EU har tagit ett så kallat vattendirektiv. Om man bortser från att EU borde ägna sig åt att upplösa sig och avstå från att städa med överstatliga metoder, så skulle man kunna glädja sig åt dessa direktiv. Inte minst i Bryssel är nog vattenmiljön allvarligt skadad och de lär ju behöva lite 'goda regler'. Vi i Sverige kan nog också behöva en del eftertanke även om våra vatten väsentligt skiljer sig från många andra EU-länders.

Problemet med överstatlighet har ofta belysts i dessa rader. Överkörda befolkningsgrupper har svårt att finna vägen till eftertanke och solidaritet. Sådant är svårt att beordra. Det är närmast omöjligt att upprätthålla rimlig flexibilitet med hänsyn till hur stora skillnader det finns i förhållandena inom EU. Och demokratin urtunnas betänkligt och så vidare.

Det finns fler betänkligheter. Mitt exempel, vattendirektivet. Med anledning av det behöver vetenskapskollektivet och motsvarande myndigheter i EU, typ det svenska Natur- vårdsverket, tillsammans fastställa en del vetenskapliga kriterier på när ett vatten, en sjö eller ett vattendrag har blivit skadat ur ekologisk synvinkel. Hur mår fiskarna, mikrobiologiska små varelser, plankton et cetera.

Uppdraget är att jämföra med den påverkan som rådde för omkring 100 år sedan. Inte så lätt, men det hela blir lite absurt, när det visar sig att i diskussionerna kommer alltmer av nationella särintressen in. Det är som om olika länder ville hävda helt olika värden på gravitationskonstanten beroende på hur mycket de ville ha betalt för sitt guld. Mina tackor väger mer än dina, för mitt g är 30 procent högre än ditt.

Egentligen är det en nyttig insikt att även naturvetenskapen styrs av subjektiva varelser och prioriteringar. Men då kanske man ändå hade en dröm om att värnandet om sitt eget lands kortsiktiga ekonomi inte skulle komma in som ett direkt avgörande över hur en sjö ska vara för att slippa riskera kollaps. En sjö blir inte renare av att den inte rimligen kan hållas ren intill en stor industristad.

Men observera, här handlar det inte om lagarna. Självklart kan man skriva bestämmelser för hur direktiven tillämpas, bestämmelser som tar hänsyn till olika frågor som omgivningens tryck på vattnet, landets ekonomiska förmåga och så. Nej, här handlar det om fastställande av vetenskapliga fakta. Det borde inte vara som hästhandlarnas marknad, tycker ens jag, så avhoppad vetenskapsman jag är.

När en organisation får så sjuka konsekvenser bör rimligen organisationen ifrågasättas. Vi slipper inte dessa problem i Sverige heller, eller i något annat socialt kollektiv, men de förvärras helt klart på internationell nivå. Det är bara att jämföra med klimatdiskussionerna med USA till exempel. Där ligger också vetenskapligheten som ett offer på fat.