Dansgolvet ombord på en av Silja lines färjor, Malmö synagoga, en feministisk demonstration i Stockholm, Borås golfklubb och Hemlösas hus i Helsingborg är några av de platser som konstnären och fotografen Elisabeth Ohlson Wallin besökt och fotograferat i arbetet med boken Ack Sverige, du sköna. Utöver att uppge platserna där bilderna är tagna samt några meningar som beskriver syftet med boken, saknar Ack Sverige, du sköna text. Elisabeth Ohlson Wallins uttryckliga ambition, att skildra ett annat Sverige än traditionella vyer som röda stugor och midsommarfirande, är tydlig.

Flertalet bilder är ögonblicksbilder från vardagen, endast några få bilder av porträttkaraktär bär prägel av att ha arrangerats. Det som skildras är ett allt annat än homogent land eller en homogen befolkning, i en tid som snabbt blir historia, men där alla, oavsett hur länge vi bott i Sverige, torde kunna känna igen oss i något avseende.

Varje uppslag i boken rymmer som regel två bilder, ofta från olika delar av landet. Kasten mellan dramatik och stillhet är många gånger tvära. Just valet av vilka bilder som valts ut till samma uppslag är något som gör boken svår att lägga ifrån sig: en skallande hund som kopplats vid en vägg utanför en affär i Hagsätra finns på samma uppslag som en barbröstad Femenaktivist som på ett våldsamt sätt släpas ut från Stockholms katolska kyrka. På ett annat uppslag skyndar barn och ungdomar, till synes med rötter i andra länder, nedför en rulltrappa i Stockholms tunnelbana, på samma uppslag som en renskötare på skoter i Mellanboda.

Elisabeth Ohlson Wallin drar sig inte för att skildra vare sig svåra stunder i livet, fattigdom och utsatthet eller anställda i botten av samhällsstegen. Vi möter ålderns höst på akutmottagningen vid Huddinge sjukhus, men också droppslangar på Lilla Erstagårdens barn- och ungdomshospice. Vi möter dem som städar offentliga toaletter och kan betrakta champagneflaskor och kostymer i Almedalen.

I ett Sverige där flyttströmmar, politiska utspel och massmedial uppmärksamhet i allt större utsträckning riktas mot några få storstadsregioner är det inte säkert om särskilt många hade reagerat om Elisabeth Ohlson Wallin hoppat över att skildra landsbygden eller nöjt sig med några vackra panoramavyer. Istället för att följa denna dystra trend har Elisabeth Ohlson Wallin tagit med sig kameran in till lantbrukaren och mjölkkorna i ladugården i Österlid i Habo. I Varjisträsk kan vi se hur det fortfarande eldas med ved i en gjutjärnsugn och i Arboga står människor tålmodigt i kö i vinterkylan framför en korvmoj.

Elisabeth Ohlson Wallin lyckas fånga stunder av glädje i ögonen inte minst hos unga människor som har livet framför sig, men vi kan också se in i ögon där nyfikenhet och tolerans ersatts av dunklare motiv.

I en bild som visar en nazistisk demonstration vid Mynttorget i Stockholm har iris hos demonstranterna, främst unga mörkklädda män, färgats röda av kamerablixten. En förmodligen icke avsedd men något skräckinjagande effekt blir följden, men Elisabeth Ohlson Wallin har låtit bilden vara som den är och låter händelsen tala för sig själv på ett helt uppslag.

Det råder ingen brist på litteratur som söker analysera de förändringar som det svenska samhället genomgått under senare decennier. Inte minst begreppet integration är utan tvekan på modet både i den offentliga debatten och i akademiska kretsar. I många fall är den litteratur som ges ut på dessa teman skriven med ett språkbruk som kan vara svårt att ta till sig för den som invandrat till Sverige eller saknar akademisk utbildning. ”Integrationsdebatten” blir tyvärr ofta ett slutet forum för vita svenskfödda män och kvinnor med fil och mag i titeln.

Med Ack Sverige, du sköna, öppnar Elisabeth Ohlson Wallin dörrar för fler människor, oavsett språkkunskaper, att reflektera över eller delta i debatten om hur allas vårt Sverige ser ut i dag och hur vi vill leva här i framtiden.