Nette Enström, inledarskribent.

Inledare


Tillgänglighet

  • Regeringens politik lever inte upp till integrationsminister Erik Ullenhags högstämda tal om tillgänglighet som en demokratifråga.
Fria Tidningen

Diskriminering som regel – tillgänglighet som undantag

Vi behöver inte ännu en lag som prioriterar företag framför liv, kapital framför människor.

”Att förebygga och motverka diskriminering är grundläggande i en demokrati.” Orden är integrationsminister Erik Ullenhags (FP) på SvD Brännpunkt den 3 mars, i samband med regeringens nya förslag på förändringar i diskrimineringslagen.

Lagförslaget som skissats fram i Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering har tagit regeringen flera år, ändå ryms där mest tillgänglighetsåtgärder som redan berörs av andra lagar alternativt är så mångtydigt formulerade att de blir rena tolkningsfrågor.

Vad är till exempel ”skäliga åtgärder”, ett av de begrepp som konsekvent används i förslaget, för att tillgängliggöra en verksamhet? Olika sorters åtgärder för olika funktionsnedsättningar nämns inte i exemplen och tillgänglighetskraven ska dessutom avgöras från fall till fall, vilket bara det kommer innebära olika tolkningsmöjligheter.

Det som däremot är tydligt i lagförslaget är alla undantag och begränsningar.

Fall där tillgänglighet inte ska kunna krävas är glasklara, som till exempel när en person själv kontaktat en arbetsgivare för arbetsintervju på en arbetsplats som visar sig otillgänglig. Eller att majoriteten av landets alla företag undantas med motiveringen att de inte ska bli ekonomiskt lidande.

Regeringen försäkrar uttryckligen att lagförslaget endast leder till ”begränsade kostnader för näringslivet”; att företag som vid senaste kalenderårsskiftet sysselsatt färre än tio undantas, vilket enligt SCB:s statistik för år 2013 innebär 92 procent inom handel, 89 procent inom hotell och restaurang, 99 procent inom kulturen, 90 procent inom transport och 93 procent inom hälsa och sjukvård.

Med andra ord kan näringslivet fortsätta att diskriminera personer med funktionsnedsättning även framöver, i alla fall om regeringens förslag träder i kraft utan fundamentala förändringar den första januari 2015.

Att stifta en lag som undantar de flesta företag är paradoxalt med tanke på att regeringen lagt ambitionsnivån vid så enkla åtgärder som avsågade trösklar och ramper, samt även undantagit svåranpassliga miljöer. Även där ges naturligtvis utrymme för olika tolkningar, säkerligen inte till fördel för personer med funktionsnedsättning.

Internationellt sett är det unikt att undanta större delen av näringslivet från en diskrimineringslag, liksom att försumma tydliga beskrivningar och exempel. I många länder informeras företag om vilka åtgärder de måste vidta för att uppfylla diskrimineringslagarnas krav, vilket den svenska regeringen skulle blivit varse om ifall den gjort en internationell överblick.

Handikapporganisationer har uppmärksammat bristerna. Även Lagrådet kritiserar förslaget och skriver att ”det inte är godtagbart att vid bedömningen av om diskriminering föreligger ta hänsyn till om verksamhetsutövaren har god eller dålig ekonomi.”

Tillgänglighet handlar om demokrati och mänskliga rättigheter skanderar den folkpartistiske integrationsministern vid högtidliga tillfällen. Men lagen som han själv är med om att utforma blir tandlös med så omfattande undantag och otydliga begrepp.

När diskrimineringslagen under starkt tryck började ses över för några år sedan fanns hopp om att enskilda med framgång snart skulle kunna anmäla otillgänglighet som diskrimineringsbrott. I dag känns rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som borde vara självklara i ett samhälle med demokratiska ambitioner, lika avlägsna. Att tillmäta företagens förutsättningar större vikt än de funktionsnedsattas i en diskrimineringslag visar vad och vem som regeringen prioriterar. Det är inte människor.

Jämlikhet och rättvisa? Det finns mycket kvar att önska. Ska vi tala i termer av legitimitet så borde integrationsministern börja med att avgå och be om ursäkt för att ha slösat tid och resurser på detta fiasko. Alla dessa år till spillo, på bekostnad av en grupp som dagligen exkluderas. Allt detta fjäskande för företagarna, på bekostnad av dem som nästan inga rättigheter har.

Gör om gör rätt. Vi behöver inte ännu en lag som prioriterar företag framför liv, kapital framför människor.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu