• Det finns en aptit för våld och militära lösningar som är skrämmande i vår nutid, och som är värd att reflektera över när vi firar Sveriges 200 år av fred, skriver Tomas Magnusson.
Göteborgs Fria

Firandet av 200 års fred för tankarna till dagens krigshärdar

Det finns en aptit för våld och militära lösningar som är skrämmande i vår nutid, och som är värd att reflektera över när vi på torsdag firar Sveriges 200 år av fred, skriver Tomas Magnusson, före detta ordförande Internationella Fredsbyrån, och en av arrangörerna av det fredsjubileum som på torsdag anordnas på Posthotellet.

Mitt under det brinnande inledningsskedet av första världskriget samlades 12000 människor på gränsen mellan Norge och Sverige för att hylla den hundraåriga nordiska freden. Minnet av fredsavtalet från 14 augusti 1814, Konventionen i Moss, användes för att protestera mot den händelseutveckling som hade satts igång genom skotten i Sarajevo och det krig som påbörjats i Europa. Fredsrörelsen knöt ihop de här händelserna redan från början, och satte fredlig konfliktlösning som alternativ till militära insatser.

I dag går våra tankar till offren för den fruktansvärda krigsinsatsen på Gaza, och när demonstranter samlas i Göteborg framför statyn av ”krigshjälten” Gustav II Adolf kan man reflektera över likheter och skillnader mellan dåtid och nutid. Krig om makt och land i religionens namn - där finns likheter. Skillnaden gäller främst vem som offras. Dåtidens legosoldater dog på slagfältet, inklusive hjälten själv, medan nutidens offer är barn, lärare, ambulanspersonal…

Det finns en aptit för våld och militära lösningar som är skrämmande i vår nutid, och som är värd att reflektera över när vi firar Sveriges 200 år av fred.

Det var ett alldeles exceptionellt stycke konfliktlösning som skedde för 200 år sedan.

I Norge hade man under början av året antagit en grundlag. Christian Frederik som var ståthållare i Norge spelade en aktiv roll, och han valdes till kung vid riksförsamlingen i Eidsvoll den 17 maj 1814. Sverige accepterade inte den norska självständighetsviljan, utan satte in militär. Det gick fort. Sveriges militära styrka var överlägsen. Ländernas representanter möttes i Moss, och arkitekten bakom fredsuppgörelsen var den unge norske kungen Christian Frederik.

Det exceptionella fredsavtalet i Moss innebar att Norge fick behålla grundlagen, den egna nationalförsamlingen och självstyre - Christian Frederik avsade sig den norska tronen. Han gav upp sin personliga makt.

Det som kunde blivit en svensk militär seger, blev istället ett fredsavtal som skapade underlag för ett självständigt Norge och unionsupplösningen 1905.

Jämför den här danske prinsen som var norsk kung i 89 dagar, med oförmågan att finna lösningar i Gaza, eller den konfrontationslinje som präglar kommentarer om Ukraina-krisen.

Sverige förändrades med Konventionen i Moss. De militära ambitionerna tonades ner. Vi ställde oss utanför dansk-tyska krigen 1848 och 1864 liksom Krimkriget 1853. Sveriges viktigaste politiska reform genom alla tider, den obligatoriska folkskolan, beslutades 1842. Sverige var fortfarande fattigt, men befolkningen fick lära sig läsa, skriva och räkna. När många svenskar tvingades utvandra till USA, så hade de med sig en kunskap som andra saknade - sin sexåriga skolgång. Svenskamerikaner lyckades i USA, och många flyttade sedan hem och hjälpte till att sätta fart på Sverige.

Sverige förändrades från ett fattigt land, till ett fattigt utvecklingsland. Något nytt hade börjat.

1905 upplöstes unionen med Norge. Det skedde till vapenskrammel på den svenska sidan, svenska kustflottan flyttades från Karlskrona till Göteborg, och olika landsburna förband samlades i Västsverige. Men samtidigt mobiliserades motståndet: fredsrörelsen var stark vid den här tiden, kvinnorörelsen och fackföreningsrörelsen var mot krig. Den 26 oktober 1905 slöts en överenskommelse i Karlstad, som bland annat innehöll beslutet om att upprätta en neutral zon på båda sidor om gränsen mellan länderna, och att alla tvistefrågor mellan länderna skulle hänskjutas till skiljedom.

Fast det blev inte mycket tvister, det blev fred för all framtid mellan två länder.

Sverige höll sig sedan utanför de två världskrigen, vilket medförde möjlighet för Sveriges utveckling mot en välfärdsstat. From warfare to welfare.

Det paradoxala i historien är att efter andra världskriget, när man just kommit ur de förödande konsekvenserna av ett storkrig, så fick kapprustningen åter en högkonjunktur. Och nu hängde också Sverige med. Vi utveckla ett jättelikt flygvapen, och Sverige började också arbetet med att ta fram egna kärnvapen. Det var nyfödda stormaktsambitioner.

Naturligtvis fick kärnvapenprogrammet skötas i hemlighet. När planerna blev kända mobiliserade fredsrörelsen, kvinnorörelsen och fackföreningsrörelsen. Tack vare beslutet att säga nej till atomvapen så kunde Sverige bli en stark röst i världen för fred, och vi minns Östen Undén, Olof Palme, Inga Thorson, Alva Myrdal, MajBritt Theorin. Många andra svenskar har gjort viktiga insatser för fred och konfliktlösning, fast det har blivit färre på de senaste åren - Hans Blix insatser för att stoppa kriget i Irak är kanske den siste i raden?

Vi firar Sveriges 200-åriga fred den 14 augusti, men vi glömmer inte de misstag som gjorts med Nato-anpassning och krigsinsatsen i Afghanistan som det värsta exemplet.

Fakta: 

Fred i 200 år, seminarium och fredsjubileum

När: kl 18-20, 14 augusti, Clarion Hotel Post

På detta seminarum medverkar är förre försvarsministern och vice stadsministern Thage G. Peterson samt norska fredsaktivisten Ingeborg Breines, ordförande i Internationella Fredsbyrån.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Succé för nykter klubb

När Mårten Andersson startar en helt alkoholfri klubb på Kägelbanan säljer biljetterna slut direkt.

Stockholms Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2024 Fria.Nu