”När jag skriver får texten ett eget liv” | Fria.Nu
  • Franska författaren Delphine de Vigan är Sverigeaktuell med romanen Baserad på en sann historia.
Fria Tidningen

”När jag skriver får texten ett eget liv”

Delphine de Vigan är en av Frankrikes mest ansedda och bästsäljande författare. Nu är hon Sverigeaktuell med romanen Baserad på en sann historia. Fria Tidningen pratar med henne om att skriva om sig själv och att lura läsaren att tänka till.

Delphine de Vigans kontor i centrala Paris påminner om en studentlya med sovalkov och kokvrå. Hon ser malplacerad ut när hon tar emot uppklädd som en yrkeskvinna i proper klädsel. Men hon är ”inne i en sådan period”, förklarar hon, och i dag tar hon emot journalister. Skrivandet är ett heltidsarbete sedan nästan ett decennium tillbaka. Hon är bara hemma i Frankrike tillfälligt ”för att tvätta kläder”, annars är hon ute på världsturné och marknadsför sin nya bok. Om ett par dagar ska hon åka till Japan och hon är nyligen hemkommen från bokmässan i Göteborg.

– Jag deltog i två samtal i Göteborg och mest intressant var det om att skriva sin egen historia, säger Delphine de Vigan.

Delphine de Vigan har vunnit flera fina litteraturpriser och hennes böcker har sålt i rekordupplagor. Flera av böckerna har på något vis behandlat tunga personliga omständigheter; i en bok behandlar hon sin egen anorexi och i en annan sin mammas bipolära sjukdom som till sist ledde till självmord.

Den senaste boken handlar om en författare som heter Delphine som vunnit ära och berömmelse genom självutlämnande romaner och bor i Paris med man och två vuxna barn. Precis som författaren själv.

Till en början verkar det onekligen vara en bok som är baserad på en sann historia. Men snart blir läsaren väldigt osäker då historien utvecklas i en thiller-aktig intrig. Gång på gång blir det otydligt vad som är sant och vad som är påhittat.

Det är som att du vill visa hur litteraturen fungerar – hur nära verkligheten den än tycks komma. Boken är pedagogisk på så vis.

– Jag skrev med förhoppningen att den skulle vara pedagogisk, att läsaren skulle ifrågasätta sin egen relation till litteraturen, sanningen och verkligheten. Mina böcker når ut till olika sorters läsare, de som vill bli underhållna och de som vill finna litterär finess. Jag ville få läsaren – vem det än var – att tänka på hur långt en författare kan dra det och fråga sig själv vilka krav som kan ställas på en bok.

I Sverige diskuteras ofta huruvida självbiografier är ”riktig” litteratur eller ej. Var det din drivkraft – att visa att litteratur alltid är litteratur?

– Nja, i Frankrike handlar det mest om succé. Ingen förväntas både sälja bra och skriva stor litteratur.

”Baserad på en sann historia” läggs ibland till i kommersiellt syfte, för att den stora publiken hellre köper något sant än något påhittat. Var det din avsikt?

– Ja, för kanske är det alltid lurendrejeri att kalla något en sanning. Eller tvärtom är kanske litteraturen alltid en bärare av sanning. Jag har inga svar men jag vill få mina läsare att ställa sig de här frågorna.

Delphine de Vigans succé både hos kritiker och publik har lett till en del ifrågasättanden. Ur hyllningskören sticker arga röster ut. En av hennes självbiografiska böcker anklagades för att vara fylld av osanningar och den smärtsamma historien om mammans självmord ansågs av vissa vara respektlös. Delphine de Vigan själv säger att hon inte följer vad som sägs om henne – varken roset eller riset.

På dagstidningen Le Nouvelle Observatuers webb dedikerades ett helt litteraturprogram till temat Förtjänar Delphine de Vigan sin succé? Dagstidningen Le Figaros litteraturkritiker Jean-Christophe Buisson var inbjuden. Han anklagade de Vigan för att med Baserad på en sann historia ha skrivit en ”kvinnoroman” eftersom hon medvetet ”uteslutit män genom att låta boken kretsa runt två kvinnor”. Han menar att hon gör så för att ”kvinnor läser mer än män” och att hon valt det greppet för att sälja bättre.

Såg du det samtalet och vad tycker du om det?

– Jag har inte sett det men han misstar sig naturligtvis. Det här handlar om två saker tror jag: den ena är att boken var en stor succé och, återigen, då är det många som per automatik ser det som lågkvalitetslitteratur. Sedan handlar det om sexism. ”Kvinnolitteratur” ses ofta föraktfullt som böcker för hemmafruar, så nog ligger en rejäl dos sexism bakom hans kritik.

Delphine de Vigan skrattar och skakar på huvudet. Säger att det är vanligt att folk som inte ens läst hennes böcker tycker saker utifrån sina egna fördomar. Men det är inget stort problem för henne som är ansedd och prisad i Frankrike. Hon menar att det är värre för mindre kända författare.

I den kritik jag har tagit del av har det alltid lagts till, i en bisats, att dina böcker ”trots allt är intelligenta”. Är det viktigt för dig att skriva intelligent?

– Vi arbetar inte så när vi skriver. Visst planerar jag mitt arbete och textens struktur väldigt noga men när jag väl skriver är det som om texten får liv och en annan bok skrivs parallellt, på en annan nivå. Vi kan upptäcka nya dimensioner när boken är färdig, själva eller via läsarna.

När du säger ”vi” menar du ni författare?

– Ja, i alla fall många av de författare jag har mött. Eller så här: jag är definitivt inte ensam om det.

Hon tar flera exempel på andra författare som uttryckt en liknande upplevelse av skrivandet. Den hon tycker beskriver det bäst är den franska författaren Phillippe Djian.

– Han gav en så vacker bild: ”När jag börjar skriva en bok är det som att påbörja en stickning. Att ta det ögla för ögla och tänka ’det här blir en fin halsduk’ bara för att sedan, när jag är klar, upptäcka att jag stickat en socka”. Det är precis så det är att skriva.

Och med tanke på det blir den ”aningslösa kritiken” av det hon skriver ”omöjlig att ta till sig”.

– Litteraturen som kommer ur mig är ju alltid en yttring av mitt jag, säger Delphine de Vigan.

Fakta: 

Delphine de Vigan

Föddes: 1966 i Boulogne-Billancourt, Frankrike

Bor: Paris

Är: Författare

Priser: Rotary International 2009, Prix Goncourt de lycéens, Prix Renaudot 2015 etc.

Utgivning på svenska: No och jag (Sekwa, 2008), Dagar utan hunger (Sekwa, 2012), Ingenting kan hindra natten (Sekwa, 2013), Baserad på en sann historia (Sekwa, 2014).

Annons

Rekommenderade artiklar

Antifascismen vinner mark i USA

Intervju

Den antifascistiska rörelsen växer sig allt starkare i USA, menar historikern Mark Bray, aktuell med boken Antifa.

Fria Tidningen

De räddar maten som annars slängs

Intervju

Sedan ett år tillbaka fylls det solidariska kylskåpet på Omställningsverkstan upp med mat som annars skulle ha kastats bort flera dagar i veckan. Då får vem som helst komma och rädda det hen vill.

Göteborgs Fria

© 2017 Fria.Nu