- Kriget mot terrorismen och det sätt på vilket det har utvecklats bygger på principen att man genom att undergräva de mänskliga rättigheterna kan stärka säkerheten. Därför ser vi att kriget mot terrorismen medför begränsningar för de medborgerliga rättigheterna i hela världen, säger Irene Khan.

Hon hänvisar bland annat till USA:s fångläger i Guantanamo, 'där folk som den amerikanska administrationen anser vara farliga blir inlåsta på obestämd tid utan åtalspunkter och utan rättegång.'

- Det kan inte vara det bästa sättet att bekämpa terrorism. Det spelar rakt i händerna på dem som vill riva ner de mänskliga rättigheterna.

Khan menar att beviset för det är att världen inte har blivit säkrare.

- Antalet attacker som utförs av väpnade grupper har ökat, enligt forskning och empiriska bevis.

Irene Khan har tidigare fått kritik för att hon har kallat Guantanamo för dagens motsvarighet till Sovjetunionens fångläger i Gulag. Men hon menar att den liknelsen nu har bekräftats.

- Förra året, när vi krävde att Guantanamo skulle stängas, kom det många negativa reaktioner från den amerikanska administrationen. Men i dag, ett år senare, säger till och med president Bush att han vill stänga Guantanamo.

I förra veckan uppmanade även FN:s kommitté mot tortyr USA att stänga Guantanamo, påpekar Khan.

- Vad vi sa förra året om Guantanamo som vår tids Gulag var att Guantanamo är en symbol för en supermakts hänsynslösa maktmissbruk, liksom Gulag var en symbol för supermaktens maktmissbruk under Sovjettiden. Ur det perspektivet har vår inställning bekräftats eftersom allt fler ser Guantanamo som en symbol för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, och vi vill att den ska stängas.

Men uttalandet om 'vår tids Gulag' innebar att människorättsorganisationen beskylldes för att göra ett politiskt ställningstagande. Och det är inte alltid enkelt att skilja på politik och mänskliga rättigheter.

- Vi är ingen politisk organisation. Vi står inte för någon politisk ideologi, vi stödjer ingen särskilt part. Vad vi gör är att utkräva ett ansvar av alla regeringar när det gäller hur de lever upp till sina internationella skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna.

Men går det att skilja på politik och mänskliga rättigheter, exempelvis när det gäller Irak?

- Det som vi tittar på är situationen för det irakiska folket, de mänskliga rättigheterna för det irakiska folket, och huruvida de som bär ansvar för att upprätthålla rättigheterna verkligen gör det. Det innebär att vi måste titta på den irakiska regeringen, koalitionsstyrkorna, och de väpnade grupperna i Irak. I samtliga fall ser vi ett stort misslyckande när det gäller att skydda de mänskliga rättigheterna för det irakiska folket.

- Vi bedömer inte vad som händer utifrån politiska eller militära strategier, utan utifrån internationella normer för mänskliga rättigheter, och de har ignorerats, undergrävts och överträtts.

Men är inte det en konsekvens av politiska beslut?

- Naturligtvis. Regeringar är politiska väsen, och regeringar fattar beslut av politiska anledningar. Men samma regeringar har också juridiska skyldigheter att respektera de mänskliga rättigheterna. Man måste se på de politiska beslutens konsekvenser.

Och är det så att regeringarna i väst endast talar om brott mot de mänskliga rättigheterna när det passar dem?

- Naturligtvis, det ser vi i väldigt hög grad. EU granskar till exempel människorättsbrott i andra delar av världen, men inte nödvändigtvis inom unionen. Vi ser det också i den information som har kommit fram om utlämnande och CIA-transporter av fångar till länder där de riskerar tortyr.

EU är ofta tyst när det gäller de egna medlemsländernas brott mot de mänskliga rättigheterna, menar Khan.

- Det är klart att det finns en dubbelmoral, men den dubbelmoralen gäller även regeringar som de i Kina och Ryssland. Darfur är ett mycket bra exempel på ett område där de har misslyckats på grund av deras egna oljeintressen och vapenhandeln med regimen i Khartoum.

Men trots sådana misslyckanden pekar Amnestys årsrapport på en ljusare sida när det gäller förra årets utveckling för de mänskliga rättigheterna.

- En av de mest intressanta sakerna med förra året är motsägelsen i att vi å ena sidan har sett övergrepp, förtvivlan och hopplöshet, men å andra sidan ser vi anmärkningsvärda framsteg och tecken på hopp, säger Khan.

När det gäller straffrihet för människorättsbrott pekar Khan på att både Perus förre president Alberto Fujimori och Chiles före detta diktator Augusto Pinochet nu är på väg att ställas inför rätta. Och den internationella brottmålsdomstolen i Haag väckte under förra året de sina första åtal mot väpnade grupper i norra Uganda och i Kongo.

En av de mest positiva utvecklingslinjerna under förra året var att det globala civila samhället mobiliserades, säger Khan.

- Tänk på förra årets kampanj mot fattigdom, tänk på hur den allmänna opinionen kring tortyr har förändrats. Vi har sett ett antal mycket positiva saker hända, men frågan är om regeringarnas förnekelse ska fortsätta.