30 år av svenskt foto | Fria.Nu

Recension


Foto
Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970–2000
Var: Hasselblad center/Göteborgs konstmuseum
När: t o m 11 maj

  • The Sucker av Ingrid Orfali 1989.
Fria Tidningen

30 år av svenskt foto

Hasselblad center visar de estetiska och tematiska förändringar som fotografiet har genomgått de senaste decennierna.

Mellan verkligheter är en del i doktoranden Niclas Östlinds praktiskt betonade avhandlingsprojekt Performing history vid Akademi Valand i Göteborg. Utställningen består av verk från ett 50-tal fotografer, men det är inte fotograferna själva som står i fokus, utan tendenserna, berättar Östlind.

På väggarna i Hasselblad center vid Götaplatsen hänger trettio år av fotohistoria, som inte tidigare utforskats i detta format, foto efter foto. Det mesta är utlånat av fotograferna själva, berättar Niclas Östlind. Besökaren får se hur fotografiet går från att vara en dokumentär ögonblickskonst till att bli ett arrangerat konstprojekt i flera lager.

I glasmontrar ligger fotoböcker prydligt placerade som ytterligare ett tidsdokument, de har sin självklara plats i fotots historia. Några enstaka fotografer får sina verk uppspelade i bildspel på små skärmar. Niclas Östlind förklarar att det är för att ge en fördjupad helhetsbild av en och samma konstnärs arbete, att få ta del av bilderna i ett sammanhang där de förhåller sig till varandra.

70-talets fotografi har arbetaren och klasskampen i fokus. Ofta var mannen och det maskulina arbetet i fokus. Ett av få undantag var Ann Christine Eeks Arbeta ­– inte slita ut sig! där hon dokumenterade dubbelarbetande kvinnors slitsamma vardag. Fotoboken och utställningen visades under kvinnoåret 1975.

80-talet blir även i fotografiet ett decennium för individualism. Kommersialismen får ta plats på ett sätt som tidigare ansågs felaktigt och fult. Det är också ett årtionde då motiven börjar iscensättas och redigeras i anspråkslösa motiv och intima format. Den tidigare förbjudna naturbilden återkommer. Kvinnliga kroppar förevigas ur kvinnligt perspektiv. En uppbränd bil får gestalta vardagsrealism.

Under 90-talet börjar fotografiet ta mer fysisk plats. Utställningarna går från att vara små och subtila till stora och vräkiga. Starka färger. Fotografiet tar ytterligare ett steg i utvecklingen, från dokumentation till konstärligt arrangemang och syrlig kritik.

En installation gestaltar såväl nakna kvinnor där betraktarens blick och perspektiv ifrågasätts, som arrangerade brottsplatser med nakna kvinnokroppar i skogsdungar. I 90-talet ryms en medvetenhet och självkritik kring mediernas och konstens maktposition.

Utställningen visar, och tar tillvara på, en komplex historieskrivning i fotografiska ideal och trender. 70-talets dokumentära fotografier av arbetarklassen i sin naturliga miljö står för en del av, men inte hela, sanningen. Den raka motsatsen av arrangerade porträtt av maktpersoner i offentligheten ryms också i utställningens sektion från samma årtionde.

80-talets yuppies får sin motpol i ett verk föreställande invånarna i ekobyn Skogsnäs, en kvarleva från 70-talets gröna våg som spillt över och blivit en verklig livsstil för dessa människor. Eva Klassons kvinnoporträtt fick ingen större uppmärksamhet när de ställdes ut i mitten av 70-talet.

Niclas Östlind menar att det är märkligt att de inte visades i samtidens kvinnokultursutställningar, men istället har de blivit viktiga och kultförklarade senare, när kropp och sexualitet stått i fokus. Historien skrivs om för att passa samtiden.

Mellan verkligheter visar hur trender kommit och gått, hur samhället har avspeglats i fotografiet genom åren. Projektet stannar inte vid utställningen i Göteborg, en parallell utställning äger rum på Artipelag utanför Stockholm. Allt ramas in av en gedigen skara ambitiösa fotoböcker för eftervärlden att ta del av.

Annons

Rekommenderade artiklar

Många poänger i Pojkarna

Recension

Rik föreställning där alla har möjlighet till identifikation, skriver Kristin Ödlund om Pojkarna.

Göteborgs Fria

Dystopi med törst i fokus

Recension

Riksteaterns Ur vattnets minne – Veden muistista är en ångestladdad men vacker dystopi om vatten som bristvara.

Landets Fria

© 2020 Fria.Nu