Spelbolagen omsätter miljarder. Spelinspektionen delar ut miljonsanktioner. Men när bolagen drar saken till domstol halveras avgifterna, upphävs beslut och processerna drar ut i år. Är det verkligen avskräckande?

I februari i år stängdes ett av de mer utdragna rättsfallen på den svenska spelmarknaden. Högsta förvaltningsdomstolen lät kammarrättens dom mot ATG stå fast, vilket innebar att bolaget fick en varning och en sanktionsavgift på 3 miljoner kronor för brott mot penningtvättsregelverket. Tre miljoner låter som pengar. Men ärendet hade då pågått i drygt tre år, och avgiften var hälften av vad Spelinspektionen från början beslutade.

Det är inte ett undantag. Det är ett mönster.

Tre instanser, halverad avgift

ATG-målet illustrerar hur processen faktiskt fungerar. I november 2022 beslutade Spelinspektionen att ATG skulle meddelas en varning och betala 6 miljoner kronor för brott mot penningtvättsregelverket. ATG överklagade till förvaltningsrätten, som ansåg att överträdelserna inte var allvarliga och upphävde beslutet. Spelinspektionen överklagade i sin tur till kammarrätten, som bedömde att överträdelserna var allvarliga och fastställde varningen men sänkte avgiften från 6 till 3 miljoner kronor. Kammarrätten bedömde att ATG hade överträtt regelverket mot penningtvätt på ett allvarligt men inte systematiskt sätt. Spelinspektionens varning hade därför varit rätt. Men i fråga om avgiftens storlek gjorde kammarrätten en delvis annan bedömning och bestämde den till 3 miljoner kronor, hälften av det belopp myndigheten beslutat om. Domaren Louise Millqvist motiverade det så: "Det rör sig om en överträdelse av grundläggande regler om kundkontroll och det har varit fråga om stora belopp. Det är bland annat därför som domstolen har kommit fram till att överträdelsen är allvarlig." Samtidigt tillade hon att "vi ansett att överträdelsen inte är så allvarlig att den motiverar en så hög sanktionsavgift som den Spelinspektionen hade beslutat."

Det är just den formuleringen som är intressant. Allvarlig nog för varning. Inte allvarlig nog för den begärda avgiften. Var går egentligen gränsen?

Legalitetsprincipen som sköldsköldpadda

Ännu tydligare blev spänningen i det stora målet mot Svenska Spel. Spelinspektionen beslutade i mars 2024 att meddela Svenska Spel Sport & Casino AB en varning och en sanktionsavgift om 100 miljoner kronor för brister i omsorgsplikten. Förvaltningsrätten upphävde hela beslutet i juni 2025.

Poängen i domen är nästan filosofisk. Förvaltningsrätten instämde i Spelinspektionens bedömning att samtliga granskade kunder hade ett överdrivet spelande. Men rätten bedömde att Spelinspektionen inte hade visat att bolaget brustit i sin omsorgsplikt på ett sådant sätt att det utgjorde grund för ett ingripande. Kunderna spelade för mycket. Bolaget visste om det. Men bevisbördan för vad bolaget faktiskt borde ha gjort åt saken var inte uppfylld.

Vid tiden för tillsynen saknades konkreta regler och praxis för licenshavarna att förhålla sig till i fråga om vilka åtgärder som behövde vidtas för att uppfylla omsorgsplikten, och när dessa åtgärder i sådant fall skulle vidtas. Bedömningen av om det är rätt att ingripa med varning och sanktionsavgift måste därför präglas av restriktivitet för att vara förenlig med legalitetsprincipen. Spelinspektionen överklagade och menar att domen står i strid med tidigare domstolsavgöranden gällande omsorgsplikten. Det målet är alltså fortfarande olöst.

Du ser problemet. Myndigheten tillämpar lagen. Domstolen säger att lagen var för otydlig för att tillämpas. Och under tiden rullar spelet vidare.

Tre bolag fälls, men frågan kvarstår

Inte alla mål slutar med att Spelinspektionen förlorar. I juli i år kom ett avgörande i andra riktningen. Förvaltningsrätten delade Spelinspektionens bedömning att tre spelbolag gjort sig skyldiga till allvarliga överträdelser av penningtvättsregelverket genom otillräckliga kundkännedomsåtgärder. Det finns därför grund för ingripanden genom varning och sanktionsavgift. Spelinspektionen beslutade i maj 2025 att tilldela tre spelbolag varning och sanktionsavgifter om totalt 22 miljoner kronor. En av aktörerna skulle betala 5,5 miljoner kronor, en annan 6,5 miljoner kronor och den tredje 10 miljoner kronor. Med tanke på de stora insättningarna bedömde förvaltningsrätten att ett av bolagen borde ha agerat snabbare och begärt in kompletterande information om kundernas ekonomi. I flera fall visade tillgängliga uppgifter att kunderna sannolikt inte haft inkomster som motsvarade deras spelande, samtidigt som de redovisade vinsterna avvek från deras inkomstnivåer. Trots detta kunde kunderna fortsätta spela under längre tid utan att tillräckliga kontroller genomfördes.

Det är alltså möjligt att vinna. Men det kräver att Spelinspektionen kan peka på konkreta, dokumenterade brister i kundkännedom, inte bara på ett generellt mönster av problematiskt spelande.

Omsättningen räknas in, men hur?

En grundläggande fråga i alla sanktionsmål är hur avgiftens storlek beräknas. Enligt spellagen ska sanktionsavgiften uppgå till lägst 5 000 kronor och högst tio procent av licens- eller tillståndshavarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret. Det låter enkelt. Men vad är egentligen "omsättning"?

Genom ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen är det klarlagt att det är ett bolags omsättning efter utbetalade lagliga vinster, nettoomsättningen, som Spelinspektionen ska utgå ifrån. Begreppet definieras inte i spellagen eller förarbetena och initialt rådde därför viss osäkerhet om det var bolagets omsättning före eller efter utbetalade vinster som skulle ligga till grund för beräkningen.

Det spelar stor roll. Totalt omsatte aktörer med svensk licens 6 680 miljoner kronor under kvartal 1 2026. Det handlar om en bransch med enorma kassaflöden. Tio procent av nettoomsättningen kan fortfarande bli ett kännbart belopp. Men i praktiken landar domstolarna sällan i närheten av taket.

Vid fastställandet av avgiften tas hänsyn till överträdelsens allvar samt bolagets omsättning inom den licenspliktiga verksamheten. Ett bolag uppgav att nettoomsättningen för 2024 uppgick till 12,8 miljoner kronor. Enligt regelverket fick sanktionsavgiften som högst motsvara tio procent, vilket i det fallet skulle innebära drygt 1,28 miljoner kronor. Efter en proportionalitetsbedömning valde myndigheten att fastställa avgiften till 80 000 kronor. Från taket till golvet på en enda proportionalitetsbedömning.

Tanken bakom konstruktionen är att avgiften ska bita oavsett bolagets storlek. På så sätt bör avgiften ha en avskräckande effekt även på tillståndshavare med stora ekonomiska resurser, samtidigt som hänsyn tas till tillståndshavare med en mindre omsättning. Men när domstolarna halverar Spelinspektionens beslut, och hela processen tar tre år, uppstår en annan fråga: vad är det egentligen som är avskräckande?

Riksrevisionen satte fingret på det

Det är inte bara en fråga vi ställer här. Riksrevisionens samlade slutsats i rapporten RiR 2024:19 är att tillsynen över spelmarknaden inte är tillräckligt effektiv för att motsvara de förväntningar som riksdagen och regeringen uttryckte i samband med omregleringen av spelmarknaden 2019. Rapporten pekar på att Spelinspektionen inte följer upp resultatet av sina tillsynsbeslut. Bara en uppföljande tillsyn hade genomförts de senaste fem åren. "Myndigheten vet därför inte om påtalade fel har åtgärdats och saknar därmed kunskap om resurserna används på ett kostnadseffektivt sätt", skriver Riksrevisionen.

Kritiken stannar inte där. Ett effektivt sanktionssystem kräver snabba och kännbara reaktioner vid överträdelser för att upprätthålla systemets legitimitet. "Tillsynen försvåras dock av att spellagen är otydlig, vilket har öppnat upp för en grå spelmarknad i Sverige", konstaterar myndigheten. Spelinspektionens tillsynsbeslut kan överklagas till domstol och så har skett i 46 fall. En majoritet av de beslut som överklagats har rört beslut om kommersiellt onlinespel, vilket lett till att framför allt detta område har utvecklats i rättspraxis. Det är alltså via överklaganden som praxis formas, inte via lagstiftarens tydliga förhandsarbete.

Spelinspektionens generaldirektör konstaterade i sitt svar till Riksrevisionen att myndigheten kan se tillbaka på "sex mycket intensiva år med en ny ramlagstiftning, nya aktörer och nya uppdrag i en helt ny reglering. Flera frågor väntar fortfarande på praxis i domstol."

Det är sant. Och det är just det som är problemet. Varje gång en fråga väntar på praxis i domstol är det ett spelbolag som kan fortsätta som vanligt medan processerna pågår.