Män av skugga
Filmmediet föddes år 1895, då de franska bröderna Lumière testkörde sin säregna blandning av syma
Normbrytande nyheter
Filmmediet föddes år 1895, då de franska bröderna Lumière testkörde sin säregna blandning av syma
Vad vi skulle ha nytta av medeltidens stillahavsnavigatör i dag, som genom att läsa vind, våg och stjärna kunde förutse och hantera hur världen skulle röra sig under hennes fötter. Ett av hennes instrument var molnen.
Here making each day of the year / changing my life with a wave of her hand / nobody can deny / that there’s something there.*
I’ll be your mirror, reflect what you are – in case you don’t know. I’ll be the wind, the rain and the sunset, the light on your door – to show that you’re home. When you think the night has seen your mind, that inside you’re twisted and unkind. Let me stand to show that you are blind – please put down your hands, ’cause I see you. – I’ll be your mirror.
Walk into the river – take my rocking chair. Let that feeling overflow me, drift away from here. Think I’m coming home to you, my lord. Think I’m coming home. (Coming Home, Richard Hawley, 2001)
Drömmar finns av en anledning. Det var Thomas de Quincey som i ett ögonblick av klarhet konstaterade: det var inte för inte drömmaskineriet monterades in i människans hjärna. För utan det blir såväl fritid som arbete en mondän avbockning av punkter på en att göra-lista. Vi har Naturvårdsverket för att värna om vår levande yttre miljö – nationalparker och skyddsområden där varje liten grusviva skyddas från hot. Än viktigare i dag, anser jag, är att skydda den utrotningshotade mänskliga fantasin. Denna närs inte av mat, vatten, sol eller luft, utan kräver rikligt med drömmar för att inte tyna bort.
Förvisso står Tahrirtorget i färd med att stickas i brand igen. Sveriges flygvapen far ut i krig mot främmande land. Olyckskorpar kraxar om en finansiell kollaps och en stor global depression. Ändå är det med tillförsikt jag ser på framtiden. Hur är det möjligt? Har jag mist förståndet? Eller spelat en trudelutt på Boris Vians pianocktail? Utesluter det ena det andra?
Vad har Julian Assange, Osama bin Laden och Barack Obama gemensamt? Jo, de personifierar alla den antingen/eller-regim som genomsyrar vår värld. Lyssna bara: Assange: ”Antingen släpper ni mig, eller så släpper jag de riktigt farliga avslöjandena.”
Sista fredagen i september gästade amerikanen Ralph Nader Göteborg. Det var en anmärkningsvärt liten skara som dök upp för att lyssna på den trefaldige presidentkandidatens föreläsning om hur EU och USA skulle kunna återuppta ledarskapet i klimatfrågan efter det att processen havererat i Köpenhamn den 20 december i fjol. Aldrig i historien har glappet varit så stort mellan vad vi kan göra, och vad vi gör, menar Nader. Vi har en enorm kapacitet att lämna oljeeran bakom oss, att solarisera världen och effektivisera vårt energiutnyttjande med minst 80 procent.
I våras åkte jag till Köpenhamn, bland annat för att få en skymt av den lilla sjöjungfrun. En illa vald tidpunkt, eftersom statyn förflyttats till Shanghai för att pryda den danska paviljongen av världsutställningen. Lustigt nog visade det sig ändå vara en välbesökt attraktion.
© 2025 Fria.Nu