Pop med litterära ambitioner
Jag måste vara ärlig. Min första reaktion var: ”nej, inte ännu ett sånt där göteborgskt ångestjublande hatt-och-blås-gäng med Morrisseykomplex”, men sedan lyssnade jag igen. Och då hörde jag rockabillyinfluenserna och Katrin Johanssons orgel. Jag hörde de snygga stråkarrangemangen, jag hörde ”Summertime Blues”-flirten i ”Levande och stark” och texternas balanserande mellan naiv introspektion och litterär ambition. Jag menar, bara låttitlarna ”Klagolåt till Harry Martinsson” och ”För mycke rock'n'roll”...
Nog för att det i grund och botten är pop, bara ett par converseklädda danssteg från Den Store Håkan, men just de folkparkscharmigt femtiotalsdoftande arrangemangen gör att det inte bara blir storstadsspinkigt en-stor-stark-smart utan också föräras en hälsosam dos av bränt bryggkaffe och korv med bröd. Det låter helt enkelt ganska svenskt. På ett bra sätt.
Lita aldrig på en artist med bandlogga, brukar det heta, men i det här fallet borgar den åtminstone för en stunds glädjesmittande popeufori med svag doft av brylkräm. Om än inte av den livsomvälvande sorten. Men det kan man inte heller begära av ett albumdebuterande gäng.
Musik
Ferguson Artist Ferguson Bolag Trombon
