Men när jag flyttade till Brighton upptäckte jag att denna mänskliga variant av hundarnas rumpsniffning inte förekom där. När jag frågade var någon bodde fick jag ofta svaret 'Jag bor här i Brighton'. När jag provade med 'Vad gör du då?' blev svaret ofta att personen var dj eller fotograf.

Att de sedan betalade hyran genom att sälja skor eller reparera cyklar ansågs irrelevant, de identifierade sig mer med sin hobby. Och en hobby säger ju egentligen mer om en person, eftersom det är något vi väljer fritt. Jag insåg då att stockholmarna egentligen inte är så intresserade av varandras bostäder och arbeten, utan att frågorna bara är ett sätt att försöka skapa rangordning.

Ta till exempel frågan 'var bor du?' Får man den kan man ge sig fan på att han* som frågar nyligen köpt bostadsrätt på Södermalm. Och att han nu lägger alla sina surt förvärvade slantar på att betala av lån på sin bostadsrätt och bara måste få tala om för någon var han bor. För utan minst en imponerad och avundsjukt lyssnande person per kväll kan han börja undra om det egentligen är värt att vara ständigt pank för att ha gångavstånd till allt man ändå inte har råd med. Senast jag var på fest och fick bostadsfrågan svarade jag 'vid Stortorget' och sög oskyldigt på mitt sugrör.

Jag trodde snubben skulle få hjärtattack. 'NÄHÄÄÄ?' dreglade han och måste givetvis veta HUR. Jag kunde se hur tankar om maffiasläkt och diverse skumraskaffärer flög förbi bakom hans ögon. Jag sa att jag hade haft en lägenhet i Farsta och bytt med en man som ville flytta närmare sina barnbarn. Sedan ursäktade jag mig och letade upp roligare sällskap. Den stackars killen såg illamående ut hela kvällen och Stortorget är numera min ständiga adress när jag möter bostadshetsare. Och om jag någonsin flyttar till Gamla stan ska jag börja säga att jag bor i Husby.

För varför ska man tala sanning när människor ställer frågor för att fastställa rangordning enligt dumma principer? Om du inte vill ljuga finns det andra sätt att råda bot på förutsägbara statusdueller. När du till exempel svarat 'i Bandhagen' eller 'jag är sjukgymnast', så vägra fråga tillbaka. Ge honom inte chansen att klämma till med 'Bastugatan' eller 'grafisk designer', utan börja prata om något annat. Eller om han ändå lyckas klämma fram sin adress och sitt yrke (som var hela poängen med hans fråga, hans kväll och hans existens) så reagera inte som han tänkt sig. Ett lite lagom uttråkat 'jahaja' tillsammans med ett par flackande blickar runt i rummet torde ta udden av pöseriet och rubba hans värld en aning.

Men är jag nu inte lite väl hård? Ofta frågar man väl om jobb och bostad för att ha något att småprata om? Jovisst, det kan vara så oskyldigt. Men det finns väl ändå mer intressanta saker man kan få ut av en ny människa än det faktum att hon bor i en tvåa i Bromma?

Alla grupper har sina grejer de hetsar om. Men oavsett om dina bekanta tävlar om vem som är mest upptagen, har finast bil, tar mest knark eller gör de galnaste tricksen finns det bara ett sätt ut ur hetshelvetet. Genomskåda spelet. Vägra följa reglerna.

*Jag har här för enkelhetens skull använt manligt pronomen. Det är givetvis lika vanligt med kvinnliga hetsare.