna oss alla, säger Abdellah Taïa.

Har du hittat friheten i mellanrummet mellan ”de två eldarna”?

– Ja, alldeles nyligen. Det har varit en lång kamp, men nu har jag funnit någon slags frihet. Tror jag.

Fakta: 

Abdellah TaÏa

Föddes: 1973 i Salé, Marocko

Bor: Paris

Är: Författare och filmskapare

Besöker: Bokmässan i Göteborg

Utgivning på svenska: Frälsningsarmén, Grate, 2013 (L’armée du salut), Ett arabiskt vemod, Grate, 2012 (Une mélancolie arabe), Kungens dag, Grate, 2014 (Le jour du roi), Ett land att dö i, Grate, 2016 (Un pays pour mourir)

Annons

Rekommenderade artiklar

”Gdeim Izik var startskottet för den arabiska våren”

Intervju

I slutet av 2010 samlades tusentals västsaharier i ett tältläger för att protestera mot Marockos ockupation. Den arabiska vårens första tecken kvästes brutalt av säkerhetsstyrkor. Brahim Dahane, västsaharisk människorättsaktivist, efterlyser internationell uppmärksamhet för att förhindra ett nytt krig.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu