”Jag taggar med bilder och känslor” | Fria.Nu
  • Alias i aktion, här med förberedelser inför en pågående utställning i ett garage i Stockholm.
  • Underlag och placering är viktigt för Alias. Här i Berlin, 2013.
  • Ett porträtt som föreställer Alias, utfört av signaturen MTO i Berlin.
  • Vernissage i ett garage i Stockholm, 13 augusti 2014.
  • Pojke läser Banksy.
  • Berlin, 2013.
Fria Tidningen

”Jag taggar med bilder och känslor”

Fria träffar gatukonstnären Alias, aktuell i Stockholm med en utställning som är både sammanfattning och avslut. Verken har setts under tio år på gatorna från Rom till New Dehli och visas nu för första gången i Sverige.

Berlinbaserade gatukonstnären Alias anländer till Arlanda med 70 kilo stenciler i bagaget. Arbetet börjar med några dagars jakt på material på båtvarv och industriområden. När vi träffas bor han på en tältsäng i ett litet garage utan fönster, vilket fungerar som galleri.

– Jag gillar att arbeta intensivt och till skillnad från gatan kan jag här i lugn och ro komponera när jag vill. Det som är kul med en utställning är att verken bevaras. På gatan försvinner allt förr eller senare. Samtidigt passar kanske inte allt i allas vardagsrum eftersom mina motiv inte är särskilt gulliga eller lyckliga. Jag får många kommentarer kring det jag gör och en del undrar om jag inte är lite rubbad.

Hans mest spridda motiv är av barn som blickar bort eller mot åskådaren på gatan. Ett barn med ett basebollträ och dödskalle till ansikte. En kille som sitter på en bomb. Bilderna är både klassisk gatukonst och en egen bildvärld som det är lätt att dras till.

– Jag märkte tidigt att barn är ett effektivt sätt att skapa uppmärksamhet på gatan. De är veka och känsliga och drar blicken till sig. Det går inte att låta bli att fundera på varför de står där, och hur de mår.

Man känner snabbt igen verken och de förefaller som gjorda för att smälta in i stadsmiljön. Genom upprepning har han skapat en egen ikonisk värld, ett slags känslomässiga pictogram över barndomen. Alias verkar i en socialt kritisk tradition, men undflyr tydliga förklaringar och pekpinnar.

Det finns alltid något reflekterande och introvert över hans verk. Vad tänker barnen på? Varför är de utsatta eller ledsna? Eller som han presenteras i presstexten: ”Alias vill få människor i ett stressat stadsrum att stanna upp. Han försöker fånga essensen av barnen och av deras drömmar. För att kontrastera oskyldigheten avbildar han dem sedan på historiefyllda material i vilka drömmarna redan krossats…”

– Naturligtvis finns det en del av mig i det, min barndom och det jag upplevt. Jag hoppade av skolan tidigt och levde på gatan, åkte skateboard och arrangerade fester.

Utställningens titel Fragile lives, shattered dreams har han lånat från Offsprings The kids arent alright. Han gillar atmosfären i låten.

– Jag arbetar länge med mängder av fotografier för att till sist få fram ett collage av två-tre bilder. Till slut hittar jag det rätta motivet. Det påminner om musik, plötsligt finns känslan där.

Till skillnad från många andra gatukonstnärer anpassar han inte sin konst för galleriet, utan använder samma mallar och motiv som på gatan. Alias gillar stencilens möjlighet att reproducera ett motiv på många ställen.

– Det unika är inte viktigt i sig, utan det är kombinationen av motiv och bakgrund som skapar nya verk. Jag vill sätta upp mina grejer på många platser i en stad, på olika väggar, i olika storlekar. Det blir ett trademark. Jag liknar det vid att tagga, men med bilder och känslor.

Underlaget har stor betydelse. Alias gillar inte vita och rena ytor, utan letar efter platser som har en historia, fyllda med märken och andras tecken. Till utställningen har han använt rostig metall, bräder och rester av möbler.

Som många andra gatukonstnärer hamnade Alias i Berlin. Boende och ateljé är billigt och staden är öppen och tillåtande för konst på gatan.

– Jag har studio i ett gammalt ockuperat hus och kan leva på 500 euro i månaden. Berlin har fortfarande ytor att måla på, men de minskar hela tiden med gentrifieringen. Det blir mindre illegal, mer kommersiell gatukonst. Företag jagar cred genom att sponsra gatukonstnärer, men det är inget för mig.

Efter utställningen i Stockholm är det dags att arkivera sju års arbete. Några månader senare i Berlin blir det helt nytt material. Utställningen är ett slags avslut, han ska byta motiv och har också börjat tröttna på stencilmallar, säger han.

– Jag jobbar långa stunder i studion med stenciler. Sprejar och gör färdigt på papper, för att sedan ge mig ut med klister och en bunt affischer. Det är skadligt att jobba så mycket inomhus och jag har tröttnat på monotonin med paste ups. Efter den här utställningen ska jag arbeta mer ute, direkt med färg på väggarna.

Alias utställning sker lite paradoxalt i en stad med Europas hårdaste lagstiftning mot graffiti och gatukonst. Anthony Hill från The Scarlett Gallery är en av initiativtagarna och har tidigare fått artister som Roa och Pure Evil till Stockholm. Han ser det som en utmaning att verka i staden.

– Så fort vi ger dessa konstnärer en plattform blir det omöjligt att förneka deras talang, säger Hill. Det blir orealistiskt att avfärda deras konst som vandalism och destruktivitet.

Fakta: 

Fakta

• Alias är gatukonstnär född 1980, bosatt i Berlin och verksam sedan över tio år tillbaka med stencilmallad konst i det offentliga rummet. Har en bakgrund inom skateboard och graffiti.

• Utställningen "Fragile lives, shattered dreams" visas i ett garage på Högbergsgatan 18 i Stockholm under helgerna 16–30 augusti eller efter förfrågan. Utställningen är ett samarbete mellan Galleri Bon och The Scarlett Gallery.

• Skribenten Benke Carlsson har skrivit böckerna Street Art Stockholm och Street Art Cookbook och är med och driver bloggen Gatukonst.se.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu