Rekordmånga ringer Stödlinjen, men vart ska de slussas?

Under 2026 registrerade Stödlinjen för spelare och anhöriga 2 940 verksamhetsrelevanta kontakter. Samtalsvolymerna växer år för år. Problemet är att det inte alltid finns någon behandling att hänvisa till.

Siffrorna bakom larmet

Stödlinjen är en nationell stödverksamhet som drivs av Centrum för psykiatriforskning med stöd av Folkhälsomyndigheten, och erbjuder rådgivning till personer med spelproblem samt deras anhöriga via telefon, chatt och webben. Under 2026 genomfördes 2 940 verksamhetsrelevanta kontakter. Det är en ökning jämfört med 2 713 kontakter under 2023, och 3 014 under 2024, vilket var en uppgång med 11 procent från 2023. Stödlinjens självtest användes 22 096 gånger under 2026, och i ungefär hälften av fallen uppgav användaren att hen ville få mer information om sina egna spelvanor.

Siffrorna är inte bara ett mått på ett växande problem. De är också ett mått på ett system som pressas.

Anhöriga bär en tung del

Det som syns tydligast i statistiken över tid är hur stor andel av de som ringer som inte själva spelar. Under 2023 var 45 procent av kontakterna personer som själva spelar, och 41 procent anhöriga till personer med spelproblem. Trenden är tydlig: anhörigas andel har vuxit. Jämfört med andelen spelarkontakter 2021 minskade den andelen med 3 procentenheter, medan andelen anhörigkontakter ökade med lika mycket.

Enligt Folkhälsomyndigheten har anhöriga till personer med spelproblem större risk att drabbas av psykisk ohälsa och problem med ekonomi, relationer och alkohol än övriga i befolkningen. Det är inte ett randproblem. 130 000 personer delar hushåll med någon som har ett problemspelande, och 40 000 av dessa är barn. Många anhöriga som kontaktar Stödlinjen berättar att de mår dåligt till följd av spelandet och söker stöd för det. På många orter saknas professionellt stöd för anhöriga till personer med spelproblem.

Majoriteten bland dem som söker stöd för sitt eget spelande, 83 procent, är män. Av de anhöriga som söker stöd är majoriteten fortsatt kvinnor, 72 procent. Det är mönster som återkommer år efter år, och som säger något om hur spelproblemen drabbar hushållen ojämlikt.

Pengarna och personalen

År 2024 gick 18 miljoner kronor till Stockholms länssjukvårdsområde för att driva Stödlinjen. Det är den senast bekräftade anslagsnivån. Sedan 2015 fördelar Folkhälsomyndigheten årligen statsbidrag till ideella organisationer som arbetar förebyggande mot spelproblem, och 3,5 miljoner kronor fördelas efter ansökan. För 2026 beviljades Spelberoendegruppen och Spelberoendes riksförbund medel. Rådgivarna på Stödlinjen har utöver kunskap kring spelproblem även kompetens inom suicidprevention, våld i nära relationer, barnperspektiv och krishantering för att kunna ge ett första stöd i svåra situationer. Men Stödlinjen är inte en behandlingsverksamhet. Den tar emot samtalet, lyssnar, och försöker peka vidare.

Frågan är vart.

Vården som inte finns

Under 2023 behandlades drygt 1 000 personer för diagnosen spelberoende inom den specialiserade vården. Drygt 350 000 personer i Sverige bedöms ha någon form av spelproblem. Det är en försvinnande liten andel som får hjälp. Uppgifter visar en ökande trend, men det är fortfarande få personer med speldiagnos som får vård. Socialstyrelsen konstaterar att allt fler söker hjälp för spelproblem, men att det sannolikt finns ett stort mörkertal och att många fler kan behöva stöd än vad statistiken visar.

Riksrevisionens slutsats i rapporten RiR 2026:1, som publicerades i februari 2026, är att statens arbete för att minska spelproblem inte är effektivt. Granskningen visar bland annat att myndigheternas kunskapsstöd inte motsvarar kommunernas och vårdens behov av praktisk vägledning för att upptäcka, förebygga och behandla spelproblem. Riksrevisionen bedömer att målet om minskade skadeverkningar av spel ännu inte har nåtts. Regeringen svarade med en skrivelse till riksdagen. Regeringen bedömer att inga ytterligare åtgärder behövs nu, men att arbetet med att minska skadeverkningarna av spel om pengar kommer att fortsätta. I de kontakter där det finns en samsjuklighet kan rådgivarna vara ett stöd i att sortera och vid behov hitta olika vägar till hjälp inom sjukvård eller socialtjänst. Merparten av de hjälpsökande som själva spelar hade inte sökt hjälp tidigare.

Det är den ekvationen som inte går ihop. Stödlinjen tar emot fler och fler. Vården på andra sidan linjen är inte i närheten av att matcha behovet. Skammen kring spelandet och dess konsekvenser är stor bland dem Stödlinjens rådgivare kommer i kontakt med, och sett till nationell statistik söker enbart en liten andel hjälp från beroendevården, trots att det finns bra behandling. Unga män är överrepresenterade bland dem som har spelproblem, och flera indikatorer visar att det riskfyllda spelandet bland dem ökar. Utöver det personliga lidande som kan vara förknippat med spelproblem leder det till samhälleliga kostnader som beräknas uppgå till 11,5 miljarder kronor årligen.

– Riksrevisionens slutsatser är viktiga att beakta i vårt fortsatta arbete med att stötta kommunerna i att upptäcka och förebygga spelproblem. Att motverka spelproblem är en viktig folkhälsofråga, inte minst eftersom vi ser att spelandet bland unga killar ökar, säger Jessika Svensson, samordnare för spelprevention vid Folkhälsomyndigheten. Under 2026 påbörjades ett utvecklingsarbete för att göra stöd och rådgivning mer tillgängligt via webben, och arbetet kommer bland annat att resultera i en hänvisningskarta över regionala, kommunala och ideella stödinsatser. En karta över stöd som på många håll i landet ännu inte existerar.