Upp till fem år. Så länge kan du behöva vänta på att ens få börja en könsdysforiutredning i Sverige 2026. I Stockholm är kön till ANOVA på Karolinska lång nog att förändra ett helt liv, och inte till det bättre.

Köerna som ingen vill äga

I Region Stockholm är det ANOVA vid Karolinska Universitetssjukhuset som ansvarar för könsdysforiutredningar för vuxna och vidare remisser för könsbekräftande behandlingar. Det är landets största mottagning för det. Och trycket är hårt.

Transpersoner kan få vänta i flera år på en könsdysforiutredning i Region Stockholm. Just nu har de flesta mottagningar omkring två till fyra års väntetid för ett första besök för personer som är 18 år eller äldre, och vissa har väntetider på närmare fem år. Det är inte en kö till en ny iPhone. Det är en kö till vård som avgör hur folk mår, och ibland om de mår alls.

Socialstyrelsen konstaterar i sina nya nationella riktlinjer, publicerade i februari 2026, att väntetiderna för en könsdysforiutredning kan vara upp till fem år på sina håll, att många mår dåligt under väntetiden och att de långa väntetiderna beror bland annat på resursbrist.

Det är inte ett nytt problem. Men det är ett problem som regionen år efter år inte löst.

Väntan kostar

Patientförening för transpersoner publicerade i år en rapport baserad på en enkät som genomfördes vintern 2024 och våren 2025. Resultaten är tydliga: människor som söker könsbekräftande vård i Sverige väntar oacceptabelt länge och själva väntan orsakar lidande. Längre väntan innebär större risk att personen utsätts för vårdskador. Hela 65 procent av de svarande uppgav att väntetiden inneburit en potentiell vårdskada. Västra Götalandsregionen och Region Stockholm har en högre andel potentiell vårdskada mot vad som kan förväntas givet snittet och väntetiderna. Ickebinära och personer med NPF-diagnoser finns tydligt bland dem som drabbas. Dessa grupper är särskilt utsatta i väntan och riskerar ofta längre processer på grund av administrativa och kliniska hinder.

Tänk på det. Inte lång väntan i sig, utan en väntan som aktivt skadar.

De utan potentiell vårdskada väntade i snitt 27 månader. De med potentiell vårdskada väntade 35 månader. Åtta månaders skillnad. Det är en hel graviditet. Det är en termin på universitetet. Det är tid som inte kommer tillbaka.

Systemet tvingar folk att hitta egna vägar

När den offentliga vården inte räcker till söker sig människor någon annanstans. Det är inte konstigt. Det är rationellt. Väntetiderna leder till att en del transpersoner söker vård utanför det svenska sjukvårdssystemet. Självmedicinering är ofta ett tecken på att vården inte räcker till. Många självmedicinerar för att det känns omöjligt att vänta på vården. I Sverige är kötiden för utredning och behandling av könsdysfori ofta flera år. En del känner sig inte heller trygga med vården eller har blivit nekade hjälp. Det har blivit vanligare att söka privat vård som man bekostar själv, delvis beroende på de långa väntetiderna inom den svenska offentliga vården. Men privat vård kostar pengar. Pengar som inte alla har. Och det är precis där frågan slutar vara en medicinsk fråga och blir en klassfråga.

Du som har råd kan köpa dig förbi kön. Du som inte har det, väntar.

Politiken lovar, regionen levererar inte

Inför höstens val till Region Stockholm har flera partier tagit upp transvårdens köer. Miljöpartiet vill ge riktade resurser till verksamheter som arbetar med könsdysfori och öronmärka finansiering till ANOVA vid Karolinska universitetssjukhuset. Partiet vill också rekrytera fler specialister inom utredning, behandling och kirurgi samt erbjuda målanpassat samtalsstöd till patienter som väntar. Vänsterpartiet i Region Stockholm har en annan ingång: partiet vill inrätta ett könsidentitetsteam för personer som väntar på att få komma till den könsbekräftande vården och uppger att väntetiden till ANOVA för närvarande är årslånga.

Vallöften är bra. Men de har kommit förut. Ett viktigt budskap i Socialstyrelsens nya riktlinjer är att beslutsfattare behöver prioritera vården för personer med könsdysfori och se till att den får tillräckliga resurser. Det är inte ett nytt budskap. Det är ett budskap som upprepas för att det inte har hörsammats.

För att komma till ANOVA behövs en remiss från annan vårdgivare. Väntetiden till utredningsenheterna är lång, och personer upplever ofta ett negativt mående under tiden och kan behöva stöd. Stöd under väntan är bra. Men stöd under väntan kan inte ersätta den könsbekräftande vården, då sambandet väntetid och potentiell vårdskada är oförändrat oavsett om stöd erbjudits eller ej.

Det är en enkel sanning som är svår att komma runt: det enda som hjälper mot en för lång kö är att korta kön.

Socialstyrelsens nya riktlinjer ska ge den regionala hälso- och sjukvården stöd för organisering av vården, med målet att öka kunskap och kompetens, minska väntetider och få en mer jämlik vård i hela landet. Riktlinjer är ett steg. Men för den som just nu sitter och väntar på sin kallelse från ANOVA är det ett steg som kom alldeles för sent.