Normbrytande nyheter
Internet fördummar. Allmänbildning är hopplöst omodernt – vilken elev eller lärare kan i dag motivera kravet på att kunna Grönlands huvudstad (1), kompositören till Våroffer (2) eller vem som skrev Illiaden (3) när svaret sekundsnabbt kan fås genom en sökning på internet?
I dessa Nobeltider undrar FRIA:s Daniel Sterner: Vart tog de vetenskapliga revolutionerna vägen? Med ett begränsat historiskt perspektiv på en sisådär hundra år finner man att utvecklingen av banbrytande, omstörtande och revolutionerande vetenskapliga teorier verkar ha avstannat.
Nu när hela världsekonomin som vi känner den har kommit igenom skärselden och verkar vara på återhämtningen kan det vara på sin plats med en liten reflektion om pengars betydelse. Tre olika förhållningssätt till pengar representeras av tre tänkare ordnade i fallande grad av världsligt och andligt inflytande: Usama bin Ladin, Groucho Marx och jag själv.
"It's all 'bout the money" sjöng stockholmstjejen Meja för elva år sedan, i det sprudlande hoppfulla klimat som då rådde i Sverige och världen. IT-boomens slutarmuskel var fortfarande vid god vigör. Ett år tidigare, 1997, sjöng Supergrass "We're in it for the money" och Suedes Brett Anderson instämmer med vass elegans att hela världens drog och besatthet heter "Money".
Det slog mig när jag nyligen såg Jean-Michel Jarre uppträda på Scandinavium: framtiden – såsom fascination inför den moderna människan och hennes skapelser – har förvandlats till nostalgi. Den typen av nostalgi vars vaselinfilter suddar ut och romantiserar alla ursprungliga fel, oförenligheter och skönhetsfläckar. Men nostalgin i sig är en smärtsam existentiell kroppsskada: om den framtid som man med storögd och naiv förväntan litat och hoppats på nu är på väg mot samma öde som luktsuddigum och videokassetter, så betyder det ju att vi till slut nått vägs ände.
Nu har luften gått ur den globala handelskarusellen. Ett kraftigt tryckfall, som bringar arbetslöshet, lågkonjunktur och missnöje i samhället. Den onde, den gode och den fule krälar upp ur dyn – protektionism, nationalism och isolationism – och fyller oss med den fasta övertygelsen om att allt ändå är kinesernas fel (eller amerikanernas, eller danskarnas) och så börjar alla titta sig över axeln, fylla sina hamsterkinder och hålla hårt i pungen.
FRIA:s favorit-dj Daniel Sterner har funderat och satt ihop en sammanställning med en – på ett eller annat sätt – dekadent låt per årtionde från 1910-talet och framåt.
© 2025 Fria.Nu