Analys: Vägen till Rosenbad går åt höger
Beskedet om ett rödgrönt samarbete för framtiden innebär inte bara en förlovning mellan socialdemokraternas och miljöpartiet, utan även att vänsterpartiet ställs utanför oppositionens partnerskap. I ett läge där opinionen signalerar vänster tar socialdemokraterna ett steg åt höger.
Lars Ohly blev tagen på sängen. Halv tio på onsdagsmorgonen kom telefonsamtalet som informerade om ett rödgrönt samarbete som ska sträcka sig ända till 2020. Men så överraskad borde Ohly kanske inte blivit. Redan när Sahlin och Maria Wetterstrand i Almedalen presenterade en gemensam avsiktsförklaring angående FRA-lagen indikerade tongångarna att samarbetet skulle komma att röra mer än signalspaning. Och att vänsterpartiet inte skulle få vara med.
Socialdemokraterna har regerat ensamma och i minoritet sedan koalitionen med Bondeförbundet sprack 1957. Men nyckelordet nu är ”regeringsduglighet”. Socialdemokraternas utvärdering av förlusten 2006 visade att alliansens enade fasad vann röster.
De rödgrönas ledartrojka betonade att de var kritiska till att alliansen ”låst fast Sverige hårt vid blockpolitiken”. I själva verket är dock anledningen till deras samarbete givetvis att erbjuda den röstande allmänheten ett val mellan två block – där deras eget för närvarande har ett stort försprång.
Så varför lämnas då vänsterpartiet utanför? Oenighet om budgetramar och överskottsmål – vänsterpartiet förordar en mer offensiv välfärdspolitik – är bara en del av förklaringen. En annan att socialdemokraterna själva vill profilera sig i välfärdsfrågorna men utnyttja samarbetspartnerns credd i klimatpolitiken. Ytterligare en givetvis att socialdemokraterna, trots Ohlys hot, är fast förvissade om att vänsterpartiet aldrig skulle fälla en socialdemokratisk regering. Om miljöpartiet kan knappast sägas detsamma efter förhandlingarna med de borgerliga 2002.
Men den politiska bakgrunden är att socialdemokraterna har lag om kursen åt höger. Partiet vill återerövra de mittenväljare – storstädernas medelklass – som gav alliansen segern senast och har närmat sig borgerlig retorik i sitt tal om utanförskap, arbetslinje och hårdare krav i trygghetssystemen.
Strategin kan tyckas märklig när opinionssiffrorna indikerar att det finns manöverutrymme åt vänster, en åsikt som redan framförts av flera tunga LO-förbund.
Om socialdemokraterna lyssnar återstår att se. Annars ser det ut att bli trångt på mitten 2010.
