Utredning om apatiska flyktingbarn kritiseras
I onsdags presenterade regeringens nationella samordnare, Marie Hessle, den första delen av en utredning om de apatiska flyktingbarnen. Den möter stark kritik från Svenska barnläkarföreningen, bland annat för att utredarna inte ställt viktiga frågor.
Denna första rapport från den pågående utredningen om de apatiska flyktingbarnen bygger på en enkät som skickats ut till landets barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar, BUP. Sammanlagt har uppgifter om 354 barn som sedan den 1 januari 2003 är eller har varit i kontakt med BUP samlats in.
- För att lösa problemet måste vi först känna till problemet, sa Nader Ahamdi, sociolog vid Stockholms universitet och den som lett arbetet med utformning av enkäten.
Utredningen valde att i detta läge inte framföra några rekommendationer om förändringar i asylprocessen, men pekade på ett antal omständigheter som man ville studera ytterligare. Bland annat visade det sig att 87,5 procent av de apatiska barnen var asylsökande från före detta Sovjetunionen och före detta Jugoslavien. Dessutom förekommer fenomenet med apatiska flyktingbarn bara i Sverige, enligt Nader Ahmadi.
Henry Ascher, universitetslektor vid Nordiska högskolan för folkhälsvetenskap och medlem i Svenska barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn, är kritisk till utredningens arbete. Han menar att enkäten utformats så att den utelämnar viktig information. Inga frågor om vad de apatiska barnen varit med om innan de kom till Sverige ingick, men däremot frågor om hur många avslag de fått från Migrationsverket.
- Men många har sökt vård redan innan de fått ett asylbeslut. Det indikerar att det är trauman i hemlandet som legat till grund för symtomen, säger Henry Ascher.
Han är orolig att snedfördelningen när det gäller barnens ursprung kommer att användas som argument för att peka ut asylsökande från dessa grupper som fuskare.
- Det finns en risk att man betraktar de här symtomen som någonting inlärt och tror att föräldrar säger till sina barn: 'Kör med det här, det funkar för att få asyl.' Men vi som möter de här barnen ser att de genomgående har drabbats av extrema trauman.
Henry Ascher menar att överrepresentationen av apatiska barn från vissa områden kan bero på hur Migrationsverket bedömer asylsökande från olika länder.
- När det gäller till exempel Somalia så får de flesta asyl direkt, vilket innebär att de kan lägga skräcken bakom sig och inte utvecklar symtom.
Ascher är också kritisk till utredningens påstående att apatiska flyktingbarn skulle förekomma endast i Sverige, och menar att det saknas underlag för att dra sådana slutsatser.
- Vi har hört berättelser från Rwanda om apatiska barn och rapporter från Beirut om till synes medvetslösa barn som dör utan att vara skadade. Liknande rapporter finns från koncentrationslägren. Sannolikt finns dessa tillstånd också på andra platser, men de har uppkommit under omständigheter som gjort att de inte låter sig studeras.
Detta är enligt Henry Ascher kontroversiellt, eftersom det skulle innebära att situationen för flyktingbarn i Sverige år 2005 går att jämföra med några av historiens värsta humanitära katastrofer.
- Ingen vill ju tro att detta ska vara konsekvensen av en inhuman flyktingpolitik. Men ökningen av apatiska flyktingbarn har skett parallellt med hårdnande asylpolitik. Det måste man ta ställning till, även om politiker förnekar det.
