Normbrytande nyheter
Något så heligt betraktat och okränkbart som kaffets självklara plats i människans tillvaro gör att många väljer att blunda för kaffebönans dystra verklighet. Att dricka kaffe med gott samvete är nästan omöjligt. I kaffebönans fotspår vandrar en orättvis marknad, kvarlevande och legitimt arbetsslaveri och ekologiska övertramp.
Jo, jag vet att Stockholm visar honom nu. Jag vet det. Men vi har också gjort det, inte lika stort och inte så värst många original kanske, inga alls om jag ska vara ärlig. Inte på det sättet i alla fall. Men vi har faktiskt gjort det i Norrland också, hyllat den lille mannen Henri Toulouse-Lautrec på vårt sätt.
Jag sitter och äter i den kvalmiga värmen på en stenig gata i Playa Grande, Guatemalakommunen Ixcáns centralort. Omkring mig jagar busschaufförer passagerare till sina bilar och från marknaden trängs lukten av stekt kött med utropen om dagens bästa fruktpriser. Det har gått en tid sedan jag var här sist och jag bläddrar igenom minnet för att komma tillrätta i stunden. Jag tänker tillbaka på den lokala folkomröstning som jag bevittnade på plats för snart ett år sedan, hur Ixcánborna gick och gav sin röst för eller emot planerade byggen av vattenkraftverk och borrningar efter olja i deras kommun.
Jag älskar dig. Ibland har du älskat mig tillbaka. På senare tid har min kärlek blivit harkärlek. Jag tror vi måste ta en paus från varandra ett tag och träffa andra. Men vi kan väl fortfarande vara vänner?
"Kurre" hade kommit tillbaka. Den hoppade på oss på bron, så snabbt att vi inte förstod direkt vad det var som hände. Efter att vårt skinn var fullt av nålstick förstod vi att ekorren ville visa oss någonting.
Israel började bygga sin så kallade säkerhetsbarriär under 2002 och den beräknas bli ca 703 kilometer lång när den är färdig. 80 % av barriären, eller muren som jag väljer att kalla den eftersom den till stora delar består av betong och taggtråd, byggs på ockuperad palestinsk mark.
Bildval och text: Martina Holmberg
Den nyvalde presidenten i Guatemala, Álvaro Colom, har just tillträtt sin post med pompa och ståt och deklarerade i sitt premiärtal att nu tillträder äntligen ”de fattigas regering”. Istället för den sedvanliga champagnen höjde han sedan en mugg med atol, Guatemalas typiska majsdryck. Men i och med festens slut började också allvaret med att göra verklighet av oräkneliga löften.
Kan ni ens tänka er hur världen skulle se ut idag om det inte fanns något elektricitet?
De två konstnärerna är lyckliga, understryker de. Deras konst uppvisar en slags dold samhällskritik, inristad i den döende djungelns representanter. Och viskningarna av saknad som Amazonasdjungeln blåser i vandrarens öron, ord utan bokstäver som påminner omvärlden att aldrig glömma dem som fördrivits och offrats tillsammans med stora delar av denna ovärderliga natur på marknadens sträckbänk.
© 2026 Fria.Nu