Utkastet till en ny konstitution för EU är egentligen ganska tydligt. Tydligt med vilken väg unionen ska ta i framtiden. Kursen ska rätas ut och gå i en federalistisk och nyliberal riktning. Fri handel och konkurrens är prioriterat. Politisk likriktning likaså.

Gång på gång har tidsplanen för den nya konstitutionen spruckit och arbetet har varit fullt av kohandel och oheliga allianser. De pågående slutförhandlingarna ska vara klara om en månad och fortfarande återstår mycket att lösa. Men en tydlig indikator om var den dokusåpaliknande processen slutar finns redan, i det utkast som publicerades för knappt ett år sedan.

Målet är att ersätta en milt sagt snårig samling fördrag och traktat som tidigare fungerat som 'grundlag' för unionen. Nu ska EU få en riktig konstitution. Ett gemensamt juridiskt dokument, överordnat alla andra, som ska knyta de 25 länderna tätare samman.

I en av den nya konstitutionens portalparagrafer står: 'Unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser samt en inre marknad, där det råder fri och icke snedvriden konkurrens' (artikel 3:2). Exakt hur det där med rättvisa ska gå till får man vända sig någon annanstans för att få reda på. Vart är oklart, men frågan är helt klart befogad. Inte minst om man jämför lönenivåer, social standard och livsvillkor i till exempel Sverige med en fattig region i något av EU:s nytillkomna länder i öst.

De sociala och ekonomiska klyftorna inom EU har ökat dramatiskt efter utvidgningen den 1 maj i år och det ställer onekligen målsättningar som 'rättvisa' på sin spets. Det är ett komplicerat begrepp, men det så kallade framtidskonventet (arbetsgruppen om tagit fram förslaget till ny konstitution) har i alla fall varit fast övertygad om att fri handel och konkurrens är metoden för att nå dit. Det finns i den nya EU-konstitutionen en rättighetskatalog i miniatyr, under rubriken 'Grundläggande friheter och icke-diskrimineringar' (artikel 4). Där står att 'fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, samt etableringsfrihet ska garanteras inom och av unionen /.../'.

Några motsvarande formuleringar om till exempel rätten till sjukvård, skola och ett socialt skyddsnät finns inte, vilket kan tolkas som att vi har en bättre skyddad rätt att starta företag inom unionen än vi har att få sjukvård. Hur det blir med socialförsäkringssystem, arbetsmarknadspolitik och så vidare framgår inte, annat än att ambitionen är välmående och fullt sysselsatta medborgare. Var besluten inom dessa områden ska fattas är oklart.

Ytterligare ett par saker borde oroa den som inte tycker att makt ska förflyttas från nationell nivå till unionsnivå. Den nya konstitutionen ska för det första vara överordnad alla andra lagar, inklusive nationella grundlagar. På en del håll, bland annat i Sverige, har det diskuterats om detta är juridiskt möjligt. Många länder slår nämligen i sin egen grundlag fast att vissa typer av beslut helt enkelt inte får 'utlokaliseras' hur som helst. Ska man göra det så måste grundlagen ändras och det är i de flesta länder en oerhört segdragen process som ingen har lust att vänta på.

EUs nya grundlag stadgar också en gemensam EU-politik på flera områden. En gemensam handelspolitik. En gemensam utrikespolitik. En gemensam konkurrenspolitik. Vissa punkter är mer kontroversiella än andra, men sammantaget är det när man läser förslaget till den nya konstitutionen svårt att undgå de starkt federalistiska dragen. EU går i riktning mot en politisk och juridisk enhet och jämförelsen med Amerikas förenta stater är inte alltför långsökt - om än något grovhuggen. Den gemensamma försvars- och utrikespolitiken är en het fråga. EU har, senast i samband med Irak-kriget, visat sig oförmöget att hålla en gemensam utrikespolitisk linje. Spanien, Storbritannien och Danmark valde till exempel att alliera sig med USA medan andra EU-länder kritiserade och fördömde kriget. Kan en gemensam grundlag tygla nationella övertygelser och stolthet i utrikespolitiska frågor? Kan gamla öst- och västblocket förenas? Kan alliansfrihet försvaras?

Det omdebatterade gemensamma EU-försvaret är i alla fall så kontroversiellt att det förmodligen kommer att dröja länge innan det finns i verkligheten. I praktiken är dock grunden lagd i och med den nya konstitutionen. För närvarande pågår till exempel sluttester av det EU-gemensamma stridsplanet Eurofighter i norra Sverige.

Den gemensamma ekonomiska EU-politiken är också intressant. I praktiken lär den innebära att den ekonomiska och monetära unionen, EMU, inbegrips i den nya grundlagen. Två länder har med stor möda förhandlat sig till ett undantag: Danmark och Storbritannien. Övriga lär på sikt bli fullvärdiga EMU-medlemmar, alldeles oavsett nationella folkomröstningar.