Den nödkonferens som sammankallats av Världshandelsorganisationen, WTO, i Genève för två veckor sedan slutade efter nio dagar med en oöverbryggbar klyfta mellan USA på den ena sidan och Kina och Indien på den andra.

Enligt Argentinas utrikesminister Jorge Taiana innebär samtalens kollaps att försöket av de industrialiserade länderna att ge väldigt lite och begära mycket misslyckades. Deras förslag kunde helt enkelt inte accepteras av utvecklingsländerna, menar Jorge Taiana.

Bakom den internationella katastrofen ligger en fråga som ligger utvecklingsländerna varmt om hjärtat, skapandet av en särskild skyddsmekanism som skulle tillåta fattiga länder att höja tullarna på jordbruksimporten när denna nått en viss nivå och börjat hota fattiga bönders försörjning.

– Det är ofattbart att vi har misslyckats på grund av en fråga. Inte för att frågan inte är viktig för vissa länder, men många andra mycket svårare frågor var lösta, säger Brasiliens utrikesminister Celso Amorin.

WTO:s generalsekreterare Pascal Lamy sa att överenskommelser hade nåtts i 18 frågor av en lista på 20.

USA motsatte sig en särskild skyddsmekanism, med hänvisning till att den skulle kunna missbrukas. Kina och Indien i sin tur insisterade på den som ett sätt att försvara försörjning, matsäkerhet och utveckling på landsbygden för bönder i fattiga länder. På grund av motsättningarna kunde inte WTO:s 153 medlemsstater enas om förutsättningarna för fortsatta förhandlingar om frihandel för jordbruks- och industrivaror inom Doha-rundan, som inleddes i Qatars huvudstad år 2001.

– USA hävdade att öppnade marknader var det bästa sättet att skapa matsäkerhet och en trygg försörjning. Kina och Indien däremot, med stöd av majoriteten av utvecklingsländerna, krävde en stark skyddsmekanism i händelse av störningar av jordbruksmarknaderna, säger Carin Smaller från Institute for Agriculture and Trade Policy, IATP.

Pascal Lamy medgav av Doha-mötet kollapsat.

– Vi måste låta dammet lägga sig, sa han om framtida WTO-förhandlingar, men hävdade envist på att han inte har ”kastat in handduken.”

Anne-Laure Constantin, en annan IATP-expert, säger att hon hoppas att WTO:s medlemsstater nu kommer att vara ”kreativa nog för att överväga andra sätt att närma sig handel på den multilaterala nivån, som är mer anpassat till de nya förutsättningarna och verkligen hjälper länder att hantera de kriser de står inför inom mat, energi och klimat.”

Doha-samtalen har presenterats som en ”utvecklingsrunda” som skulle gynna de fattigaste länderna, vilket enligt den argentinska utrikesministern gör deras misslyckande till en ännu större besvikelse.

Jeremy Hobbs, chef för Oxfam International håller med:

– Det här är en stor besvikelse. Nu när mat- och bränslepriserna är höga och den globala ekonomins framtid är osäker, är världens fattigaste människor alltmer sårbara. Ett anständigt handelsavtal kunde ha gett dem en chans att undkomma fördjupad fattigdom, säger han.

– Skulden för misslyckandet ligger helt på USA och EU, säger Aftab Alam Khan från ActionAid.

– De kunde inte se bortom de egna storföretagens intressen och strävan att roffa åt sig mer och mer marknadsandelar i fattiga länder. Att USA och EU skyller på Kina och Indien är skrattretande.