Kriminalvården får rätt att beslagta litteratur från intagna på landets anstalter. Det står klart sedan en kontroversiell proposition i dag klubbades igenom av riksdagen.
Ändringarna i Kriminalvårdslagen reder ut en tidigare oklarhet och bekräftar att litteratur som kan användas för att förbereda konkret brottslighet får beslagtas. Men den säger också att litteratur som kan inverka menligt på rehabilitering och behandling får konfiskeras. Det uppenbara exemplet på detta rör sexualbrottslingar och pornografi.
- Kriminalvården erbjuder särskilda program, till exempel för sexualbrottslingar, spelmissbrukare eller personer dömda för våldsbrott. Det finns enligt regeringen ett behov att begränsa sådan egendom som riskerar att motverka behandlingens syfte, sade justitieutskottets Otto von Arnold (kd) under kammarens debatt.
Dessa ändringar förutsätter inskränkningar i den intagnes informationsfrihet, vilket måste prövas mot grundlagen och befinnas proportionerligt mot ändamålet. Och här går riksdagspartiernas åsikter isär.
Oppositionen är inte ensidigt emot inskränkningar i intagnas informationsfrihet, men menar att den nya lagtexten är otydlig och öppnar upp för godtycke. I centrum för kritiken står formuleringen att litteratur som 'kan antas' motverka den behandling en intagen genomgår får beslagtas.
Ett alltför lågt ställt krav för att inskränka en grundlagsskyddad frihet, varnade vänsterpartiets Lena Olsson:
- Visst kan man tycka att sexualbrottslingar inte borde läsa porrtidningar. Jag tycker att det finns många även utanför fängelserna som borde låta bli. Men jag är rädd att man ger sig in på ett sluttande plan. Vad ska vi tänka oss för inskränkningar härnäst? Ska man till exempel inte få rösta om man sitter i fängelse? För det är ju verklighet i vissa andra länder.
Dessutom menar oppositionen att det finns risk för att lagen riskerar att tolkas vidare än vad regeringen avsett.
- Den föreslagna lydelsen av paragraf 24 i Kriminalvårdslagen ger inte någon klarhet i vad som ska anses vara opassande material. Den frågan lämnas upp till kriminalvårdens personal att avgöra, sade Christer Adelsbo (s).
- Uttrycket 'kan antas' öppnar för en rättsosäkerhet som varken gynnar personalen eller de intagna.

I juni 2007 slog regeringsrätten fast att Kriminalvården, som hävdat att materialet motverkade terapiframgång, var skyldig att återlämna konfiskerad pornografi till en sexualdömd intagen. Motiveringen var att det saknades laga stöd för att inskränka informationsfriheten utifrån behandlingshänsyn, en åsikt som delades av Justitieombudsmannen.
Kort därefter aviserade justitieminister Beatrice Ask (m) ny lagstiftning på området. Den proposition som blev resultatet av denna utfästelse kritiserades förutom av oppositionen även av lagrådet som menade att den var 'otillräckligt beredd' för att utgöra grund för lagstiftning.
I kammaren försvarades dock den nya lagstiftningen hårt av justitieministerns partikamrater.
- Jag skulle tro att största delen av allmänheten redan trodde att de här lagarna fanns, att det handlade om sunt förnuft, sade Christer Hammarberg (m).
- Det här har inte att göra med inskränkningar för människor som sköter sig. Vad är det för fel med att en narkotikamissbrukare som genomgår ett behandlingsprogram inte läser drogförhärligande litteratur? Vad är det för fel med att en sexualbrottsling inte tillåts läsa grov våldsporr?

Facket välkomnar lagändringen

Såväl fackförbundet Seko, som organiserar anställda inom myndigheten, som Kriminalvården, är positiva till den nya lagstiftningen.
- Är man intagen så måste man acceptera att man kan få andra inskränkningar än den frihetsberövande, som tillgången till vissa tidningar. Det vi har tänkt är att om du ingår i ett program som ska motverka återfall är det orimligt att du samtidigt har tillgång till litteratur som har ett motsatt syfte, säger Roal Nilssen, ombudsman på Seko. Den berörda personalen tycker att det här är bra.
Kriminalvårdens informationschef Anne Marie Dahlgren är också nöjd med att regeringen lämnat stort utrymme för tolkningar i fråga m vad som får beslagtas med stöd av lagen.
- Vi har ju velat det så är det gäller innehav av litteratur att det är ordning och säkerhet och den intagnes behandling som ska styra. Det är en bedömningsfråga och då är det svårt att detaljreglera. Där har vi mycket bättre förutsättningar.