Det är svårt att inte läsa Våtmarker som ett nytt feministiskt manifest. Samtidigt är det svårt att läsa Våtmarker som ett nytt feministiskt manifest. Det är för oroligt, spretigt, odogmatiskt och personligt. Charlotte Roche gjorde förmodligen sig själv en tjänst när hon genom att skapa en fiktiv kvinna som förkroppsligar allt det äckliga, smutsiga, blodiga, stinkande, frihetliga, sexuella och mänskliga också gav sig själv möjligheten att lägga alla tabun och hämningar åt sidan. Resultatet blev den sexuellt brådmogna 18-åriga Helen i en frånstötande roman som badar i kroppsvätskor och dryper av blod och smärta.