Sylvasst och smakfullt från Citizen K

Recension

Wow! Det här är häftigt. Här kommer en Boråsare, bara sådär, och låter som inget annat i dagens svenska musikklimat. Klas Qvist har visst harvat runt ganska länge på de lokala scenerna (bl a som medlem i Band in the Attic) och släppte rentav ett självbetitlat soloalbum 2004, men jag har helt missat honom tills nu.

Göteborgs Fria

Jim Ford - the countryfunky man

Om du någonsin ställt dig frågan ”vad är countrysoul?” (vilket naturligtvis alla borde göra nån gång i livet, och gärna så tidigt som möjligt) så har du svaret här: Jim Ford.

Göteborgs Fria

Pop med litterära ambitioner

Recension

Jag måste vara ärlig. Min första reaktion var: ”nej, inte ännu ett sånt där göteborgskt ångestjublande hatt-och-blås-gäng med Morrisseykomplex”, men sedan lyssnade jag igen. Och då hörde jag rockabillyinfluenserna och Katrin Johanssons orgel. Jag hörde de snygga stråkarrangemangen, jag hörde ”Summertime Blues”-flirten i ”Levande och stark” och texternas balanserande mellan naiv introspektion och litterär ambition. Jag menar, bara låttitlarna ”Klagolåt till Harry Martinsson” och ”För mycke rock'n'roll”...

Göteborgs Fria

Osignat på webben värt att höras

Förr hade varje respektabel tidning en demospalt där lokala förmågor kunde granskas och uppmärksammas. I dag är de, av förklarliga skäl, lätträknade. När MySpace dök upp på scenen förlorade nästan demoskivan sin funktion. Det var ju bara att lägga upp sin musik på sajten och vänta på att upptäckas. Typ. FRIA kollar upp vilka band det är värt att hålla koll på framöver genom att dragga i det gigantiska Myspacehavet.

Göteborgs Fria

Galen och glädjespridande klubbmusik

Recension

Jag vet knappt vart jag ska börja. Soy Sauce är ett gytter av ljud; en brokig väv av influenser, rytmer och stilar. Innan skivan är slut har man hunnit bekanta sig med cumbia, rockabilly, ska, electro, balkan, hiphop, cajun, new wave och som grädde på moset en tequilastinkande mariachivariant av ”Bittersweet Symphony” (”Sinfonia agridulce”). Bland annat. Allt dessutom framfört med ett så hutlöst dansant latinogung att Manu Chao får passa sig.

Göteborgs Fria

Klassisk countryblues

Recension

”Robert Johnson on crack” har det här Indianagänget kallats och jag har egentligen svårt att tillägga något efter en så klockren analys, men jag gör ett försök ändå.

Göteborgs Fria

Slowman sprakar och gnistrar

Recension

Här har vi en sällsynt mogen debut. För en debut är det, även om titeln lurar en att tro något annat. Men allt har sin förklaring.

Göteborgs Fria

Loney Dear följer ingen upptrampad popstig

Recension

Jönköpingspojken Emil Svanängens musik följer inga utstakade vägar. Den är öppen, infallsrik och - trots sin introverta karaktär - lätt att ta till sig. Om skelettet är klassisk gitarrplockande singer/songwriter så är slutresultatet något betydligt mer påklätt elektroniskt. Electrofolkpop kanske?

Göteborgs Fria

Sidor

© 2025 Fria.Nu